Gärna eutanasi

Den senaste tiden har många upprörts på olika sätt av häktningen av en barnläkare som misstänks för dråp på ett barn. Vissa och bland dem jag, anser att polisen agerade fullkomligt huvudlöst när de grep läkaren inför ögonen på patienter och kolleger och för den delen att polisen alls blandade sig i ett ärende gällande misstänkt medicinsk felbehandling. Det är socialstyrelsens och hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds jurisdiktion.

Andra upprörs över att läkaren alls gjort som hon gjort (trots att hon handlat enligt praxis) och nu oroar sig läkare för att ”det finns risk att dörren till aktiv dödshjälp öppnas”. För mig är det absurt att prata om ”risk”. Eutanasi är något som bör och måste diskuteras på ett seriöst sätt och min ståndpunkt är redan klar.

Eutanasi är en liberal kärnfråga; det handlar om rätten att beställa över sin kropp och sitt liv, även om man bestämmer att avsluta livet. Friska människor kan välja att ta sitt eget liv. Sjuka människor som ligger som kollin har inte den möjligheten, helt enkelt för att de inte själva kan utföra handlingen. Varför ska vi då i lag förneka dem rätten att avsluta sitt liv på ett värdigt sätt?

Jag hoppas att detta sorgliga fall medför att vi äntligen börjar diskutera eutanasi på allvar och att vi, likt Schweiz, liberaliserar vår lagstiftning och låter alla människor bestämma över sina egna liv ända till slutet.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/03/08/garna-eutanasi/

13 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. ja just.. skulle väl ha skrivit att jag samtycker med det du skrev…

  2. Gillar det du skrev och vill tacka dig för att du just skrev om detta viktiga ämne. Läs och kommentera gärna i den här bloggen som jag är ansvarig för http://www.respektfullt.blogspot.com

    • Simpa9 mars 2009 kl. 09:12
    • Svara

    Jag blir verkligen nyfiken på hur du ”känner” att polisen frångått sina rutiner gällande vad som krävs för att de ska agera med tanke på att bevisningen än så länge är under sekretess. Det enda vi vet är att det konstaterats att barnet i fråga en gång tidigare fått en överdos.

    Att polisen skulle komma och knacka på först, fråga om det är okej att gripa en misstänkt eller om man ska komma tillbaka vid lunch är vad jag må säga en rätt så banal tanke. Polisen har ju trotts allt i första hand sökt läkaren i hennes bostad innan gripandet, men när hon inte visade sig vara där åkte man till sjukhuset.
    Att patienter skulle må illa av att se läkare (som misstänks för mord) föras bort av polis, ställer jag mig mycket frågvis till. Förvånad är vad jag skulle bli, kanske frågvis. Men att må illa eller riskera hjärtinfarkt tvivlar jag att någon på avdelningen gjorde.
    Rent praktiskt skulle jag som patient och människa må hyfsat bra om jag fick veta att polisen just förde bort läkaren som misstänktes för att ha get en patient dödliga doser innan det att hon delar ut min medicin.

  3. Normalt sett kontrollerar man hur praxis och rutiner ser ut på sjukhuset innan man gör en polisinsats. Det brukar krävas mer än att det kommer in en anmälan. Detta för att tillse att det finns grund för att göra en polisiär sak av det eller om det ska tas till HSAN. Det känns som att polisen frångått sina rutiner i detta fall, varför man valt att kasta sig direkt in förstår jag inte.

    Att det är huvudlöst att arrestera kvinnan inför patienter precis när hon ska till att ge medicinering torde väl vara ganska uppenbart. Patienter är sjuka och bör därför inte uppröras mer än nödvändigt. Det logiska hade varit att vänta utanför sjukrummet i korridoren om polisinsatsen nödvändigtvis måste göras på sjukhuset.

    • Simpa8 mars 2009 kl. 20:07
    • Svara

    Perze, Du har rätt, HSAN ska utreda fall av felbehandling eller illa bemötanden som sker inom vården, men brott är än så länge upp till polisen att utreda. Ska HSAN utreda om en sjuksköterska medvetet ger patienter överdoser?
    Hade det i det här fallet med läkaren, handlat om att man misstänkt att hon gett barnet en dos utan uppsåt så hade det självklart fallit på HSAN att utreda, men så fort det finns misstanke att det skett medvetet är det en självklarhet att polisen ska utreda då det faller på deras bord att utreda brott och misstankar om brott.

    Och åter igen; varför var det huvudlöst av polisen att arrestera kvinnan inför patienter och kollegor?

