Vänsterspöket och den goda högern?

Länge har socialdemokraterna och de andra partierna på vänsterkanten kunnat anklaga Alliansens partier för att vilja ont och att ha en hemsk människosyn. Påståendet har inte ifrågasatts och borgerliga väljare och partiföreträdare har accepterat detta faktum och snarast skämtat om sin egen påstådda ondska istället för att försöka ändra bilden. Efter söndagens Agenda ser dock Sanna Rayman att bilden kan vara på väg att förändras. I den allt för korta diskussionen om människosyn konstaterade programledaren att socialdemokraterna och moderaterna i princip verkar hålla med varandra om synen på morötter och piskor.

Det är intressant att ett parti, en sida i blockpolitiken, kunnat demonisera den andra sidan så till den milda grad att denna bild inte ifrågasätts av media. I längden orkar inte ens den demoniserade sidan ifrågasätta bilden utan rycker uppgivet på axlarna och skrattar trött åt eländet. Människor som gick med i ett parti och började engagera sig politiskt för att de hade ideal, ville förbättra världen och skapa en bättre framtid för sina medmänniskor, finner sig plötsligt i att ses som onda och illvilliga. Om man blir bitter och desillusionerad i längden är det inte konstigt, det är snarare ett under att så många fortfarande orkar kämpa för vad de tror är en bättre värld.

Om söndagens Agenda är början till slutet av den ovillkorliga demoniseringen av motståndarsidan så är det sannerligen på tiden. Det är dags att inse att skillnaden i människosyn inte handlar om att vilja gott eller ont. Skillnaden ligger i synen på hur det bästa för människor ska uppås och i synen på individen. Vänstern anser att staten ska omfördela resurserna och i extremfallet också styra produktionsmedel och resurser. Människan anses vara svag och i behov av stöd, speciellt gentemot ”det onda kapitalet”. Högern ser istället människan som i grunden god och stark, att människan inte behöver ett stöd från staten annat än i undantagsfall. Istället för att omfördela resurserna för omfördelandets skull, vill högern låta människor behålla sina egna pengar i första hand istället för att låta dem snurra runt i staten innan de kommer tillbaka som bidrag. Endast när människor är utsatta och i nöd, på grund av sjukdom eller andra omständigheter, ska staten komma till undsättning.

Människosynen, om människor ska ses som offer eller som kapabla individer, är tillsammans med synen på staten det som skiljer ideologierna åt. Viljan att göra det bästa för människor är densamma. Huruvida det görs bäst genom en ständig statlig närvaro i människors liv, eller genom att staten håller sig på avstånd och låter människor styra över sina egna liv och tillgångar i möjligaste mån, är vad som diskuteras. Liberaler har en positiv syn på människan, en tro att de flesta människor faktiskt inte vill sina medmänniskor illa. Socialister tror att alla människor som får makt kommer att missbruka den och att den farligaste formen av makt är den som kommer från att ha mer resurser än någon annan. Därför vill socialister att staten, som de ser som en förlängning av folket, ska kontrollera resurserna. Liberaler ser istället staten som en apparat som stiftar och upprätthåller lagar men som alltid ska granskas och hållas under uppsikt, eftersom staten inte självklart vill folkets bästa utan ofta agerar för sin egen vinnings skull, på folkets bekostnad.

Alla ideologier vill skydda människor från det som de identifierar som ont och skadligt. Varken högern eller vänstern vill däremot människorna ont. Det är dags att inse detta, sluta anklaga varandra för att vilja ont och istället diskutera hur vi bäst uppnår ett samhälle där alla individer kan utvecklas och leva i frihet. Partierna kan definitivt kritisera varandras förslag för att försämra snarare än förbättra för människor. Däremot är det dags att sluta hävda att den andra sidan vill ont, för så är det inte och har aldrig varit. Det onda högerspöket kunde lika gärna ha varit ett vänsterspöke, vilket det också är i många länder. För den politiska debattens skull vore det bra att äntligen inse det.

Intressant?

Länge har socialdemokraterna och de andra partierna på vänsterkanten kunnat anklaga Alliansens partier för att vilja ont och att ha en hemsk människosyn. Påståendet har inte ifrågasatts och borgerliga väljare...