feb 23 2010

Jobbfrågan viktigast i valet, men S vill inte skapa jobb?

Den rödgröna röran blir rörigare och rörigare för var dag som går. Nu råder det mer eller mindre öppen strid mellan de gröna, som inte vill ta bort subventioner för hushållsnära tjänster eftersom dessa skapar massor med nya jobb, och de röda som vill ta bort subventionen av olika anledningar, bland annat att det är ”dyra förslag, som ger så lite jobb” (citat Thomas Östros från Rapport).

Ola Möller skriver på sin blogg att Miljöpartiets Mikaela Valtersson ”inte precis [är] den som skriver med vänsterhanden när det gäller ekonomi och det är ganska beklämmande att vi ska samarbeta med den damen”. På något sätt slår han nog huvudet på spiken mycket mer än han inser.

Miljöpartiet är nämligen (numera) i grunden ett grönt liberalt parti. Många traditionella liberala väljare i storstäderna röstar på MP, väljare som tidigare ofta röstat på Folkpartiet liberalerna. När de svarar i opinionsundersökningarna, tar de dock inte hänsyn till samarbetspartners. Många som svarar MP i dessa undersökningar vill nämligen ha Maria Wetterstrand och till viss del Peter Eriksson – de vill däremot inte ha något med vare sig Lars Ohly eller för den delen de mer vänsterinriktade miljöpartisterna att göra. De sympatiserar mycket mer med Folkpartiet än med Vänsterpartiet, mer med Centern än med Socialdemokraterna. Vad de efterlyser är en grön, livsstilsliberal och avslappnad syn på livet. De vill inte ha konservatism, de vill inte ha statlig kontroll (utom vad gäller miljö, vilket ju inte heller är en helt tokig idé), de vill inte ha högre skatter – de vill att livet för alla i Sverige ska fortsätta utvecklas, men på ett hållbart sätt.

Att vi liberala partier har tappat dem beror mycket på att vi inte har haft en uttalad, trovärdig miljöpolitik (FP har mer att ge än kärnkraft, men det kommer aldrig fram) och att vi har övergivit ideal som personlig integritet. Vi tilltalar inte längre moderna, framtidsinriktade unga storstadsliberaler. När Maria Wetterstrand då säger precis vad de vill höra, tar de sina röster och går gröntut. De går dock inte vänster, vilket gör att de grönas hårdnackade samarbete med vänsteroppositionen blir problematisk. De nya gröna väljarna har helt enkelt inte speciellt mycket gemensamt med de röda värderingarna.

Antagligen kommer röran att hålla ihop fram till valet, men jag ska inte säga att det är 100% säkert. På sikt finns det dock bara två hållbara utvecklingar. Antingen lämnar de gröna samarbetet för att återigen bli en fri, liberal radikal, eller så får socialdemokraterna röra sig mer åt det gröna hållet och låta vänsterpartiet lämnas bakom. Det är nämligen väldigt tydligt att det är de gröna som är den starka, framtidsinriktade kraften i det rödgröna samarbetet. Vänsterpartiet är snarast historia och deras värderingar inget som tilltalar morgondagens väljare.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/23/jobbfragan-viktigast-i-valet-men-s-vill-inte-skapa-jobb/

feb 17 2010

Humor eller skrämmande?

Annons för Sverigedemokraterna, hittad på Facebook.

SD-annonsen på Facebook

Fick just upp en annons på Facebook från Sverigedemokraterna. Hur deras urval fungerar vet jag inte, det borde ju vara rätt oförenligt att, som jag, ha politisk åsikt ”liberal” inlagd i profilen och samtidigt tillhöra deras väljar- och målgrupp. Att dessutom vara HBT-person borde vara ytterligare ett skäl till att inte få upp den här annonsen över huvud taget. Nåja.

