Diskriminering måste ha konsekvenser

Diskrimineringslagstiftningen måste gälla alla. Ingen ska kunna gömma sig bakom religion för att komma undan med diskriminering av exempelvis HBT-personer.

Varje år betalar Ungdomsstyrelsen ut bidrag till olika ungdomsförbund. Ett av kraven för att få bidrag är att förbundet inte diskriminerar någon människa. Trots det har ingen på Ungdomsstyrelsen kommit på idén att fråga exmpelvis religiösa ungdomsförbund om deras syn på homosexualitet. När Sveriges Radio nu ställt frågan har det rört upp ett mindre getingbo. Det visar sig nämligen att många av dessa förbund har en direkt och uttalad diskriminerande policy gentemot individer som inte är heterosexuella, något som alltså bryter mot reglerna för att tilldelas statliga bidrag.

Beskedet att Ungdomsstyrelsen nu ska granska om förbunden är berättigade till bidrag väcker indignation i vissa religiösa kretsar. Det anses vara för mycket begärt att kristna ska acceptera utlevd homosexualitet och att de därför ska vara undantagna från just det kravet om diskriminering. Så enkelt är det dock inte. Det är en sak att religionsfriheten ger troende rätt att i religionens namn göra uttalanden som skulle anses vara hets mot folkgrupp om de uttalats av någon annan, som i fallet med Åke Green. Det är en annan att kräva statsbidrag utan att följa de regler som sätts upp för dem.

Ungdomsstyrelsen har många krav på ungdomsförbund för att de ska få bidrag. Ett är att de ska ha tillräckligt många medlemmar. Kraven finns där för att det måste finnas gränser för vad staten ska finansiera. Det går inte för ett enskilt förbund att välja vilka krav de tänker följa. Det står kristna organisationer fritt att diskriminera homosexuella i religionens namn, men de kan inte förvänta sig statliga pengar om det sker. Lika lite kan en HBT-organisation förvänta sig bidrag om de utestänger kristna eller andra religiösa. När det däremot går så långt som till trakasserier och misshandel går det inte att gömma sig bakom religionen längre, då har det gått över gränsen för vad som är acceptabelt i ett samhälle. Då är det ett brott, oavsett motivet.

Statliga bidragspengar är inte en rättighet, det är en möjlighet. För att få den möjligheten måste man uppfylla de krav som ställs. Det gäller alla organisationer, oavsett om de är politiska, religiösa eller spelar rollspel. Varje organisation har det fria valet att inte uppfylla dessa krav, men då kan de inte heller förvänta sig bidrag. Religionsfriheten, yttrandefriheten och åsiktsfriheten är mänskliga rättigheter och skyddade i svensk grundlag. Rätten till statsbidrag har däremot inte letat sig in i definitionen av fundamentala rättigheter, trots långvarig socialdemokratisk maktdominans. Det är därför inget underligt att det i ett sekulärt samhälle finns vissa konsekvenser av att diskriminera, även när det sker i religionens namn.

Intressant?

16 Replies to “Diskriminering måste ha konsekvenser”

  1. I det här fallet handlar det knappast om diskriminering. Inget av de nämnda ungdomsförbunden har regler som utesluter homosexuella från medlemskap. Det finns inte heller någon anmälan om diskriminering från någon person som menar sig ha blivit diskriminerad av något av förbunden.

    I stället handlar det om hur vissa i förbundens har svarat på en journalists frågor — och man kan på goda grunder anta att journalisten redan från början haft sin inställning klar och velat hitta sådant som bekräftade hans förutfattade mening. Den som i det här läget börjar hojta om diskriminering är i själva verket ute efter ett åsiktsförbud.

  2. Man kan ju tillägga att Rfsl Ung får betydligt mer skattepengar än EFK Ung, Pingst Ung, Sveriges Unga katoliker och Sveriges Unga muslimer tillsammans. Räknat per medlem drygt tio gånger så mycket.

    Man kan också notera att ingen av Gay-organisationerna Ekho, HBT-Sverige, ROHS och FPES har tillräckligt många medlemamr för att kunna få statligt stöd enligt reglerna. Men det ordnade ungsomsstyrelsen ändå, så de får 150 000 kr vardera med det uttalade målet att de ska kunna jobba på att få tillräckligt många medlemmar för att få del av den stora skattekakan.

  3. Din länk till mig antyder att jag anser att det är för mycket begärt att kräva av religiösa ungdomsförbund att inte diskriminera homosexuella. Tvärtom driver jag ett resonemang som menar att religionsfrihet inte gäller i detta fall.

