Elitidrott i hela världen har länge varit en uppvisning i testosteronnivåer. Manliga idrottsutövare har tävlat om att vara så macho som möjligt, möjligen med ett visst modeintresse eller annat som kan uppfattas som metrosexuellt, men bara om det inte råder några tvivel om den egna heterosexualiteten. Fördomarna om kvinnliga idrottsutövare och då främst i lagidrotter som fotboll, har likaså varit att de är mer maskulina, eller butch. Det är därför inte helt konstigt att det har har funnits öppet homosexuella kvinnliga idrottsutövare på elitnivå. Vad som däremot har lyst med sin frånvaro har varit homo- och bisexuella manliga idrottare på högre nivå. 1995 mördades den då troligtvis enda öppet homosexuella mannen i Svensk elitidrott, Peter Karlsson. Motivet antas ha varit direkt kopplat till hans sexuella läggning. Sedan dess har det varit tomt på avbytarbänken, så att säga.
Glenn Hysén och Lena Adelsohn Liljeroth backstage efter att de invigningstalat på Stockholm Pride 2007. Foto: Per Pettersson
Därför är det med stor glädje jag läser att Anton Hysén väljer att komma ut som homosexuell. Anton är fotbollsspelare och son till den tidigare fotbollsstjärnan Glenn Hysén. Glenn invigningstalade vid Stockholm Pride 2007, något som många blev provocerade av eftersom han några år tidigare slagit en homosexuell man som gjort närmanden. Idag är det inte längre svårt att förstå att Hysén ställde upp som talare – kände han redan då till sonens läggning så är det vad varje pappa skulle ha gjort.
Det skulle överraska mig oerhört om Anton Hysén är ensam om att inte vara heterosexuell inom idrottsrörelsen. Det stora problemet är attityden – något som klubbarna själva dock inte ser som ett stort problem. Den som läst ”Kom igen, gubbar!” av Jesper Fundberg vet att det snarast är en förutsättning för att rådande kultur i lagidrotterna att man kan använda kvinnor och homosexuella som en motpart, något man inte vill vara om man är en bra, tuff och maskulin fotbollsspelare. Det är en attityd som hindrar många homo- och bisexuella elitidrottare från att vara öppna med sin sexuella läggning. Eftersom det också har saknats öppet homo- och bisexuella förebilder, är det i det närmaste omöjligt för många idrottsutövare att komma ut inför sina lagkamrater. Mordet i Västerås avskräcker antagligen också, trots att det inträffade för 16 år sedan.
Vad jag och många med mig hoppas på nu är att Anton Hysén ska vara den utlösande faktorn som låter fler idrottare på alla nivåer bli öppna med sin läggning även inför sina lagkamrater och fansen. Det är som bekant inte ovanligt att supporterkulturen fostrar en bild av homosexuella män som mindre värda, svaga och allting som man som exempelvis fotbollssupporter inte vill förknippas med. Om flera framstående idrottare skulle komma ut som homosexuella skulle den bilden få en törn som skulle kunna bidra till att utplåna den föreställningen en gång för alla. Det skulle på sikt också göra hela samhället till en säkrare plats för HBT-personer.
Jag är nästan stum av beundran inför Anton Hyséns styrka och mod. Trots att vi skriver 2011 är det inte en lätt sak han har gjort idag. Kudos!
Läs också Antigayretorik, Anders Wallner, Sebastian Stenholm, Som en öppen blogg, HD Sportbloggen, Jerry, Diana.
1 kommentar
Jag man kan ju hoppas att detta leder till en mer liberal syns till alls sexualitet och inte bara det som är gångbart för stunden !