Alliansen knappar in på oppositionen och i den senaste mätningen som DN presenterar är siffrorna 46,1% mot 50,0%. Trenden är samma som visats i flera på varandra följande mätningar den senaste tiden. Alliansens politik får genomslag, både i och med att de förändringar som genomförts som utlovat visar sina positiva effekter, men också i finanskrisens dagar när regeringen tar sitt ansvar och framför allt inte tar till panikåtgärder. Svenska folket tycker uppenbarligen att Alliansens laguppställning är starkare än något oppositionen har att komma med.
Socialdemokratin har klara problem, nästan så att man tycker synd om den nya partisekreteraren Ibrahim Baylan. Men bara nästan. Ett parti som så fullkomligt dominerar den politiska arenan är det inte synd om. Istället är det positivt för den politiska diskussionen att socialdemokraterna går nedåt i opinionen.
Något som däremot på sikt är farligt för mångfalden i svensk politik är den klara blockuppdelningen som har blivit allt mer cementerad. Det är inte hållbart med ett tvåpartisystem i Sverige, speciellt inte utifrån perspektivet att det politiska spelfältet inte är så enkelt att åsikterna kan delas in i två lag. Om man ska ha block i politiken, måste det i princip till fyra olika block;
- Socialisterna
- De konservativa
- De gröna
- Liberalerna
Liberalerna och de gröna står ofta nära varandra i en hel del frågor, speciellt vad gäller värderingar. Liberalerna och de konservativa står nära varandra vad gäller ekonomin. Tittar man på migrationspolitiken ser vi att socialdemokraterna och moderaterna ofta gjort upp om denna. Alltså kan vi konstatera att dessa fyra ”block” har olika frågor där de tycker lika och alltså kan samarbeta. Att tvinga ihop dem i två block är inte bra, varken för partiernas egen idéutveckling, Sveriges väljare eller politiken.
Även om det är glädjande att Alliansen nu knappar in på vänsteroppositionen, vore det bättre för svensk politik om man kunde fortsätta samarbeta över de traditionella blockgränserna, så som nyligen gjordes om arbetskraftsinvandringen där Alliansen och miljöpartiet enades om en gemensam linje.
Jag tror att det som behövs för att reformera tänkandet i svensk politik är att Alliansen vinner även nästa val och därmed definitivt bryter bilden av att det bara är en socialdemokratiskt ledd majoritet som kan styra landet på ett bra sätt. Därefter kan vi börja processen att inse att man faktiskt kan samarbeta med andra partier inom bara vissa områden och därmed inte måste låsa upp sig i definitiva allianser. Finland har lyckats ganska bra, varför skulle inte vi kunna?
3 kommentarer
1 ping
Alliansen är nu nära och allt handlar om trovärdighet och ledarskap. Det har Reinfeldt och inte Sahlin. Därför är nu snart alliansen om den rödgrönaröran.
Min uppdelning i fyra block eller partier skulle innebära en hopslagning av folkpartiet, centern och liberalerna i moderaterna till ett parti, samt en hopslagning av kristdemokraterna och de värdekonservativa i moderaterna till ett annat parti. Hela blockförändringen bygger ju på att den politiska kartan ritas om, inte bara att man ska fördela om blocken utifrån nuvarande partibildningar och andra förhållanden.
Intressant uppdelning, men eftersom Sveriges största liberala parti (Moderaterna) också är det parti som innehåller flest konservativa så blir uppdelningen ohållbar. Kristdemokraterna är det mest konservativa av regeringspartierna och Folkpartiet räknas väl som det mest liberala, men räknat i absoluta tal (och inte i procent av partiet) så är det solklart att Moderaterna har fler både liberala och konservativa väljare än nämnda småpartier´och har så haft i många år.
[…] t.ex. EU med klara ideologiska skillnader mellan partierna. Samma analys gjorde jag för en tid sen i ett eget blogginlägg. Det är ju trist att jag själv inte är tillräckligt känd för att få cred för den idén men […]