Years ago – how long was it?

Years ago – how long was it? Seven years it must be he had dreamed that he was walking through a pitch−dark room. And someone sitting to one side of him had said as he passed: ’We shall meet in the place where there is no darkness.’ It was said very quietly, almost casually a statement, not a command. He had walked on without pausing. What was curious was that at the time, in the dream, the words had not made much impression on him. It was only later and by degrees that they had seemed to take on significance. He could not now remember whether it was before or after having the dream that he had seen O’Brien for the first time, nor could he remember when he had first identified the voice as O’Brien’s. But at any rate the identification existed. It was O’Brien who had spoken to him out of the dark.

Winston had never been able to feel sure even after this morning’s flash of the eyes it was still impossible to be sure whether O’Brien was a friend or an enemy. Nor did it even seem to matter greatly. There was a link of understanding between them, more important than affection or partisanship. ’We shall meet in the place where there is no darkness,’ he had said. Winston did not know what it meant, only that in some way or another it would come true.

The voice from the telescreen paused. A trumpet call, clear and beautiful, floated into the stagnant air. The voice continued raspingly:

’Attention! Your attention, please ! A newsflash has this moment arrived from the Malabar front. Our forces in South India have won a glorious victory. I am authorized to say that the action we are now reporting may well bring the war within measurable distance of its end. Here is the newsflash −’

Bad news coming, thought Winston. And sure enough, following on a gory description of the annihilation of a Eurasian army, with stupendous figures of killed and prisoners, came the announcement that, as from next week, the chocolate ration would be reduced from thirty grammes to twenty.

Winston belched again. The gin was wearing off, leaving a deflated feeling. The telescreen perhaps to celebrate the victory, perhaps to drown the memory of the lost chocolate crashed into ’Oceania, ’tis for thee’. You were supposed to stand to attention. However, in his present position he was invisible.

’Oceania, ’tis for thee’ gave way to lighter music. Winston walked over to the window, keeping his back to the telescreen. The day was still cold and clear. Somewhere far away a rocket bomb exploded with a dull, reverberating roar. About twenty or thirty of them a week were falling on London at present.

Down in the street the wind flapped the torn poster to and fro, and the word INGSOC fitfully appeared and vanished. Ingsoc. The sacred principles of Ingsoc. Newspeak, doublethink, the mutability of the past. He felt as though he were wandering in the forests of the sea bottom, lost in a monstrous world where he himself was the monster. He was alone. The past was dead, the future was unimaginable. What certainty had he that a single human creature now living was on his side? And what way of knowing that the dominion of the Party would not endure for ever? Like an answer, the three slogans on the white face of the Ministry of Truth came back to him:

WAR IS PEACE

FREEDOM IS SLAVERY

IGNORANCE IS STRENGTH

He took a twenty−five cent piece out of his pocket. There, too, in tiny clear lettering, the same slogans were inscribed, and on the other face of the coin the head of Big Brother. Even from the coin the eyes pursued you.

On coins, on stamps, on the covers of books, on banners, on posters, and on the wrappings of a cigarette

001966

 

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2011/01/03/years-ago-how-long-was-it/

Fler tröttsamma kopieringsavgifter

Copyswede har lyckats tvinga in fler kopieringsavgifter i kommande lagstiftning. Från och med 1 april kommer vi antagligen att betala avgifter på externa hårddiskar och USB-minnen. Det aktualiserar frågan om när generella straffavgifter en gång för alla ska nå vägs ände.

Fotograf som står på en refug i centrala Stockholm

Fotografkollega. Foto: Per Pettersson

Jag är amatörfotograf. Jag fotograferar friskt när jag hinner och har något att fotografera. Jag har precis skaffat en ny kamera med högre upplösning, vilket gör att bilderna blir ännu större än tidigare. Självklart vill jag lagra dessa bilder och eftersom jag har en iMac är det inte aktuellt att sätta in så många nya interna hårddiskar i den burken. Alternativet är alltså externa hårddiskar, antingen via USB, FireWire eller nätverk, när mitt lagringsutrymme tar slut.

Nu vill lobbyisterna i Copyswede, som säger sig kämpa för oss kulturskapare och våra rättigheter, att jag ska tvingas betala extraavgifter på mina externa lagringsmedier, som straff för att vissa människor använder dem för att lagra piratkopierat eller privatkopierat material. Precis på samma sätt som alla andra flyttbara lagringsmedier som CD/DVD och kassetter redan är belagda med motsvarande avgifter. Det är absurt. Varför ska jag som kulturskapare betala en straffavgift för att jag vill lagra mina egna skapelser? Kan jag registrera mig som kulturskapare hos Copyswede och få tillbaka mina avgifter när jag köper en hårddisk?

