Det är ingen nyhet att Sverige är uselt på att hantera HBT-personer som söker asyl. Vad som är mer skrämmande är hur migrationsverket och migrationsdomstolen resonerar när de väljer att avvisa dessa personer. Ibland är skälen klassiska och bygger på okunnighet, som när HBT-personer avvisas till Iran trots att de riskerar dödsstraff för sin läggning. Allt oftare visar det sig dock att förståelsen för HBT-personer är i det närmaste obefintlig.
En öppet lesbisk kvinna från Kenya får exempelvis sin begäran om asyl avslagen. Anledningen? Hon har skrivit och publicerat lesbiska kärleksdikter i hemlandet, alltså är det hennes eget fel att hennes läggning blivit känd. Med samma resonemang skulle oppositionella som organiserat sig i sina totalitärt styrda hemländer också få skylla sig själva, eftersom deras medlemskap i respektive organisation gjort att deras opposition mot regimen blivit känd. Därmed borde vi ge avslag på alla frihetskämpars asylansökningar också, om det finns anledning att tro att regimen kan känna till deras oppositionella inställning.
I beslut och domar syns det tydligt att migrationsverket och migrationsdomstolarna inte har någon insikt i hur det är att vara HBT-person. Ingen skulle drömma om att säga till en oppositionell att ”ligga lågt”, men det är precis vad som sägs till HBT-personer. ”Du behöver ju inte vara öppen med din läggning” är en vanlig attityd. En annan är att det aldrig är tillräckligt svårt för HBT-personer för att asyl ska vara motiverat. Förföljelse, tortyr och risk för avrättning är inte anledningar nog för en HBT-person att få asyl, till skillnad från oppositionella som i princip får asyl om de riskerar att kastas i fängelse i hemlandet.
Den stora skillnaden mellan HBT-personer och andra som söker asyl är att HBT-personer inte ingår i internationella konventioner om flyktingar. Så länge dessa konventioner grundläggs i FN kommer det heller inte att hända, eftersom det finns alldeles för många konservativa länder där som aldrig kommer att gå med på sådana skrivningar. Det betyder att vi i Sverige på egen hand måste ta beslutet att likställa HBT-personer med oppositionella och bevilja dem asyl på precis samma grunder.
Det saknas inte vilja på det politiska planet för en sådan reform, de första stegen har redan tagits. Samtidigt är det uppenbart att migrationsdomstolarna och migrationsverket inte har kompetens nog för att avgöra dessa ärenden. Samtidigt skulle ingen drömma om att en oppositionells asylansökan avgjordes av någon som helt saknade kunskap om dennes situation. Därmed verkar det bara finnas en väg att gå: stoppa alla avvisningar av HBT-personer till dess att bevisat kompetenta människor, åtminstone i migrationsdomstolarna, finns på plats och kan avgöra deras ärenden. Allt annat vore ett svek mot människor och deras grundläggande mänskliga rättigheter. Lika lite som vi kan begära av någon att denne ska förneka sina politiska åsikter eller sin religion, kan vi säga åt någon att förneka och dölja sin sexuella läggning. Den förståelsen måste i grunden präntas in i hela det system som handlägger asylärenden.
