Mer om Las, nu från CUF

Jag är duktig på att fånga upp trender tydligen. Igår skrev jag om behovet av att se över arbetsmarknadslagstiftningen och att reformera Las, idag skriver CUF-ordföranden Magnus Andersson om samma sak på Politikerbloggen.

Mycket av min egen argumentation går igen i Magnus Anderssons inlägg. Framför allt är Las skadligt för unga.

Dessutom skriver Sanna Rayman om det på SvD:s ledarsida.

Känns bra att få medhåll från meningsfränder, och stenhårt mothugg från motståndarlägren. Det betyder sannolikt att man gör något rätt.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/06/17/mer-om-las-nu-fran-cuf/

Jag tar det som en komplimang

Det ligger en uppmaning att ”ge mig en virtuell örfil” uppe på forumet på socialism.nu med anledning av mitt inlägg om LAS och strejken vid Lagena. Jag kan inte undgå att tycka att det mest betyder att jag gjort något rätt och jag tar det snarast som en komplimang. Liberalismen har två huvudsakliga motståndare ideologiskt; socialismen på den ekonomiska fronten och konservatismen på värderingsfronten. Om man blir angripen med kraft från något av dessa håll, har man med största sannolikhet gjort något helt rätt.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/06/17/jag-tar-det-som-en-komplimang/

Ny syn på anställningar – våga reformera LAS

Lagena, Systembolagets dotterbolag, har tidigare i år sagt upp ett antal anställda och nyligen varslat ytterligare några. Efter att detta gjorts har man tagit in personal från ett bemanningsföretag vid arbetstoppar. Lagenas företrädare hänvisar till den ojämna arbetsbelastningen som gör det mer lönsamt att ta in tillfälliga arbetare kring midsommar, jul, påsk och andra tillfällen när alkoholförsäljningen går upp. Detta har dock fått facket och de anställda att se rött och de har gått ut i vild strejk. Anledningen är att de anställda tycker att det jobbar inyrd personal hela tiden. En företrädare hänvisar till att det i genomsnitt jobbat väldigt många inhyrda arbetare under våren, om än inte alls lika många som de som sagts upp.

Andra fackliga företrädare tror det värsta de kan om Lagena, nämligen att de försöker att kringgå turordningsreglerna i LAS och genom att använda inhyrd arbetskraft vänta ut ”karantäntiden” som gör att de ska kunna anställa helt nya människor om knappt ett år, att ”rensa ut personalstyrkan” som facket uttrycker det.

Det finns två tankefel och ett formellt fel i allt detta.

Tankefel ett är att ett genomsnitt skulle innebära att det funnits lika många fasta heltidstjänster. Så är det inte. Det har funnits mer personal vid ett antal tillfällen och färre vid andra. Alltså skulle motsvarande antal heltidsanställda behöva jobba 80 timmar vissa veckor och 10 andra veckor (eller något i den stilen, jag har ju inte direkt koll på arbetsscheman för Lagena). Är det då inte bättre med personal från bemanningsföretag? Att man sen kan ha gjort fel i beräkningarna så att man hade kunnat behålla en tjänst eller två mer än man faktiskt gjorde måste anses vara helt ok i sammanhanget.

Tankefel två handlar om turordningsreglerna och LAS. Fackets stora problem är att man anser att dessa är heliga kor som ingenting i världen får kringgå eller förändra. Vi ser dock en tendens att allt fler företag, såväl privata som statliga, försöker att kringgå reglerna på olika sätt, bland annat genom bemanningsföretag. Om det är så kanske det är ett problem med LAS och turordningsreglerna? Om företagen känner ett behov av att ”rensa ut” i personalstyrkan kanske det inte är företagen som är onda utan att det faktiskt finns ett behov?