Det är spännande att de annonserar på Facebook för att få nya politiker i alla fall. Det bevisar ju hur pass starkt partiet är; de kan inte ens hitta tillräckligt många som vill engagera sig för dem utan måste ta till greppet att annonsera efter politiker på Facebook. Jag vet inte om jag ska tycka att det är humor eller om det är skrämmande. En sak torde dock vara klar; Sverigedemokraterna har genom detta tilltag bevisat sig vara ett rent populistparti som inte bryr sig så hemskt mycket om vilka deras företrädare är, så länge de kan tillskansa sig tillräckligt många för att de ska kunna skrika ytterligare lite högre om sina anti-liberala värderingar om stängda gränser och xenofobi. Det blir ytterligare ett steg nerför trappan mot totalt förlorat förtroende för partiet. Inte mig emot.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/17/humor-eller-skrammande/

feb 16 2010

Trans, en lektion

Jag har upprörts en hel del över hur transpersoner behandlas i Sverige idag. 2010 skriver vi, men ibland undrar man om det inte är 1910. Eller 1510. Det är helt otroligt att människor där ute inte verkar anse att transpersoner har rätt att behandlas som individer utan är något lägre stående. Jag skulle kunna hålla på länge med att berätta om allt som upprör mig i dagens samhälle om detta. Det ska jag dock inte. Däremot ska jag länka till en liten lektion i transsexualism hos Amanda Brihed, en mycket god vän som också upprörs av samma saker. Att hon måste finna sig i att själv bli utsatt för detta gör ju inte saken bättre direkt. Jag har ju tur på så sätt att jag inte behövt utsätta mig för samhällets spott och spe eftersom jag haft turen att födas till mitt rätta kön direkt och kan därför aldrig riktigt förstå exakt vad transpersoner måste genomgå. Vad jag däremot vet är att jag verkligen avskyr det sätt som många av dessa individer behandlas på. Det är skamligt och ovärdigt ett modernt demokratiskt samhälle som säger sig värna om alla människors lika rättigheter.

Läs lektionen. Det tar inte lång tid. Om du efter det tycker att det är rätt att behandla transpersoner som andra klassens människor, kan vi ta diskussionen då.

Läs också: Michael, Jens, Malin, Trollhare, Joakim, Annika.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/16/trans-en-lektion/

feb 15 2010

Dags för rent personval

Moderaterna i Stockholm har lite kris, efter avslöjanden om att vissa kandidater kan ha påverkat provvalsresultatet på ett otillbörligt sätt. Denna typen av öppet fusk är inte direkt vanligt, men förekommer säkerligen även i andra partier. Undantaget är givetvis socialdemokraterna, eftersom dessa inte låter sina medlemmar säga något om listorna utan istället sätter dem på slutna möten i toppskikten.

För egen del tycker jag att systemet med fasta listor har spelat ut sin roll i det moderna samhället. Det är dags att på allvar införa ett personvalssystem i Sverige. De politiska partierna håller sakta men säkert på att förändras till att vara en samling människor med en gemensam grundläggande ideologi, men som kan dra olika slutsatser utifrån denna ideologi. Folkpartiet liberalerna är troligen det parti där denna utveckling gått längst och som har haft riksdagsledamöter som öppet gått emot den officiella partilinjen i viktiga frågor – mest känt är givetvis FRA-omröstningen. En av de två ledamöter som inte röstade för regeringens förslag var Birgitta Ohlsson, som nu blivit utnämnd till ny EU-minister. Ett tecken i tiden lika gott som något  – man är inte diskvalificerad från högra uppdrag bara för att man gått emot partilinjen.

Valsedel för riksdagsval, FinlandFinlands valsystem är väldigt intressant ur detta perspektiv. Där anmäler sig kandidaterna via sina partier och tilldelas inför valet ett nummer, inte utifrån vilket parti de representerar utan efter bokstavsordning. Kandidat 3 kan vara vänsterpartist och kandidat 4 moderat, med andra ord. För att rösta skriver väljaren ett nummer i en ring på valsedeln. Mandat tilldelas partierna efter antalet röster partiets företrädare fått totalt, mandaten besätts av de kandidater som fått flest röster. Fördelningen av mandat baseras alltså på parti, men vilka faktiska personer som ska företräda partierna lämnas helt i händerna på väljarna. Visst, vilka kandidater som får ekonomiskt stöd från sina partiorganisationer (och därmed bättre reklamplatser) kan inte väljarna direkt påverka, men systemet är ändå så nära ett direkt personval som det är praktiskt möjligt att komma.

