Konsten att skapa klyftor

Klyftorna ökar skriker vänsteroppositionen så snart Alliansen föreslår något som inte är hämtat från något av vänsterpartiernas egna partiprogram. Ibland stämmer det också, men som Margaret Thatcher sa så är vänstern bara intresserade av skillnader. Små skillnader är alltid bättre enligt vänstern, även om det innebär lägre levnadsstandard för alla. Socialdemokraterna har till och med institutionaliserat detta synsätt i Sverige.

Sättet de lyckats med detta är genom att definiera fattigdom som att ha en inkomst som är ”60 % eller mindre av medianinkomsten”. Det gör att det bara finns ett sätt att utrota fattigdomen: tryck ihop lönerna så att ingen lön hamnar lägre än 60% av medianen. Det betyder att lönespridningen måste minska och exempelvis studier lönar sig sämre. Det ger dock en öppning för att några få individer kan ha astronomiska lönesummor – medianlönen höjs inte nämnvärt av några skyhöga löner till skillnad från medellönen.

Tankefelet här är givetvis att fattigdom inte handlar om att jämföra sig med andra. Fattigdom handlar om att inte kunna sätta mat på bordet eller att inte ha hela och rena kläder att ta på sig. Ett samhälle med enbart höginkomsttagare, där alla familjer har minst två 42″ LED-skärmar hemma, kommer fortfarande riskera fattigdom enligt denna förlegade definition. Det enda som den definitionen åstadkommer är att det kommer att finnas fattigdom så länge samhället inte är rent socialdemokratiskt.

Detta sätt att använda statistiken är givetvis ett smart sätt att vända politiken till sin egen fördel – så länge ingen genomskådar knepet. Nu har den dagen kommit och socialdepartementet har begärt att Försäkringskassan i nästa rapport ska redovisa alternativa sätt att beräkna antalet fattiga i Sverige. Ett sätt som kommer att användas är att beräkna de fattiga som de som har rätt till socialbidrag. Att det är mer rimligt, om inte perfekt, torde vara uppenbart.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/04/konsten-att-skapa-klyftor/

Att döda en storstadsväljare

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval 2006. I valanalysen konstaterades att en av orsakerna var att partiet tappat väljare i de mest befolkningstäta områdena, speciellt stockholmsområdet. Därför bestämde partiet att storstadsväljarna är en prioriterad grupp inför valet 2010. Våren har nu visat hur socialdemokraterna tänker vinna dem åter.

För att vinna röster i Stockholm blev förbifarten prioriterad. Därför vill socialdemokraterna bygga den. Fast inte förrän det har folkomröstats om det förstås. Dessutom ska folkomröstningen ske oavsett vem som vinner valet i Stockholm – vinner Alliansen kommer det att komma lagstiftning från riksdagen om att det ändå ska ske en folkomröstning. Förutsatt att de rödgröna vinner riksdagsvalet alltså, men där räknar man ju med alla Stockholmsröster man tjänar på att sätta det kommunala självstyret i Stockholm ur spel.

Inget tilltalar ju väljare mer än att omyndigförklara dem och överpröva deras val.

En annan prioriterad fråga är att avskaffa avdraget för hushållsnära tjänster, det så kallade RUT-avdraget. Det är modigt av socialdemokraterna att vilja ta bort det, speciellt eftersom två tredjedelar av väljarna vill behålla det. Avdraget används av alla inkomstgrupper och den största användargruppen är medelinkomsttagare, i första hand i större städer. Genom avdraget kan vanliga människor i större städer få mer tid över till familj och fritid. Avdraget har också skapat jobb och människor som tidigare jobbade svart eller inte jobbade alls, kan nu få sysselsättning och en pensionsgrundande inkomst. Genom att ha modet att kräva avskaffandet av ett avdrag som gynnar och tilltalar de väljargrupper som är viktigast att vinna i höstens val, tänker socialdemokraterna vinna dessa väljargrupper.

Inget tilltalar ju väljare mer än modet att avskaffa de reformer de helst av allt vill ha kvar.