Det formella felet handlar givetvis om den vilda strejken och att vissa av de strejkande också misstänks för brottet egenmäktigt förfarande. Det råder fredsplikt i Sverige när det finns avtal på plats och även om det inte gjorde det finns det vissa lagar att rätta sig efter när man genomför sina aktioner. Det här är väl relativt underordnat i sammanhanget; civil olydnad kan ibland vara befogad även om jag själv inte tycker att detta var ett sånt tillfälle.

Slutsatsen är väl snarast att det är dags för en ny syn på anställningar i Sverige. Vi kan inte längre räkna med att ha kvar samma jobb som vi haft i 30 år enbart på grund av att vi ”var där först”. Det argumentet används oftast i sandlådor och inte av så värst många människor som passerat tio års ålder.Istället måste vi vänja oss vid ett system där arbetslöshet är något som alla kommer att ha erfarenhet av någon gång ibland, men under väldigt korta och begränsade perioder. Detta till skillnad från dagens system där man går arbetslös i ibland flera år när man trillat ur arbetsmarknaden. Genom större rörlighet där fler accepterar kortare perioder utan jobb kommer vi att få fler i arbete och fler som kan klara sig utan bidrag och stöd från det offentliga. Det kommer också att fördela det ekonomiska välståndet bättre mellan olika grupper.

I klartext betyder det att LAS i allmänhet och turordningsreglerna i synnerhet måste reformeras. Turordningsreglerna är inte bara skadliga för företagen utan är än mer skadliga för människor i utanförskap. Ett av de bästa sätten att få in fler ungdomar på arbetsmarknaden vore att avskaffa just turordningsreglerna. Det skulle också hjälpa in fler människor med invandrarbakgrund. Tyvärr sträcker sig fackets solidaritet enbart till dem som redan har jobb, inte till dem som försöker hitta ett jobb.

Det är dags att vi en gång för alla slutar knarka trygghet i formen samma jobb från studenten till pensionen och börjar våga ta ansvar för våra egna liv.

Bloggar som inte håller med mig: Fragment, Redundans, Vardagspussel, Kaj Raving.
Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/06/16/ny-syn-pa-anstallningar-vaga-reformera-las/

Betygsinflation eller bättre satta betyg?

Jonas Vlachos, aktiv vid nationalekonomiska institutionen på Stockholms universitet, ondgör sig över att andelen studenter som går ut med 20,0 i snitt har ökat sen 1997. Betygssnittet har också ökat men ökningen har avstannat på senare år.

Vlachos slutsats är att skolorna sätter högre och högre betyg utan att kunskapsnivåerna egentligen ökat. Detta beror, enligt honom, på att skolorna konkurrerar om studenter och att högre snittbetyg är ett av de kraftfullaste vapnen i denna konkurrens. Problemet blir enligt honom att högskolorna får sämre studenter och att man därmed måste göra om intagningssystemet för högskolan alternativt att man gör om hela betygs- och kurssystemet i gymnasiet.

Jag är inte säker på att Vlachos har tolkat situationen korrekt. Att det var extremt få studenter som gick ut med 20,0 i snitt de första åren med det nya betygssystemet är ganska självklart; om man går från ett system med relativa betyg, där lärarna var vana att bara ett antal studenter skulle kunna få toppbetyg, är det klart att det kommer ta en period av omställning innan antalet studenter med MVG avspeglar det antal som uppnår kraven enligt läroplanen. Min egen lärare i engelska i högstadiet, när jag som första årskull hade de nya betygen i grundskolan, gjorde ett eget snitt av sin bedömning av elevernas prestationer och resultatet av nationella provet, eftersom hon annars skulle ha behövt sätta alldeles för många MVG enligt sin egen uppfattning.

Att betygssnittet klättrat uppåt kan delvis förklaras av samma fenomen. Det är klart att snittet förändras när man går från relativa betyg till målrelaterade betyg. I detta fall har snittet ökat vilket antingen innebär att en massa studenter tidigare hade för låga betyg, eller att man har satt målen för lågt i läroplanen. Att detta är en stark del av förklaringen snarare än en massa överbetyg från konkurrerande skolor stärks av att snittet planat ut de senaste åren, även om det självklart är så att vissa skolor av konkurrensskäl uppmanar sina lärare att sätta det högre betyget när det står och väger mellan två nivåer.