    1. Det var snarast menat som en förstärkning av just det budskapet; länktexten är ju just ”acceptera utlevd homosexualitet”. Ursäkta om det blev oklart.

  4. Allan:
    Det handlar inte i det här fallet om en persons rätt att vara med i organisationen eller inte. Det är att en förening, för att få statligt bidrag, inte får ha den typen av regler som diskriminerar vissa personer från medlemskap. Givetvis får en förening ha vilka regler den vill för vem som får eller inte får vara med, men det är inte alla antagningsregler som är tillåtna för att föreningen skall kunna föräras statligt bidrag. Enkelt?

    Faktafråga (Per?):
    Har religiösa förbund rätt till statligt bidrag, ifall de nekar medlemskap till, eller på annat sätt diskriminerar, personer med annan eller ingen religion än den som föreningen företräder?

    1. De kompletta riktlinjerna för statsbidrag finns att läsa via denna länk. Två meningar anser jag vara nycklar till huruvida man är berättigad till bidrag eller inte:
      ”En öppen sammanslutning är till för alla som ansluter sig till föreningens stadgar.”
      ”En organisation som tar hänsyn till demokratins idéer bedriver en verksamhet som är förenlig med tanken om alla människors lika värde.”

      Det betyder att det är möjligt att neka medlemskap till personer som inte går med på det som står i föreningens stadgar. Däremot är det inte möjligt att i stadgarna uttrycka att vissa människor skulle vara mindre värda, exempelvis på grund av deras kön eller läggning. Det är alltså fullt möjligt att neka individer med en annan religion tillträde, med hänvisning till att föreningen är till för just kristna exempelvis. Det är dock inte möjligt att neka en troende kristen homosexuell tillträde, eftersom det skulle innebära att föreningen diskriminerar på grund av något som inte är relevant.

      Det är i alla fall min tolkning.

      1. ”Det betyder att det är möjligt att neka medlemskap till personer som inte går med på det som står i föreningens stadgar.”

        Tydligen utom i de fall personerna har en homosexuell läggning eftersom debatten visar att föreningen då inte säger nej till åsikterna utan till den sexuella läggningen. Att homosexuella får bli medlemmar på samma villkor som heterosexuella om de följer stadgarna verkar inte spela någon roll.

        1. Precis som jag skrev, så kan det inte vara ok att i stadgan diskriminera en grupp på irrelevanta grunder. De religiösa förbunden har bland annat uttryckt att de accepterar homosexuella, men att de då måste leva i celibat. Att inte samtidigt kräva celibat av heterosexuella innebär diskriminering.

          1. Jag tror (men vet inte) att dessa föreningar i sina stadgar om samlevnad säger att allt sex utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna är fel. Alltså: antingen har man sex med någon av motsatt kön som man är gift med eller så lever man celibatärt. Denna uppfattning ingår i tolkningen av religionen. Om detta handlar om människovärde så innebär det att människans värde styrs av vem/vilka hon får ha sex med.

                1. Om det är sex utanför äktenskapet som är fel så faller argumentet eftersom äktenskapet gäller även mellan två personer av samma kön, precis som det ska vara. Att säga att man måste leva i celibat om man faller för det ena könet men inte det andra är det diskriminering och då är det inte ok att få statsbidrag.

                  1. Till att börja med skrev jag äktenskap mellan man och kvinna (vilket alltid varit den kyrkliga synen på äktenskap). Om den restriktiva synen på sexuella relationer innebär diskriminering så är det en diskriminering av samlevnadsformer. Denna syn innebär begränsningar oavsett vilken sexuell läggning man har och är inte riktad specifikt mot dem som är homosexuella. Därför menar jag att man inte kan tala om diskriminering pga sexuell läggning. 

  5. Det finns likheter mellan statsbidrag och medlemskap i en förening (jag utgick från din text):

    Att bli medlem i en viss förening är inte en rättighet, det är en möjlighet. För att få den möjligheten måste man uppfylla de krav som varje förening har rätt att ställa. Det gäller alla människor, oavsett vilken sexuell läggning de har. Det står varje människa fritt att inte uppfylla dessa krav, men då kan man inte heller kräva att bli medlem.

    Varför skulle homosexuella ha särskilda rättigheter som inte andra har när det gäller medlemskap i en förening?

    1. Homosexuella ska inte ha särskilda rättigheter, lika lite som andra grupper, men om en förening diskriminerar mot någon oavsett om det är på grundval av t.ex kön, läggning eller etnicitet, så är de inte berättigade till statliga bidrag.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: