Här sitter jag, ledig och dessutom lite förkyld, och tänkte att jag skulle göra några återblickar på 2013, nu när året nästan är över. Tillbakablickarna lär väl fortsätta lite in på nästa år också, skulle jag tro. För att starta med något lite otippat, som inte är det minsta politiskt, så tänkte jag ta projektet Pers pojke.
Per pojke initierades av ett par av mina vänner, Emil Åkerö och Jessica Schedvin. Bakgrunden är att jag brukar beklaga mig en del över att det är så svårt att hitta intressanta och vettiga gaykillar, åtminstone sådana som är singel och inte bor 50 mil bort, samt gärna också ska ha något intresse för mig. För att citera Emil:
Nu börjar jag bli trött på att Per tjatar om att hitta kille. Nu startar jag en kampanj för att göra något åt det. Nu hittar vi en Pojke åt Per så att han slutar tjatar om det och kan rädda världen istället!
Initiativet kanske inte ska tas 100% seriöst, men visst, Emil och Jessica ligger ju rätt bra till för utmärkelsen Årets vän 2013. Förvisso en utmärkelse jag inte ens själv visste fanns, förrän Emil påpekade att han satsade på att vinna den… Nu återstår för mig att komma på när den ska delas ut och var jag ska hitta en pokal.
Det finns flera spännande sidor av projektet som gör att jag gillar det. För det första bedrivs det i sociala medier, så det finns en facebooksida, ett twitterkonto och jag har också fått spela in en något spontan och fånig film till Youtube. För mig som arbetar med sociala medier är det förstås väldigt kul att även detta projekt ligger i sociala medier, det gör det lätt för mig att följa det och dela med mig av vad som händer där. Samtidigt måste jag ju påpeka den lilla nackdelen i det, nämligen att jag själv står helt utanför projektet, utan någon insyn i vad som görs. Jag kan väl förstås komma med lite glada tillrop och tips på saker, men som expert på sociala medier är det också lite frustrerande att inte få vara med bakom kulisserna. Det är dock något jag kan leva med och det är ytterligare en sak som gör projektet ännu mer spännande – jag har ju ingen aning om vad som händer eller vad de har för planer. Det enda jag vet är att de pratat om en jury, så tydligen kommer de att förhandsgranska de kandidater som kommer in via projektet, innan de låter dem dejta mig… Vilket är den tredje saken som gör projektet väldigt spännande. Dessutom gör det att projektet inte är en variant av Bonde söker fru (trots att jag är centerpartist), utan verkar ligga närmare Idol eller något i den stilen. Antagligen är Emil den som får spela Alexander Bards roll i juryn i så fall…
Nu tror jag, mitt nuvarande förkylningsvirus till trots, inte att projektet kommer att bli direkt viralt. Däremot hoppas jag på lite mer spridning och facebooksidan gillas i dagsläget av 36 personer – varav bara 23 personer är vänner till mig. Så det har spritt sig åtminstone utanför min egen innersta krets. Och med tanke på att mitt nya jobb har gjort att jag inte har så gott om tid att själv vara aktiv i att försöka hitta en vettig kille, så är det trevligt att få lite hjälp med match-making från annat håll. Så nu går vi snart in i 2014 och jag ser fram emot att se fortsättningen på 2013 års, för min del, galnaste, roligaste och mest spännande projekt. Dessutom ett projekt som bara handlar om mig och inte är något jag själv driver.
2 kommentarer
Rätt uppenbart att det är ditt eget projekt.
Skärp dig.
Författare
Nej, det är ju inte det. Det är det jag tycker är coolt.