Alliansen har under mandatperioden sänkt skatterna för alla och störst procentuell skillnad har avdraget gjort för låg- och medelinkomsttagare. De rödgröna har slutligen bestämt sig för att behålla stora delar av jobbskatteavdragen, men att de inte längre ska omfatta dem med högst inkomster. För att ha råd med alla föreslagna utgifter måste de rödgröna också göra om fastighetsskatten och återinföra förmögenhetsskattenSnabbtåg till Borås och Linköping måste exempelvis finansieras på något sätt och var finns pengarna om inte i de feta plånböcker som alla storstadsbor har i fickorna? Förmögenhetsskatten slår till hos människor som äger dyra fastigheter, ja dyra enligt taxeringsvärdet alltså. Exempelvis pensionärer som bor i det egenhändigt byggda egnahemmet från 1940-talet, som har betalat av sina lån och nu ser fram emot en lugn åldershöst. Klart att de måste betala en höjd fastighetsskatt och en förmögenhetsskatt, de kommer ju när som helst att göra ett jätteklipp på att sälja huset de bott i hela livet. En dyr fastighet kan ju inte vara ett hem, det är alltid bara en investering, även om vissa försöker dölja det genom att bo i den oförskämt länge.

Inget tilltalar ju väljare mer än att höja deras skatt och att tala om för dem att deras pengar behövs till saker de inte bryr sig det minsta om.

Socialdemokraternas valanalys var tydlig: medelklassväljarna i storstäderna måste vinnas om valet 2010 inte ska bli ytterligare ett katastrofval. Strategerna i den rödgröna Ohlyansen har nu bestämt sig för hur man gör det bäst: ta ifrån dem deras pengar och deras favoritreformer och se till att de får den rödgröna politiken oavsett vilket parti de röstar på i de lokala valen. Vänsterröran är övertygade om att människor mår bäst om de inte själva får bestämma och att människor håller med dem om detta. De storstadsväljare de så gärna vill vinna är dock individualister som vill göra egna val. De vill inte ha en överförmyndare som säger sig veta bäst.

Istället för att vinna storstadsväljarna tar den nu presenterade politiken effektivt död på deras vilja att rösta på de rödgröna partierna. Uttrycket kill your darlings får plötsligt en helt ny innebörd.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/04/att-doda-en-storstadsvaljare/

Ett glas eller en hel box, sak samma?

Alkoholkonsumtionen per capita är högre i EU än någon annanstans i världen, utropar DN idag i en notis på ledarsidan. Därefter konstateras att Sverige ligger på en ”föga smickrande” andraplats vad gäller frågan om man under det senaste året druckit alkohol (90 % svarade ja).

Hur det kan vara föga smickrande att 90% av den vuxna befolkningen någon gång under ett år har smakat alkohol, måste man antagligen vara helnykterist för att förstå.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/03/ett-glas-eller-en-hel-box-sak-samma/

Diktaturerna och Belgien

Inte ens en regeringskris räckte för att stoppa det belgiska parlamentet att på alla offentliga platser förbjuda klädesplagg som förhindrar identifiering. Igår fattades beslutet i parlamentet med två nedlagda röster och inte en enda röst mot. Att förbudet i första hand är riktat mot heltäckande slöjor är ingen egentlig hemlighet, även om man från belgiskt håll inte varit lika tydliga som franska politiker.

Kritiken mot förbudet började dyka upp redan innan beslutet var fattat och har fortsatt med ökad styrka efter omröstningen. Judith Sunderland från Human Rights Watch (HRW) kommenterade det med att ”det här leder till en situation där alla förlorar, det är ett övergrepp mot dem som själva väljer att bära sjal och det gör ingenting för att hjälpa dem som tvingas bära den.” Amnestys John Dalhuisen kallade förbudet ”ett brott mot yttrandefriheten och religionsfriheten för de kvinnor som brukar bära burka eller nikab.”

Förbudet innebär att Belgien förenar sig med länder som Iran och Saudiarabien, länder som har lagar om vilka kläder deras medborgare tillåts bära. Det är ironiskt att förbudet förenar dem med just diktaturer som tydligt förespråkar muslimska värderingar, med tanke på att det är muslimer som är måltavlor för förbudet.

Förbudet är förkastligt och bryter mot flera grundläggande rättigheter, precis som HRW och Amnesty påpekar. Det gör också att slaget ännu inte är förlorat. Det belgiska överhuset har ännu inte sagt sitt och dessutom kan förbudet komma att överklagas till Europadomstolen på sikt. Det är goda nyheter för alla som tror att frihet och demokrati, inte förbud, är det som vinner över förtryck.

