feb 01 2010

Madeleine Sjöstedt som kulturminister

Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd (FP) i Stockholm, är en av de mest kompetenta och duktiga kulturpolitiker som finns i Sverige idag. Hon har en klar och tydlig vision för kultur- och idrottspolitiken, hon vågar ta strider och hon har tagit många bra initiativ för att utveckla kulturpolitiken. Hon är helt klart den starkast lysande stjärnan bland borgerliga kulturpolitiker idag.

Idag tog jag därför ett initiativ som jag har funderat på länge – en kampanj för att föra fram Madeleine Sjöstedt som nästa borgerliga kulturminister, efter en valvinst i september. I praktiken handlar det om att jag idag startade en grupp på Facebook för att driva denna fråga. Visst, det är ”bara” en facebookgrupp, men vi vet av erfarenhet att grupper som blir stora på Facebook faktiskt kan påverka den allmänna opinionen.

Om Madeleine själv vill bli kulturminister vet jag inte. Jag vet att hon älskar kultur- och idrottspolitiken och brinner för frågorna. Jag vet också att hon skulle bli en tokigt duktig minister. Hon har självklart all rätt att tacka nej, om gruppen nu skulle resultera i att hon faktiskt får frågan i september. Jag tror dock att hon har starkt stöd och jag måste ju i alla fall få föreslå det. Alla som känner mig vet att jag inte kan vara tyst.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/02/01/madeleine-sjostedt-som-kulturminister/

jan 28 2010

Vad menar Ilmar Reepalu?

Ilmar Reepalu hamnade i hetluften när han beslutade att en tennismatch mellan Sverige och Israel, som spelades i Malmö, inte skulle få ha någon publik. Madeleine Sjöstedt, kultur- och idrottsborgarråd (FP) i Stockholm, försökte då få matchen flyttad till huvudstaden men tvingades att ge upp idén då det inte gick att ordna med så kort varsel.

Ilmar Reepalu är nu igång igen och vägrar att ta avstånd från den våg av våldshandlingar med antisemitiska förtecken som sköljer över Malmö för tillfället. Adam Cwejman, förbundsordförande för Liberala ungdomsförbundet, är bra och tydlig i sitt ifrågasättande och jag undrar precis som han om Mona Sahlin tänker ta avstånd från Reepalu. (Adam har också samlat ihop länkarna till samtliga av Skånskans artiklar.) Paulina Neuding, nybliven chefredaktör för magasinet Neo, skriver om frågan på Expressens debattsida. Madeleine Sjöstedt är självklart ute i debatten igen. Överallt kryllar det av reaktioner på Reepalus uttalanden.

Frågan är, varför uttalar han sig som han gör? Menar han att judar som inte aktivt tar ställning mot Israels krig i Gaza får skylla sig själva om de blir förföljda? Hur ska i så fall förföljarna veta om just den de förföljer har tagit avstånd eller inte? Ska man sätta på sig en grön davidsstjärna på rockslaget om man gjort det och en gul om man inte gjort det, så alla vet? Det verkar tämligen orimligt även för att komma från Reepalu, men vad ska man tro? Han anser att varken sionism eller antisemitism är acceptabelt, men att jämställa dessa två, som han tycks göra, är ett stort misstag, även om sionismen också är en speciell ideologi i sin egen rätt. Att intervjun dessutom publiceras på den internationella minnesdagen för förintelsen, kan inte ses som annat än en provokation.

Exakt vad Ilmar Reepalu faktiskt menar kommer nog bli svårt att få veta. Frågan är som sagt om socialdemokratin i övrigt står bakom hans uttalanden eller om också de har nått sin gräns.

Andra som skriver är Seved Monke, Rasmus Jonlund och Gulan Avci.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/01/28/vad-menar-ilmar-reepalu/

jan 27 2010

Politometern: mest inflytelserika FP-bloggarna

Sajten Politometern indexerar politiska bloggar, sorterar dem efter politisk åskådning och håller under den här veckan på med sin presentation av de mest inflytelserika bloggarna i Sverige just nu.

Idag var det dags för oss som är associerade med Folkpartiet liberalerna.

För egen del hamnade jag på en hedrande 18:e plats. Det är bara två placeringar sämre än Lotta Edholm, något jag tycker är väldigt bra jobbat av mig själv (nej, jag är inte självgod, men kanske lite överraskad). Det ska bli intressant att försöka jobba sig uppåt på listan. Jag har ju varit lite inaktiv nu över jul och nyår, så det är först nu jag har kommit igång igen på allvar. Inspirationen försvann lite med nyhetstorkan och med den allmänt avslappnade stämningen som följde med helgerna.