Vi måste inse att det här med generella straff mot alla, när några beter sig på ett mindre önskvärt sätt, är ett kollektivistiskt och förlegat sätt att tänka. Kollektiv bestraffning är förbjudet på de flesta håll i samhället, men när det gäller upphovsrättsskydd och några andra områden är det snarast uppmuntrat. Det är absurt.

Om upphovsrättsindustrin kunde ägna sig åt att hitta på nya affärsmodeller som gjorde att människor blev mindre intresserade av att piratkopiera, istället för att hitta på nya sätt att försöka hindra en oundviklig teknikutveckling och straffa människor som inte har gjort något fel, så skulle nog alla bli mycket lyckligare.

Vi är framför allt många kulturskapare som faktiskt inte är det minsta intresserade av att ha något med Copyswedes beskyddarverksamhet att göra.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/12/20/fler-trottsamma-kopieringsavgifter/

Bortse från det du vet är du snäll, kommissarien

Polisen ska få utökade möjligheter till övervakning och inhämtning av uppgifter. Det ska dock krävas domstolsbeslut för att sen få använda uppgifterna. Det är både bakvänt och omöjligt att implementera i praktiken.

Ett par klarblå ögon som stirrar på digMed en dåres envishet fortsätter regeringen med Beatrice Ask i spetsen att införa mer övervakning och större befogenheter för olika myndigheter att inhämta uppgifter, på allt mer godtyckliga grunder. Detta trots att protesterna mot mer övervakning blir allt mer högljudda och allt fler röster höjs för att ifrågasätta om övervakningshetsen är förenlig med Europakonventionen – en konvention som enligt regeringsformen står över de svenska lagarna.

Det senaste exemplet är att Beatrice Ask vill ge polisen större möjlighet att inhämta information på olika sätt. Hon och andra företrädare för regeringspartierna försöker få det till att det fortfarande kommer att krävas domstolsbeslut för inhämtning av information, men även om det är sant i vissa fall så kommer annan information att kunna inhämtas utan domstolsbeslut. Mark Klamberg förklarar det utmärkt:

Beatrice Ask har fel när hon i Aftonbladet anger att ”en domstol eller en åklagare ska stå bakom varje beslut.” I den lagrådremiss som hon själv har skrivit under kan man läsa följande i 5 § förslag till lag om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet.

Beslut om inhämtning av uppgifter fattas av myndigheten. Myndighetschefen får delegera rätten att fatta beslut om inhämtning till en annan anställd vid myndigheten som har den särskilda kompetens, utbildning och erfarenhet som behövs.Vilken myndighetschef avses? Det handlar om rikspolischefen, säkerhetspolischefen och länspolismästarna och för tullens del generaltulldirektören (se sid. 126 i lagrådsremissen). Jag hört samma påstående från flera borgerliga politiker under framtagandet av detta förslag och påpekat att det inte stämmer.

Istället krävs det att en domstol godkänner att de inhämtade uppgifterna används i förundersökningen, när de väl är inhämtade. Det är bakvänt. Hur ska en polis kunna bortse från information som hon eller han känner till? Det är som i de amerikanska filmerna, där juryn ombeds att bortse från något som sagts, något alla inser i praktiken är omöjligt att helt göra. Vad som hörts är omöjligt att ohöra.

Dessutom är ett av de giltiga skälen till informationsinhämtning att komma fram till vem som kan misstänkas för ett brott. I teorin skulle den informationen sedan kunna underkännas av en domstol – betyder det att man måste bortse från att man vet vem man misstänker och börja om från början med att hitta en misstänkt förutsättningslöst, utan att ta hänsyn till att man tror sig veta vem som gjort något? Eller förutsätts domstolen godkänna alla former av informationsinsamling som syftar till att hitta en misstänkt?

Det vore klädsamt om regeringen kunde sluta skräda orden och istället säga som det är: de vill kunna veta allt om alla alltid, för att sen bedöma om personen i fråga har gjort, sagt eller tänkt något som inte gillas. Det råder inga tvivel om att detta är Beatrice Asks och Johan Pehrsons våta dröm. Hur många andra i regeringen och i respektive partis riksdagsgrupp som drömmer samma dröm är svårt att avgöra, men det är obegripligt att inte fler riksdagsledamöter höjer sina röster i högljudd protest. För inte kan det väl vara så att de är rädda att gå Winstons öde till mötes om de säger emot storebror Pehrson eller storasyster Ask?