Sebastian Bjernegård har sammanställt svar till många som förespråkar förbudet. Läs det gärna.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/04/30/diktaturerna-och-belgien/

Det är Pehrsons idéer som behöver testas, inte barnen

Johan Pehrson (FP) har många förslag  som han slänger fram med jämna mellanrum. En av hans favoriter är att införa ”slumpvisa, frivilliga drogtest” på ungdomar under 15. Frågan är inte ny utan dök upp redan 2006 men Pehrson har hållit den levande och nu lyckats göra den till allianspolitik inför höstens val. Detta trots att såväl lagrådet som skolinspektionen har konstaterat att den typen av tester inte är förenliga med lagen. Även internt i Folkpartiet liberalerna har Pehrson stött på problem i och med att landsmötet beslutade att arbeta för att FN:s barnkonvention ska bli svensk lag. Den typen av drogtester som Pehrson förespråkar är enligt de allra flesta inte förenliga med barnkonventionen. Alls.

Nu visar det sig dessutom att Pehrsons argument för varför drogtesterna behövs, inte håller. SvD har granskat de fakta han hänvisat till, framför allt påståendet att allt fler unga tidigt kommer i kontakt med droger. Enligt faktakollen finns det inget som helst statistiskt underlag för detta, tvärtom verkar det inte ha skett någon förändring alls de senaste åren. Pehrson själv försvarar sig med att han använt sig av andra källor och att dessa bekräftar hans påståenden. Direkt efter lägger han fram ett citat som snarast motbevisar honom.

”Ökningen upphörde efter millennieskiftet och byttes åter i en minskning, men de allra senaste åren är det en liten ökning av andelen skolelever som svarar att de någon gång prövat narkotika.”

En liten ökning. Efter en minskning. Det gör alltså att bilden blir ”en helt annan” enligt Pehrson. För att få ytterligare stöd för sin tes kombinerar han detta med att både narkotikabeslagen och att antalet personer som misstänks för narkotikabrott ökat. Att detta per automatik gör att yngre kommer i kontakt med droger tar han för självklart. En annan möjlig förklaring, som inte nämns eftersom det skulle förstöra hela argumentationen, är däremot att tull och polis blivit bättre på att hitta droger och att avslöja dem som langar narkotika. Dessutom finns det inget som säger att ökade mängder narkotika automatiskt hamnar hos fler unga.

Johan Pehrson är dock blind för argumentation som går honom emot och han griper efter alla halmstrån för att slippa tänka tanken att han kan vara fel ute. Inte minst allvarligt var det när han försökte misstänkliggöra lagrådet efter deras sågning av förslaget, genom att antyda att de var knarkliberaler som helst av allt ville avkriminalisera eget bruk. Det är samma argumentation han försökt använda när hans förslag kritiserats i Tidningen Nu, den tidning som är det närmaste Folkpartiet Liberalerna kommer ett partiorgan. De som fått utstå denna kritik är Liberatis anhängare i allmänhet och Martin Ängeby i synnerhet. Enbart för att de försöker visa på integritetsproblemen och problemen med rättssäkerheten vad gäller drogtester.

Med en dåres envishet fortsätter Johan Pehrson att driva sina förslag, utan att stanna upp och faktiskt lyssna på kritiker. Istället misstänkliggörs de och faktaargument viftas bort med att det finns andra fakta, fakta som Pehrson gillar bättre eftersom de stödjer hans tes istället för att tala emot den. Att han på vägen skadar förtroendet för Folkpartiet liberalerna har han antingen inte märkt eller så bryr han sig inte. Det innebär däremot att partiet tappar unga väljare, väljare som tror på personlig integritet, rättssäkerhet och framför allt tycker att staten inte ska vara överallt utan ska finnas som ett stöd den dag man eventuellt behöver den. Pehrson verkar inte tro att människor faktiskt kan fatta egna beslut eller att de kan klara sig utan statlig inblandning i sin vardag. Problemet är att de flesta som kallar sig liberaler inte håller med honom. Att han trots det är en av de främsta företrädarna för ett parti som borde vara Sveriges främsta liberala parti är ett problem.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/04/28/det-ar-pehrsons-ideer-som-behover-testas-inte-barnen/