Andra som skriver om Politometerns ranking är Amanda Brihed (mest inflytelserika kvinnliga FP-bloggaren, grattis!), Mattias Lönnqvist, Per Altenberg, Sebastian Hallén, Rasmus Jonlund, Seved Monke och Christer Sörliden.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/01/27/politometern-mest-inflytelserika-fp-bloggarna/

jan 27 2010

Första steget taget mot en ny namnlag

Jag har tidigare på bloggen kritiserat den svenska namnlagen. Nu är äntligen första steget taget mot en ny, modern lag. Läser hos Martin Andreasson att regeringen äntligen beslutat om en parlamentarisk utredning för att se över frågan. Det är inte en dag för tidigt. Många är de som kommit i kläm när namnlagens långa klåfingrar har lagt sig i deras namnval.

Frågan kan tyckas bagatellartad, men det finns två goda anledningar till att den inte är det.

För det första är det ett väldigt reellt problem för alla transpersoner. Turligt nog har lagen luckrats upp genom domstolsbeslut just beträffande namn som traditionellt tillhör det andra könet, men tidigare har namnlagens skrivning om att namn inte får ”väcka obehag” lett till att transpersoner vägrats ett officiellt namnbyte innan de juridiskt bytt kön. Detta om något har lett till obehag för dem när de kommer till banker eller andra ställen och måste visa legitimation som säger att de har ett namn som traditionellt förknippas med ett kön de inte själva identifierar sig med.

Den andra delen är principiell och symbolisk. Namnlagen med all dess klåfingrighet är ett väldigt tydligt exempel på den svenska statens kontrollbehov över alla sina medborgare. I Australien finns det en man som heter Z, varken mer eller mindre. I Sverige skulle det vara otänkbart, där bestämmer staten vad du får heta och även hur det ska stavas. Som symbolhandling för att visa att vi är på väg i en helt ny riktning i Sverige så vore ett mer eller mindre totalt avskaffande av namnlagen helt rätt. Tyvärr är det inget vi kan räkna med förstås, men att luckra upp den rejält vore en klar framgång även det.

Rasmus Jonlund, en annan duktig ung folkpartist, är ytterligare en som tidigare kritiserat namnlagen, i en artikel i SvD. Läs gärna där också.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/01/27/forsta-steget-taget-mot-en-ny-namnlag/

jan 25 2010

Bard och Söderqvist hittar SD:s kärnväljare

Alexander Bard och Jan Söderqvist från Liberati skriver idag på Newsmill om Folkhemsvurmen och de värden som en gång var traditionell, mainstream socialdemokrati och som idag är Sverigedemokratisk politik. Artikel när mycket läsvärd.

Det resonemang som presenteras är helt rätt. Sverigedemokraternas folkhemsnostalgi är precis det som lockar konservativa socialdemokrater till dem: de så kallade gråsossarna som längtar tillbaka till tiden när staten visste bäst, jobb fanns åt alla utan att man ens riktigt behövde söka dem och där avvikare som tattare och homofiler inte var en del av samhällsbilden. Den tvångssterilisering som skedde och som socialdemokraterna tog lång tid på sig att bli emot, är förmodligen en våt – om än hemlig – dröm hos många sverigedemokratiska väljare.

Socialdemokraterna kommer skrika högt om att de inte vill bli jämförda med ”extremhögern”, dvs partier som delar alla deras socialistiska ideal om folkhemmet men som inte intar samma åsiktsställningar beträffande mångfald. Det är dock en valid jämförelse. Sverigedemokraterna är i mångt och mycket socialdemokrati av 1940- eller 1950-talets modell. Det är också de nostalgiska (eller för att använda ett annat ord, konservativa) väljarna de har lättast att plocka. Socialdemokraterna måste ta tjuren vid hornen och erkänna att det är deras egna kärnväljare som, ofta genom att stiga upp från sofflocket, har gått över till SD. Det finns undantag, självklart, men gemensamt för dem är vurmen för och nostalgin kring folkhemmet.

Man kan tycka vad man vill om Alexander Bard, jag vet att många tycker att han är provocerande och oresonlig, till och med aggressiv i debatter. De kan mycket väl ha rätt. Jag är dock av den bestämda uppfattningen att Bard är en av de friskaste fläktarna i svensk politisk debatt på senare år.

Andra som bloggar om detta är Seved Monke, Tommy Rydfeldt, Mikael Olsson och Runo.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/01/25/bard-och-soderqvist-hittar-sds-karnvaljare/