Först är beskedet klart från socialdemokraterna: Förbifart Stockholm ska byggas. Detta trots att vänsterpartiet och miljöpartiet är emot bygget. Att socialdemokraterna skulle få sin vilja igenom var dock, som vanligt, en önskedröm från deras och befolkningens sida. Det dröjde inte många dagar förrän en ny uppgörelse presenterades, där stockholmarna ska folkomrösta om bygget. Uppgörelsen kommer dock inte från vare sig kommun eller landsting. Istället är det, precis som med trängselskatten på sin tid, riksdagen som ska besluta. Genom lag ska stockholmarna tvingas att folkomrösta om bygget och därmed tänker riksdagen sätta det kommunala självstyret ur spel.
Det är inte underligt att jurister protesterar och blir både överraskade och bestörta. Det kommunala självstyret är en del av grundlagen och att inskränka det kommunala självstyret för en enskild del av landet är sannolikt inte möjligt, även om Mona Sahlin hävdar motsatsen. Det enda möjliga sättet vore att formulera en lag som är allmängiltig för alla liknande projekt i hela landet och påtvingar samtliga kommuner och landsting folkomröstningar när det gäller dyra eller på annat sätt omfattande infrastrukturprojekt. Med tanke på miljöpartiets vurm för lokalsamhället och att de driver på för många regionalprojekt som exempelvis Norrbotniabanan, är sannolikheten liten för att en sådan lag läggs på riksdagens bord.
Exakt vad som ska uppnås genom en folkomröstning är oklart. En majoritet både i Stadshuset och bland invånarna i staden är för att bygga Förbifart Stockholm. Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser det möjligen som en seger att få igenom ett krav på folkomröstning, men det är svårt att förstå varför när de har opinionen mot sig. Det enda möjliga är att de räknar med att bygget försenas när lagrådet skickar tillbaka lagförslaget till regeringen, riksdagens utskott skjuter sönder det och domstolar behandlar överklaganden. Oavsett varför de själva ser sig som segrare är dock en sak klar: det är stockholmarna som är uppgörelsens förlorare och på sikt hotas även det kommunala självstyret. Att godtyckligt frånta en region sitt självstyre enbart på grund av att de beslut som fattas där inte faller riksdagsmajoriteten i smaken öppnar för minst sagt tveksam lagstiftning. Den utvecklingen är farlig och måste stoppas innan den får chans att slå rot. Risken är annars att riksdagsmajoriteten sätter sig över det lokala valresultatet och genom lag hindrar sin opposition från att genomdriva sin egen politik i de kommuner och landsting där de vunnit en majoritet. Att på det sättet kringgå lokala väljare är farligt och odemokratiskt. Det kommunala självstyret är inskrivet i grundlagen just för att det inte ska gå att bygga förbifarter runt det.
Läs också: Hans Åberg, Kent Persson (2), Magnus Andersson, Maria Wallhager, Per Altenberg, Seved Monke, Andreas Froby, Annika Beijbom, Gulan Avci, Peter Friberg, Christer Sörliden, Runo Johansson, Joakim Hofvander, Johan Hedin, Tomas Agdalen. Måns Back Nilsson håller inte med.
