RFSU ska sammanställa forskningsläget om sexarbete

I helgen var jag delegat på RFSU-kongressen i Gävle. Det var en härlig upplevelse, det var skön stämning och bra arrangerat. Dessutom var det skönt och befriande att vara i ett sammanhang där sexualitet kan diskuteras öppet – partipolitiken har ofta lämnat mycket att önska, med konservativa synsätt och en beröringsskräck inför alla frågor som handlar om sex.

För den som har följt mig i mitt politiska engagemang är det ingen hemlighet att jag är sexpositiv och bejakar alla former av sexuella handlingar där alla inblandade är samtyckande. Det inkluderar även sexuella handlingar mot ersättning. Sexarbete är inget jag anser förkastligt, inte heller sexköp, så länge det sker på schyssta villkor. Alla former av tvång i sexarbete är förkastligt, speciellt då det sker under slavliknande förhållanden eller när det är människohandel för sexuella ändamål. Människohandel och slaveri är förstås lika förkastligt oavsett syftet, så egentligen behöver det inte nämnas speciellt i detta sammanhang, men då man som motståndare till sexköpslagen ständigt anklagas för att ignorera offren så är det lika bra att det sägs. Jag är dock lite bekymrad över att människohandel för andra ändamål får så liten uppmärksamhet, men det är ett ämne för ett helt annat inlägg.

För att återgå till huvudämnet, så diskuterades sexköpslagens status såväl på kongresstorget som in plenum. Upprinnelsen var en motion om att RFSU skulle ta ställning för sexköpslagens avskaffande. Så långt ville inte förbundsstyrelsen gå, men i motionssvaret fanns en kritik mot lagens skadeverkningar och en ny, förutsättningslös utredning om lagen efterlystes. Dessutom efterlystes krafttag mot stigmatiseringen av sexarbetare. Vad som till slut gick igenom var en något annorlunda skrivning, men med samma grundinnehåll. Den stora skillnaden var att RFSU också kräver att kopplerilagen ska förändras för att ta bort skadeverkningarna för sexarbetare, exempelvis att någon som säljer sex i sin egen lägenhet inte ska kunna vräkas för den gärningen. Koppleri ska bara kunna fälla den som utnyttjar andra människor direkt.

Så långt var allt väl. Det fanns dock ett yrkande om att RFSU skulle ställa sig bakom ett avskaffande av sexköpslagen på sikt, ett yrkande jag själv lämnat in. Ett yrkande jag sedan själv valde att inte väcka, även om det väcktes av andra ombud på kongressen. Ett yrkande jag förvisso röstade för, men argumenterade emot i talarstolen.

Låter det underligt? På ytan är det självklart konstigt, men anledningen är enkel. Ett ställningstagande av den här typen måste ligga på en stadig, saklig grund för att kunna hålla i längden. Majoriteten av kongressombuden var inte insatta i frågan och därför var det svårt att fatta beslutet på annat än känsloargument och ytlig förståelse. Därför valde jag att stödja ett tilläggsyrkande som innebär att RFSU ska göra en sammanställning av det totala forskningsläget vad gäller sexköp, såväl internationellt som svenskt, för att med den sammanställningen i handen bereda ett kommande beslut om förbundets ställning i frågan, sprida kunskap om frågan inom förbundet samt använda i opinionsbildande syfte gentemot politiker och samhälle.

Denna genomgång kommer vara unik i svensk kontext. När sexköpslagen diskuteras används normalt endast svensk forskning och enstaka internationella studier som alla säger samma sak. Motståndarna letar reda på enskilda rapporter som har motsatt slutsats och resultatet blir att båda sidor anser sig ha ensidigt stöd för sin åsikt. Motstridiga uppgifter förklaras bort eller ignoreras. Jag är därför övertygad om att den här sammanställningen är nödvändig för att kunna få en debatt som grundar sig i empiri, fakta och vetenskaplighet. När debatten handlar om huruvida man personligen gillar vad andra människor gör, har sakfrågan missats.

RFSU driver friheten att vara, välja och njuta. Samma sak som jag själv drivit under många år. Vi driver inte frågan om att lägga sig i andras sexualliv, så länge de inte gör något mot andra inblandades vilja. Vi kan tycka vad vi vill om andras sexuella praktiker, men så länge vi inte själva är delaktiga i dem har vi inte rätt att säga ifrån baserat på vårt eget tycke och smak. Det är en inställning vi bör sprida till resten av samhället och då är det viktigt att vi sätter fokus på vetenskaplighet och fakta.

Jag har min bild klar när det gäller sexuella tjänster mot betalning, när såväl köpare som säljare gör det av egen fri vilja. Andra har det kanske inte. Men det viktiga är att en sammanställning av forskningsläget kan ge ett svar på vad vi ska införa istället för att kunna säkra att arbetet mot människohandel och andra former av ofrivilligt sexarbete inte försämras utan allra helst förbättras. På vilket sätt kan vi se till att alla som vill arbeta med sex kan göra det obehindrat, medan ingen ska kunna tvingas in i det? Det är den stora frågan och jag väntar med spänning på resultatet av rapporten.

I helgen var jag delegat på RFSU-kongressen i Gävle. Det var en härlig upplevelse, det var skön stämning och bra arrangerat. Dessutom var det skönt och befriande att vara i...