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/12/17/bortse-fran-det-du-vet-ar-du-snall-kommissarien/

Brev från Nevin Bertas

Ett par händer som sticker ut mellan gallren till en fängelsecellNevin Bertas är författare. Hon är 52 år gammal. 21 av dessa har hon spenderat i Turkiskt fängelse, eftersom hon varit medlem i ”olagliga organisationer”. Av dem har sex år spenderats i onödan, eftersom hon suttit för länge på grund av ”ett misstag”. Trots det verkar det inte som att hennes nästa fängelsedom, på tio månader, kommer att dras från denna tid. Denna gång ska hon sättas i fängelse för att hon hade mage att skriva en bok om de självupplevda händelserna i fängelset, inklusive massakrerna i fängelserna år 2000.

Nedan är brevet från Nevin Bertas i sin helhet, översatt från kurdiska. Det demonstrerar med all önskvärd tydlighet varför Turkiet har lång väg kvar innan de når full demokrati, tyvärr.

Hej,

Mitt namn är Nevin Bertas, och jag skriver till er från Istanbul Bakirköy fängelset. Jag är författare till boken ”Inancin Sinandigi Zor Mekanlar: Hücreler”. För detta dömdes jag till 10 månaders fängelse och intagen den 2 november 2010.

Boken skrev jag i början av år 2000 under min tid i Gebze fängelset. Det har gått över nästan 11 år sedan dess. Denna bok trycktes i april år 2000 och blev censurerad en vecka senare. Åtal väcktes på 4 punkter, mot mig som författare. Sedan väcktes även åtal mot ansvarig utgivare på bokförlaget, Elif Çamyar, och ägaren för bokhandeln som sålde boken. Jag frikändes eller fick penningböter för 3 av 4 åtalspunkter. Den kvarvarande punkten, ?Stöd till olaglig organisation?, fortsatte dock. Jag blev dömd till 4 års fängelse för detta. Sedan skedde en lagförändring vilket gjorde att min advokat begärde att mitt fall skulle omprövas. Detta ledde att processen tillfälligt stoppades.

Februari 2007 blev jag frisläppt från Gebze fängelset. Under den tiden min advokat hade försökt att få mig frikänd genom överklagan kom det fram att jag hade suttit 6 år för länge i fängelset. Vi fick veta var på grund av ett misstag!

I 13 år, mellan åren 1995-2007, satt jag fängslad då jag blev dömd för ?Medlemskap i olaglig organisation? och några andra relaterade domar. Tidigare, mellan 1983-1991, var jag fängslad i 8 år. Jag är nu 52 år och har suttit mer än 21 år i fängelse totalt.

Åtalet som involverar författandet av boken väcktes åter efter att jag blivit frisläppt 2007. Domen blev 10 månaders fängelse. Min advokat ansökte till åklagaren att denna dom skulle dras av de 6 år som jag tidigare felaktigt varit fängslad. Åklagaren undersökte ärende och inväntade några dokument som saknades.

Medan denna process var under bearbetning bestämde sig åklagaren för att utfärda en arresteringsorder på mig varav jag blev arresterad i mitt hem.

Massakrerarna i fängelserna 19 december 2000 och flytten av interner till isolerade celler motiverade mig, som själv upplevt den värsta sortens tortyr och omänsklig behandling i samband med händelserna efter militärkuppen 12 september 1980, att skriva boken som beskrev min och mina medfångars kamp och motstånd mot tortyr, händelserna runt militärkuppen och placeringen av fångar i isoleringsceller. Vad kan vara mer naturligt att skriva en bok till stöd för människor som upplever samma saker som jag har upplevt? En bok om mina upplevelser från tortyr och den omänskliga behandlingen men hur jag trots det har fortsatt att kämpa emot orättvisor och för de som blir orättvist behandlade.

Under en tid där det diskuteras flitigt medialt och politiskt om uttrycksfrihet och vilka orättvisor i form av omänsklig behandlande, tortyr etc. som drabbat åtskilliga människor i samband med militärkuppen 12 september, anser jag att det är politiskt hyckleri att sedan anhålla mig för jag har författat att en bok som beskriver dessa händelser.

I förhoppningar om att ni intresserar er i mitt fall.

Med Vänliga Hälsningar,

Den 22 November 2010

Nevin Bertas

PS. Om ni är intresserade av mer information om mitt fall kan ni finna det här:

Cagdas Büyükbas (Bokförlaget Yediveren Yayinlari),: 0538 777 99 01

Inayet Aksu (Advokat): 0532 354 50 84

Andra som skriver: Beyan, Gurgîn, Ekim Çağlar. Se även Bianet.org.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/12/17/brev-fran-nevin-bertas/

Sälj Systembolaget och avskaffa monopolet

Carl B Hamilton (FP) och Johan Gernandt (M) skriver med upprörda känslor att Systembolagets monopol inte får hotas och att utredningen om gårdsförsäljning är förkastlig. De har rätt i att utredningen är fel ute, men av diametralt motsatt anledning till vad de anför.