    • Charlie8 mars 2009 kl. 19:26
    • Svara

    På Google hittar man: ”Jobbigt ta beslut om avlivning av husdjur. Men tveka aldrig om nöden kräver det”. Skonsammast är att först söva ned djuret på 12 minuter och sedan ge en överdos sömnmedel, varpå djuret dör inom någon minut. Men för det lilla hjärnskadade spädbarnet tog det sju timmar. Slutsats: Spädbarnet avlivades ej, utan dog en ”naturlig” död. I USA krävs sju års studier för jurister. I Sverige endast 4,5 år. Därför producerar Sverige inkompetenta åklagare som denna. Tur att läkarna ej är lika inkompetenta!

  4. Det hela är problematiskt utifrån perspektivet att medicinska felbehandlingar eller beslut som leder till skada eller död för en patient inte brukar hanteras av polisen alls utan av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Polisärende blir det bara om det hela skett utanför läkarens yrkesutövning.

    • Simpa8 mars 2009 kl. 17:55
    • Svara

    Att det hela är en ganska svår situation med många lösa trådar, vilket gör det hela svårare att argumentera om förstår jag.
    Men vad jag inte förstår är varför folk tycks ha en så oerhört stark klagan på att en läkare greps på ett sjukhus.. Vad är det egentligen som är så horribelt med det?
    Ingen skulle ha anmärkt på det om det hade handlat om en hamnarbetare som blev tagen på jobbet, ingen reagerade över det när en journalist på Aftonbladet greps inne på en fullsatt redaktion för att han hade begått barnpornografibrott, ingen har påpekat det under de (tack och lov) fåtal gånger som trafikpiloter eskorteras av sina flygplan för att de är berusade. Men det tycks vara väldigt fel plötsligt när en läkare som misstänks för mord på ett barn hämtas. Måhända att det finns god möjlighet för att det hela handlar om ett barmhärtighetsmord, men detta ska då ha skett utan föräldrarnas tillstånd.

    • Putte8 mars 2009 kl. 16:00
    • Svara

    Hur har det kunnat fungera under alla år som sjukhus i landet funnits? Så fort något händer, några drar till exempel igång en konflikt samt massmedia bevakar så delas landet upp i svart och vitt. Var har det sunda förnuftet tagit vägen? Om läkaren agerat enligt den praxis som finns på sjukhuset ska då inte samtliga läkare där häktas? Är den praxisen annorlunda än på övriga sjukhus?

    Om inte varför ska då inte alla andra läkare som följer rådande praxis sitta i häkte? Man kan ju börja undra vem som skriver riktlinjerna. Är det Socialstyrelsen kanske det inte är konstigt om det glappar lite… Detta är väl något som borde vara lika medmänskligt inom hela EU. Eller är nutidens människa så emotionellt handikappad att hon inte orkar agera humant längre och har blivit mer juridiskt tänkande.

    • Sven8 mars 2009 kl. 14:26
    • Svara

    Kan bara hålla med om allt som du skriver. Det stora misstaget man gjort inom läkarkåren är dock att man inte varit tydligare i offentliga debatter om aktiv dödshjälp med hur dagens praxis ser ut. Man har utnyttjat sitt tidigare höga förtroende och tyckt att det inte behövts någon granskning från andra discipliner. Jag tror inte (i och för sig rena spekulationer) att detta hade lett till åtal om det inte varit för alla medierapporter om tokstollar till läkare, som Carl Troillius och den där psykiatrikern i Stockholm som bedrev ”beröringsterapi”. Förtroendet för läkarkåren är kraftigt skadat och det är oundvikligt att andra än de själva börjar granska deras förehavanden.

    Jag tror att det är helt oundvikligt att aktiv dödshjälp kommer att legaliseras som en följd av detta. Alternativet är att patienter på palliativa avdelningar ligger och skriker i svåra plågor fram till dess att slutet kommer av sig själv. Så tror jag inte någon vill ha det, men det blir följden om läkarna går runt och är rädda för att bli anmälda.

  5. Hej,

    Jag tror att de flesta människor redan bestämmer över sina liv, i den mån det är möjligt under rådande förhållanden.
    Att därifrån ta steget till att bestämma över andra människors liv är väldigt långt.
    Bara för att man vill begå självmord kan man inte tvinga andra att deltaga i dådet. Som läkare, eller helt enkelt medmänniska för den delen, måste man ha rätt att säga nej.
    Och hur är det förenligt med läkaretiken att avsluta människors liv?

Lämna ett svar till PerzecAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.