Davis cup-matchen mellan Israel och Sverige har som bekant blivit ett slagträ i konflikten om Israels agerande i Palestina. Den styrande vänstermajoriteten i Malmö beslutade att mathcen skulle spelas utan publik och Ilmar Reepalu gjorde vad han kunde för att skylla på att säkerheten inte kunde garanteras. Bilden sprack dock direkt när vänsterpartiets representant berättade att det var det bästa man kunde göra när det nu var omöjligt att stoppa ”skammens match”.

Jag är som liberal glad att Madeleine Sjöstedt snabbt gick ut och konstaterade att detta var oacceptabelt och att hon skulle försöka få matchen flyttad till Stockholm och få den spelad med publik. Tyvärr gick nu inte detta och spelarna tvingas vara utan publik.

Den aviserade demonstrationen idag mot Israels agerande i Palestina, som arrangörerna ville ha helt fredlig, urartade mer eller mindre direkt när den ankom till Baltiska hallen. AFA-anhängare, som redan på vägen dit tänt bengaliska eldar och kastat färg, stormade avspärrningarna, vandaliserade polisbilar och började bryta upp gatsten. Polisen upplöste demonstrationen och tre personer greps.

Att på detta sätt låta en tennismatch bli ett slagträ i politiken är skamligt. Det är en sak att förvägra förkastliga regimer att arrangera stora idrottsevenemang som kan ge dem legitimitet och positiv uppmärksamhet, eller för den delen en ”legitim anledning” att städa upp bland oliktänkare och liknande. Men att låta en regims agerande gå ut över idrottsmän, som kanske till och med befinner sig i opposition mot den drivna politiken (för vem har frågat vad tennisspelarna tycker personligen om bosättningarna t.ex?) är fel.

Att, som de autonoma grupperna med AFA i spetsen, dessutom ta till våld mot oliktänkare så som de i princip alltid gör, är etter värre. Genom att själa ta till våld på det sätt som snarare är regel än undantag i deras politiska arbete sätter dem i samma båt som de fascistiska (eller för den delen kommunistiska) förtryckarregimer som de säger sig bekämpa. De använder samma metoder som de mest förkastliga diktaturerna i världen, även om de tack och lov inte har samma resurser och därmed inte kan bedriva samma extrema utrotningskampanjer mot oliktänkande.

De autonoma grupperna måste börja acceptera oliktänkare och bemöta dem med argument. Våld är vad man tar till om man vet att de egna argumenten inte håller.

Jag är ingen varm anhängare av hökarna i Israel. Jag vill å det snaraste ha en tvåstatslösning med fred och respekt mellan folken och länderna i mellanöstern. Denna åsikt rättfärdigar dock inte på något sätt att stoppa ett demokratiskt land från att delta i idrottstävlingar. Skulle man tillåta sig sådana sanktioner måste man i konsekvensens namn även förbjuda Kina, Kuba, Sudan, Zimbabwe och Vitryssland att delta. Vissa skulle även inkludera Ryssland i skaran. Jag tror mer på dialog mellan folk och att sen se till att inte ge förtryckarregimerna några chanser att arrangera stora evenemang.

Läs även andra bloggares åsikter om israel, tennis, malmö, ilmar reepalu, reepalu, madeleine sjöstedt, dc-matchen, afa, autonoma, demonstration, liberal, palestina, mellanöstern, tvåstatslösning

Davis cup-matchen mellan Israel och Sverige har som bekant blivit ett slagträ i konflikten om Israels agerande i Palestina. Den styrande vänstermajoriteten i Malmö beslutade att mathcen skulle spelas utan...