Blandade flaskor och burkar med alkohol”Alkoholkonsumtionen i Sverige är numera lägst bland länderna i EU”. Så skriver Carl B Hamilton och Johan Gernandt i en debattartikel där de förklarar varför Systembolagets monopol måste värnas till varje pris. En låg alkoholkonsumtion är i deras ögon liktydig med att alkoholproblemen minimeras och därför har också den svenska alkoholpolitiken varit framgångsrik i deras ögon.

Deras resonemang brister dock på flera sätt. Framför allt är det inte så att låg alkoholkonsumtion är liktydigt med få alkoholproblem. Den som har ett missbruksproblem ser nämligen till att få tag på sin drog, oavsett hur tillgängligheten inskränks. Det enda som verkligen fungerar för att minska missbruk är ett totalförbud. Begränsas tillgången på en vara kommer vanliga konsumenter att skära ner, inte missbrukarna. Dessutom kommer många att se sig om efter alternativ, exempelvis privatimport, när en vara är svår eller dyr att få tag på inom landets gränser.

Vad herrar Hamilton och Gernandt vänder sig mot i just denna artikel är utredningen om gårdsförsäljning som de menar de facto bryter Systembolagets monopol. De beklagar sig över att affärerna inte heller kommer ha koppling till gårdar utan kan startas av vem som helst och att de mot en inträdesavgift kan sälja alkohol, förvisso i begränsad mängd per köptillfälle, till alla betalande besökare som har uppnått legal ålder.

Läs om den sista meningen. En butik ska få sälja alkohol – till kunder som har betalat inträde! Dessutom i kraftigt reglerade mängder. Hamilton och Gernandt har fullständigt rätt i att utredningen är ute och cyklar, men av fel anledning. Butiker för försäljning av alkohol ska definitivt tillåtas, men utan regleringar av inträdesavgifter och inköpskvoter. Förslaget låter som hämtat på motbokens dagar och att en statlig utredning år 2010 ens överväger denna typ av förmynderi är barockt. Den moderna tiden handlar om färre regleringar, inte fler.

En framgångsrik alkoholpolitik ser till att minimera missbruk, inte konsumtion i sig. Precis som så mycket annat så är det just missbruk av varor, tjänster, rättigheter och friheter som ska beivras, inte företeelserna i sig. Yttrandefriheten är grundlagsfäst, men uppvigling är ändå ett brott eftersom det innebär att friheten missbrukas. Sexköp är däremot dumt nog förbjudet, trots att friheten att köpa en tjänst missbrukas först när tjänsten köps av en ofrivillig säljare, t.ex traffickingoffer. Alkohol intar en ställning däremellan, där det är fullt tillåtet att köpa varan, men samtidigt vill staten ha hård kontroll av hur du köper och i viss mån konsumerar den. Tobak, som orsakar nästan lika kostsamma skador för samhället, får du däremot köpa och konsumera hur mycket du vill så länge du betalar lite extra skatt. Logiken och konsekvensen är totalt frånvarande med andra ord.

Det är dags att vi gör upp med gamla föreställningar och framför allt avskaffar förmynderi- och morallagar. Vill vi förbjuda något? Bra, förbjud det totalt och gör det brottsligt att beskaffa sig med det över huvud taget. Ska vi tillåta något, oavsett om det är en tjänst, vara eller en grundläggande fri- eller rättighet? Bra, då tillåter vi den, utan omsvep. Handel med den och utnyttjande av den ska inte vara föremål för statlig inspektion. När utnyttjandet går över i missbruk kan det offentliga däremot kliva in och sätta stopp. I de flesta fall handlar det då inte om kriminalisering utan om vård, undantaget är givetvis när någon direkt åsamkat en annan människa skada som i fallet trafficking. Det ger en logik och konsekvens åt lagstiftningen.

Systembolagets logotypOch vad gäller Systembolaget, så sälj det. Statlig verksamhet ska bedrivas i myndighetsform, inte som bolag. Systembolaget är ett sunt företag som skulle må bra i privata händer och utan moralistiska verksamhetsmål och regleringar. Kvalitativa vin- och spritbutiker med brett sortiment kommer alltid att behövas. För herrar Hamilton och Gernandt, som båda två sitter i Systembolagets styrelse, borde inte motsätta sig en försäljning om de uppfyller sina plikter som ledamöter med bolagets bästa för ögonen.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/12/16/salj-systembolaget-och-avskaffa-monopolet/