Under lördagskvällen hajade jag till. I mitt twitterflöde dök det plötsligt upp ett tweet som i princip fördömde alla liberaler till evig skärseld. Jag var på en födelsedagsfest och hade inte lust att gå in i en twitterdebatt just då – jag var mest inne för att se vad som hände  Ukraina – men jag såg till att spara den för att kunna skriva ett blogginlägg om det.

Nu har jag ingen som helst bakgrund till detta tweet och jag känner inte Ludvig. Men jag undrar väldigt mycket vad som föranlett detta fördömande.

Om det är något jag har lärt mig så är det är att i princip samtliga ideologiskt drivna personer i politiken är där för att de vill förbättra världen. Inte bara för sig själva, utan för alla människor. Det gäller såväl socialister och kommunister som konservativa och liberaler. Till och med många nazister tror att de gör världen bättre, antingen för att de på allvar tror att alla folkgrupper mår bättre av att aldrig beblanda sig med varandra, eller för att de på allvar tror att vissa folkgrupper är ett hot mot hela mänskligheten och därför måste utplånas. Analysen att liberaler skulle vara ondskefulla faller dels på denna enkla analys, men också på att alla liberaler faktiskt kämpar aktivt för att stärka mänskliga rättigheter och för att göra världen till en bättre plats för alla människor. Skillnaden från vänstersidan är förstås att liberalerna tycker att det är bra om alla får det bättre, även om det skiljer i hur mycket bättre olika individer får det. På vänsterkanten är det viktigare med millimeterrättvisa eller möjligen att den som har det sämst får en större statushöjning än dem som redan har det bra. Vilken variant som är bäst får du förstås själv välja, men att säga att någondera sidan är ondskefull baserat på prioriteringarna är inte en logisk eller lämplig slutsats.

Det är många som anklagar oss liberaler för att vara egoistiska. Vad många dock missar är att de flesta av oss liberaler inte tillhör den rika eliten. Jag har ett hyfsat vanligt kontorsjobb och jag var arbetslös i två och ett halvt år innan jag fick det. Trots det står jag för liberalismens ideal, eftersom jag är övertygad om att det är dessa som i längden är bäst för alla människor och för samhället som helhet. Det är alltså inte av egoism vi har våra idéer, utan av omtanke om alla människor. Även om vänstern inte håller med och inte kan förstå hur vi kan tänka så, så är det precis så vi tänker och resonerar. Vi tycker att vänstern är naiv, blind och till och med rent dum när den kommer med en hel del av sina förslag, för vi anser att de ignorerar verkligheten eller överträder grundläggande mänskliga rättigheter. Men de flesta av oss inser att vänstern på sitt eget lilla sätt ändå vill göra världen bättre och att de bara inte har läst på, alternativt inte har samma gränser för vad som är tillåtet att offra längs vägen.

Vad gäller naivitet, så är det förstås den intressantaste frågan. Handlar det om att vi har en för stor tilltro till saker som liberalismen bygger på för att fungera? Kanske. Det hade i detta fall förstås varit intressant att veta exakt vad bakgrunden är och kunna ta en fungerande, saklig debatt. Tyvärr är min erfarenhet att många från såväl liberala och konservativa som socialistiska och nationalistiska kretsar som uttrycker sig på detta sätt har svårt att ta just en saklig debatt, utan istället ägnar sig åt känsloargument, ad-hominem-argument och att konstatera att eftersom de har rätt, så är ju alla fakta som presenteras och säger emot dem antingen uppdiktade eller vinklade per definition. Det vore förstås kul att bli positivt överraskad, för det händer ibland att jag har riktigt intellektuellt hederliga och konstruktiva debatter även om ideologi med människor som definitivt inte bekänner sig till liberalismen. Det återstår att se om denna lätt släppta handske plockas upp av Ludvig eller någon annan.

Under lördagskvällen hajade jag till. I mitt twitterflöde dök det plötsligt upp ett tweet som i princip fördömde alla liberaler till evig skärseld. Jag var på en födelsedagsfest och hade...