Jag tror att ett system som fungerar på liknande sätt är det enda rätta för att utveckla demokratin även i Sverige. Att lämna valet av vilka personer som ska företräda dem till väljarna är helt rätt väg att gå. Partierna kommer alltid att vara en klubb för inbördes beundran till viss del och det kommer alltid vara svårt att slå sig fram om man inte har smekt rätt personer, eller tillräckligt många personer, medhårs. Ett exempel är Amanda Brihed, grundare till och ordförande i föreningen Svart Måndag, som nu står på plats 42 på Folkpartiet liberalernas riksdagslista för Stockholms län. Den platsen brukar benämnas som ”icke valbar” eftersom den är så pass långt ner – trots att det är möjligt att plocka personkryss och ta sig in oavsett vilken plats på listan man har. Amanda har dock med all sannolikhet mycket större stöd och är mer välkänd bland väljarna än många av dem som står på platserna innan. Ett direkt personval hade sannolikt placerat henne högre, kanske till och med placerat henne som riksdagsledamot, än vad partiets provval, nomineringskommitté och nomineringsmöte gjort.

Det är tråkigt att grundlagsutredningen inte vågade göra annat än att sänka spärren för personval från 8% av ett partis röster i valkretsen till 5%. Folkpartiet vet jag hade velat avskaffa den helt, men politik är ju kompromissernas konst. Att över huvud taget fått till en sänkning är en vinst, med tanke på speciellt socialdemokraternas totala skräck för att lämna avgöranden till någon annan än Partiet. Förhoppningsvis kommer fler tillsammans med mig fortsätta driva på för ett renodlat personval, så att jag faktiskt kan få uppleva det inom min livstid.

Andra som skriver om personval och valprocesser är Anna Lundberg och Sebastian Hallén

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/15/dags-for-rent-personval/

feb 14 2010

Alla har rätt att välja sin livskamrat

Republikanska föreningen kampanjar idag på Alla hjärtans dag om rätten för alla människor att välja sin livskamrat. Varför ser just Republikanska föreningen detta som sin uppgift?

Enkelt.

Enligt successionsordningen, en del av den svenska grundlagen, måste tronarvingens tilltänka gemål godkännas av såväl regenten som regeringen. Victoria hade med andra ord kunnat nekas rätten att gifta sig med Daniel. Nu skedde inte detta, men risken fanns. Vissa hävdar nu att hon kunde avsagt sig rätten till tronen för att gifta sig med mannen hon älskar, men hur lätt är det att avsäga sig något som man hela livet uppfostrats till att göra? Victoria hade inget egentligt val i livet; hon har alltid varit tilltänkt som tronarvinge och framtida regent. Inte heller i detta har hon haft det fria val som vi andra har.

Det är, precis som Republikanska föreningen säger, dags att avskaffa ett gammeldags och odemokratiskt styrelseskick.

Som extra notering vill jag påminna om alla andra som inte får välja sin livspartner själva. Det gäller fortfarande HBT-personer som av rädsla för sina medmänniskors reaktioner inte vågar berätta om sin läggning och därmed inte kan vara med den de vill. Det gäller i ännu högre grad alla de som lever i olika former av hederskulturer och tvingas ta den partner som familjen bestämt åt dem – om de inte vill riskera att bli utsatta för våld eller till och med mördade.

Idag på Alla hjärtans dag kan vi inte bara luta oss tillbaka och dela med oss av kärleksbetygelser till våra partners. Vi måste också lämna en tanke åt alla dem som inte har fått den frihet vi tar för given, en tanke åt alla som lever i ofrihet. På så sätt kan vi också ännu mer uppskatta det vi har.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/14/alla-har-ratt-att-valja-sin-livskamrat/