Ett första steg mot könsneutrala namn

Som liberal har jag aldrig förstått varför staten ska ha synpunkter på vad folk vill heta. Vuxna människor borde väl själva få avgöra vad de ska heta, eller hur? I praktiken handlar det ju dessutom mest om vad som står i passet, inte vad deras vänner faktiskt kallar dem. Varför man från det offentliga ska ha några som helst synpunkter är obegripligt för mig.

Därför är det glädjande att kammarrätten i tre olika domar beslutat att det inte finns något juridiskt hinder för en man att bära ett traditionellt kvinnonamn och vice versa. Håkan Jönsson har nu i den senaste domen fått rätt att också officiellt heta Tina.

Förutom att det här är en seger för liberala värderingar innebär domarna också viktiga förändringar i positiv riktning för Sveriges transpersoner. Domarna måste nämligen innebära att alla transpersoner som inlett processen för att byta kön också juridiskt kan få sitt nya namn inskrivet i passet redan innan de juridiskt sett genomgått bytet.

Det är väl rätt logiskt, även utifrån vår klåfingriga namnlag. Det enda som står i den är nämligen ”Som förnamn får inte godkännas namn som kan väcka anstöt eller kan  antas leda till obehag för den som skall bära det eller namn som av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn”. Nu är inte jag jurist, men låter det inte som att det kan antas leda till obehag för en transperson som inte lever som sitt juridiska kön, att tvingas att hela tiden visa upp identitetshandlingar som inte stämmer överens med den upplevda identiteten? Och att det rent juridiskt snarare borde uppmuntras än beivras att transpersoner byter namn långt innan hela könskorrigeringen är färdig?

Domarna är glädjande för oss som både värnar alla människor rätt till sin personliga integritet och identitet. Dessutom känner säkerligen alla liberaler en principiell glädje. Nu väntar vi bara på att namnlagen även i sin lagtext liberaliseras och att staten en gång för alla kan sluta lägga sig i vad människor väljer att kalla sig.

Fortsätt läsa

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/09/ett-forsta-steg-mot-konsneutrala-namn/

STIM bevisar det orimliga med dagens upphovsrätt

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta, vissa måste kolla i almanackan för att se att det inte är första april. Tyvärr verkar det som att STIM är fullt allvarliga när de tycker att arbetsplatser, som gör det möjligt för anställda att lyssna på t.ex. webbradio på arbetstid, ska betala pengar till STIM. Har datorn ett ljudkort och högtalare måste du alltså betala pengar, oavsett om du lyssnar eller inte, eftersom möjligheten finns där. Frågan är väl hur de gör med alla som har mobiltelefoner från sina arbetsgivare, i alla moderna sådana finns det ju möjlighet att ta emot radiosändningar om man har handsfree inkopplade.

STIM:s agerande visar exakt varför dagens upphovsrätt är ohållbar. Om STIM med lagen på sin sida kan kräva pengar av alla företag som inte plockar bort ljudkorten och på alla andra sätt spärrar de anställdas möjligheter att lyssna på musik på arbetstid, är det något som är fel. Speciellt när det gäller radio, för då har ju radiostationen redan betalat pengar till STIM för att få sända musiken. Det faller på sin egen orimlighet att ta betalt för något flera gånger om.

Den här typen av agerande gör det smärtsamt tydligt för alla varför upphovsrätten måste reformeras. Med den här typen av fiender kommer pirater och andra reformister snart ha konsensus, bortsett från några få STIM-anslutna då, för att göra om dagens system från grunden. Upphovsrätt 2.0 är kanske här snabbare än vi vågat hoppas.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/08/stim-bevisar-det-orimliga-med-dagens-upphovsratt/

Det kristna korset är inte en kristen symbol?

Göran Rosenberg ondgör sig i DN över Humanisternas kampanj Gud finns nog inte. Att man kan ha olika syn på kampanjen är självklart. Rosenberg verkar dock vara mer inne på att det är en kampanj bara mot judiska och muslimska personer. Såhär skriver han:

Så låt mig ta det mycket enkelt. En kampanj som har till uttalat syfte att dra en skiljelinje ”mellan de sekulära och dem som vill inordna andra människor i sina religiösa trossystem” (Christer Sturmark i DN 18/6) och som till symboler för de senare väljer den judiska davidsstjärnan och den muslimska halvmånen (den svenska flaggan är inte en kristen symbol hur ofta Humanisterna än upprepar den saken) [min kursivering] gör sig skyldig till en grov generalisering om människor med judisk eller muslimsk anknytning.

Det finns en enda anledning till att svenska flaggan har ett kors i mitten: Kristendomen. Vi var ett kristet land och som sådant satte vi ett kors på vår flagga för att markera detta. Färgerna härrör från en av konungaätterna under tidig medeltid.

Hur man utifrån detta historiska fakta drar slutsatsen att svenska flaggan inte har något med kristendom att göra är helt obegripligt.

Poängen med humanisternas kampanj är just detta; att om vi hade varit ett judiskt land (som Israel) eller muslimskt (som t.ex. Turkiet) hade vi kanske haft en flagga i samma färger men med en annan symbol mitt i. Religionen påverkar fler saker än man tror och på väldigt subtila sätt.