Jag tror att Vlachos skulle göra en lite djupare analys och tänka några steg längre innan han tvärsäkert säger att det råder inflation på betygen. Eftersom antagningssnittet på KTH minskat snarare än ökat under den period han tittar så verkar det inte som att det sätts överbetyg, åtminstone inte i matematik och naturvetenskap. Det gäller att lyfta huvudet och se på saker och ting bredare om man ska göra analyser, vilket en nationalekonom om någon borde veta.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/06/16/betygsinflation-eller-battre-satta-betyg/

(S) blir det nya centerpartiet?

Bloggen Mona for president konstaterar att storstäderna blivit en huvudverk [sic] för socialdemokraterna. På landsbygden och i bruksorter går socialdemokraterna starkt men i storstäderna kollapsar man totalt. Att finanskrisen slagit hårdare på landsbygden är en förklaring, att storstadsbor är mer EU-positiva och insatta i EU-frågor är en annan som kan uttydas mellan raderna.

Att socialdemokraterna måste göra något för att återta sin ställning i storstäderna är klart. Tyvärr säger inte bloggen något mer om vad socialdemokraterna borde göra åt problemet. Det enda som sägs är att man kan prata klassklyftor och urholkad välfärd både på landsbygden och i städerna. Jag tror faktiskt inte att det är så enkelt. Den urholkade välfärden existerar nämligen inte och det vet storstadsborna. Klassklyftorna är inte heller relevanta på samma sätt som tidigare; Alexander Bard har i en av sina böcker konstaterat att de nya klasserna inte beror av inkomst eller arbete utan av hur bra man är på att nätverka och tillgodogöra sig information. Den nya ”överklassen” är tonårstjejer som har koll på varje dokusåpa, hänger i alla sociala forum, driver modebloggar och är ständigt uppkopplad via både nät och mobiltelefon. Underklasssen är enstöringar på landsbygden som tittar på det digitala marksända TV-utbudet som enda informationskanal.

Som jag ser det har socialdemokratin två val.

Det ena valet är att sluta med klasskampsretoriken och istället låta människor som lägger tid och energi på att utbilda sig faktiskt behålla en större del av det som de får i ökad inkomst när de väl är klara. Inkomstklyftorna kommer inte att utplånas på detta sätt givetvis, men det är det som är poängen. Istället får de lägga energin på att dra in folk i informationssamhället och utjämna informationsklyftan. Detta val kommer att öka socialdemokraternas väljarandel i storstäderna och innebär i praktiken en liberalare politik istället för en socialistisk. Denna inriktning kommer med nödvändighet också att omöjliggöra samarbeten med vänsterpartiet.

Det andra valet är att fortsätta samma retorik och politik som tidigare och därmed förlora storstäderna. Då kommer socialdemokraterna att bli ungefär lika stort som moderaterna, dvs ha ca 20-25 % av väljarstödet. Partiet kommer att gå hem på landsbygden och i avfolkningsbygder. Med andra ord övergår socialdemokraterna till att bli det nya landsbygdspartiet, förvisso något som kanske behövs när centern blir mer och mer liberalt och därmed ett klarare storstadsparti.

Socialismen i socialdemokraternas uttolkning har förlorat relevansen för storstadens människor och hur gärna socialdemokraterna än vill kommer den inte att återfå sin relevans förrän man har genomfört en total reform. Frågan är om viljan finns i partiet eller om vi i alliansen slutligen kommer att kunna ta över som det självklara alternativet för den moderna urbana människan och socialdemokratin äntligen reduceras till ett parti bland andra, ett parti bland jämlikar.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/06/15/s-blir-det-nya-centerpartiet/