Humanisternas kampanj är bra och den som försöker beskylla dem för islamofobi, antisemitism eller något annat i samma stil, måste vara förblindad av provokationen att någon ens vågar påstå i offentliga sammanhang att Gud inte finns. Kampanjen är inte ansvarslös på något sätt. Att behandla kampanjen så som Rosenberg gör och dessutom försöka skrämma oliktänkare med dessa ord är däremot ansvarslöst. Speciellt när han baserar resonemanget på att det kristna korset förlorat sin betydelse bara för att det hamnat på en flagga.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/07/det-kristna-korset-ar-inte-en-kristen-symbol/

Slutdaltat med vänsterextremisterna?

I Sverige finns det extremister på både de så kallade vänster- och högerkanterna (även om höger och vänster i det här fallet är tämligen missvisande). Av någon anledning är det alltid högerextremismen, eller vad Säpo och Brå i en ny rapport väljer att kalla vit-makt-miljön, som bekämpats hårdast medan vänsterextremismen ursäktas till och med av etablerade politiska partier.

Så inte längre, förhoppningsvis.
Fortsätt läsa

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/07/slutdaltat-med-vansterextremisterna/

Alkoholmoralism och planekonomi

Kristdemokraterna och jag delar väldigt få värderingar på det sociala planet. Ekonomiskt brukar de dock vara lite vettiga. Idag är dock en av de dagar de gör totala tankehaverier på båda fronterna. Givetvis handlar det om alkohol.

Göran Hägglund vill att vi ska höja skatten på alkohol, eftersom prisutvecklingen för alkohol inte har följt den genomsnittliga sedan 1990-talet. Alkohol är relativt sett billigare idag. Det är tydligen dåligt enligt Hägglund och därför måste man höja alkoholskatten. Han erkänner dock att man inte får höja för mycket, eftersom det kommer att leda till ökad privatimport, smuggling osv.

Att höja skatterna och återinföra statlig priskontroll på alkohol medelst en indexerad uppräkning varje år är däremot inte nog för vår käre socialminister. Nej, Göran Hägglund vill också att ”minimiskatterna på alkohol ska höjas så mycket som det bara går inom EU”. Dessutom vill han ha enhetliga införselkvoter på alkohol i hela EU.

Det låter som någon slags halvkommunistisk ideolog som talar snarare än en borgerlig minister i ett av de mer liberala länderna i världen. Alla dessa förslag bryter mot varje marknadsekonomisk princip. Staten ska inte lägga sig i prisutvecklingen på varor. Staten ska inte beskatta sönder varor som är tillåtna att sälja på en marknad. Staten och EU ska inte heller lägga sig i var människor köper sin alkohol eller hur mycket de köper åt gången, det bryter mot frihandeln som råder inom EU och som borde råda mellan alla världens länder. Varor, tjänster och människor ska kunna röra sig fritt utan handelshinder, kvoter och andra restriktioner.

Jag får visst medhåll från bloggen Mona for president i att Hägglunds åtgärdsförslag är fel, men de gör istället ett annat (vanligt socialistiskt) tankefel; de argumenterar för fortsatt statligt monopol på försäljning av en vara på en, i allt annat förmodat fri, marknad. Här kraschar tankegångarna åter med marknadsekonomins principer. Monopol ska motarbetas på en fri marknad och statliga monopol är den värsta avarten av alla. Varor som finns på en fungerande marknad ska tillåtas vara fria. Att staten ska ta inkomsterna av alkoholförsäljningen eftersom staten får bekosta en del av de skador den åsamkar, är inte ett argument för ett monopol. Staten tar redan in extra pengar via alkoholskatten. Med en fri marknad skulle man kunna få in skatteintäkter på flera andra sätt dessutom, vilket skulle öka välståndet i Sverige och möjligheten till mer resurstilldelning för förebyggande och uppsökande arbete beträffande alkoholens skadeverkningar.

Både Göran Hägglund och mina socialdemokratiska vänner på Mona for president måste tänka om och bli konsekventa. Om alkohol ska vara en tillåten vara, ska den få existera på en fri marknad utan monopol. Om man är emot konsumtionen, så får man förbjuda varan helt. Det finns inget mellanläge. Möjligen skulle jag kunna gå med på att man på den socialistiska sidan vore konsekvent om man skulle vilja införa statlig monopolförsäljning på liknande varor (då tänker jag främst på alla tobaksvaror men också knivar med mera) som orsakar stora skador som staten sen måste betala för.

Övriga allianspartier sågar KD:s förslag, men håller tyvärr fast vid att vi ska ha införselkvoter. Svenska alkoholproducenter, som givetvis inte är opartiska, har en bra poäng i att KD:s förslag bara vore hållbart om Sverige vore helt isolerat från resten av världen. SvD:s läsare håller också med mig om att alkoholskatten redan idag är för hög och borde sänkas snarare än höjas. Sammantaget kan vi nog säga att KD inte plockar några poäng på förslaget utan snarare ramlar ned mot 4%-spärren ytterligare.

Det här visar att nuvarande alkoholpolitik är på väg att falla samman. Det är dags att moraliserandet i alkoholfrågor och andra sociala frågor får ett slut. Det är dags att istället ge individerna mer ansvar för sina liv på alla fronter.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/06/alkoholmoralism-och-planekonomi/