Hur de än vänder sig…

EU påverkar vardagen för alla människor inom unionens gränser. Dessutom ligger beslut i EU till grund för många av de beslut som ska fattas i nationella, regionala och lokala parlament. Trots det har de rödgröna länge inte lyckats presentera någon gemensam EU-politik, mycket på grund av att de tre partierna inte är överens i sakfrågorna. Igår kom dock det av många efterlängtade dokumentet, ett dokument som visar på en förhållandevis ansvarsfull EU-politik för att komma från de rödgröna, men som också direkt väckte tal om svekdebatt och valförlust från vänsterhåll.

Lars Ohly, Mona Sahlin och Peter ErikssonDet europeiska samarbetet har på de 15 år Sverige varit med i unionen utvecklats till vår starkaste politiska arena när det gäller påverkan internationellt. Med sina 500 miljoner invånare och starka medlemsländer blir en gemensam EU-linje en stark påverkan i det internationella samfundet. Trots det saknades Europa helt när oppositionen presenterade sin gemensamma utrikespolitik. Många undrade varför och verkar äntligen ha fått sitt svar: de rödgröna har ett eget dokument om EU-politiken, ännu inte antaget men utkastet presenterades av DN under söndagen. Politiken som beskrivs i dokumentet är förvånansvärt ansvarsfullt för att komma från oppositionen, men förklaringen är enkel: det är till stora delar socialdemokraternas egen EU-politik, kryddad med extra miljöfrågor, som återfinns i texten.

Miljöpartiet har på senare tid ”accepterat” EU – vilket resten av medlemsländerna säkert är väldigt tacksamma för – men vänsterpartiet har fortfarande ett hårt krav på utträde i sitt partiprogram. Hur dessa kritiska partier ska kunna gå med på den politik som nu föreslås är inte helt lätt att förstå. Det tog inte heller lång tid från det att dokumentet presenterats till det att vänsterns debattörer började tala om svekdebatt och valförlust i höst. Läser man inlägg och kommentarer får man intrycket av att de flesta vänsterpartister – som inte själva tänkt sig en politisk karriär inom ramarna för det rödgröna samarbetet – anser att samarbetet mellan de tre partierna bara är acceptabelt om vänstern inte måste göra några kompromisser, åtminstone inte om några centrala frågor. När en gemensam EU-politik presenteras som inte innebär krav på unionens upplösning, visar sig många vänsterpartister vara villiga att stanna hemma på soffan eller rösta på socialistiska partiet istället för att stödja de rödgröna.

Oppositionen har säkerligen länge förstått att det krävs en gemensam EU-politik för att kunna styra Sverige. Utan klara riktlinjer om hur man ska förhålla sig till unionen blir det omöjligt att styra ett land som är medlem. Med opinionsundersökningar som visat övertag för alliansen har det blivit ännu viktigare att ta fram en komplett valplattform som kan övertyga väljarna om att de rödgröna har vad som krävs för att styra landet. Antagligen har de slitit sitt hår för att komma fram till en sådan politik som stämmer överens med verkligheten samtidigt som den kan accepteras av de tre partiernas medlemmar och väljare. De har inte lyckats. Vad de har presenterat är en politik som innehåller stora brister men som ändå är anpassad efter hur verkligheten ser ut. Det innebär att det verklighetsfrånvända vänsterpartiet kommer att få problem att sälja in överenskommelsen till sina väljare, trots eller kanske på grund av att vänsterpartiet tidigare fått styra och ställa väldigt mycket i det rödgröna samarbetet.

Det är tydligt att de rödgröna har problem. De tre partierna har mellan sig så stora klyftor att det visar sig allt mer omöjligt att ha en gemensam linje. Alliansens fyra partier har haft lätt att komma överens om de grundläggande frågorna och några av varje partis hjärtefrågor har också kommit med i den gemensamma politiken. Utöver det har frågor som exempelvis könsneutrala äktenskap lösts i riksdagen, precis på det sätt en demokrati bör fungera under en koalitionsregering. Vad gäller EU-politiken är man överens om det mesta utom när det ska folkomröstas om EMU. Oppositionen kommer däremot att få svårt att använda samma teknik om de vinner höstens val. De frågor de inte kan komma överens om är nämligen så grundläggande att det skulle innebära regeringskris varje vecka om respektive parti skulle söka sig till andra partier i riksdagen för att hitta stöd för sin politik. De rödgröna har konstaterat att de inte är trovärdiga som regeringsalternativ om de inte på förhand talar om vilken politik en rödgrön regering tänker bedriva. Samtidigt är de inte trovärdiga för sina egna väljare om de kompromissar för mycket med sin egen politik. Slutligen ligger framför allt vänsterpartiets politik så långt från de andra partiernas att de enda möjliga kompromisserna betyder för stora avsteg från de viktiga frågorna för antingen vänsterpartiets eller de andra partiernas väljare.

Hur de än vänder sig har de rödgröna alltid Ohly där bak.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/06/28/hur-de-an-vander-sig/

8 kommentarer

3 pingar

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Okej då hänger jag med 🙂

    Å andra sidan så är det också vanligt inom politiken och hur ofta sker det revolution mot styrelsen och ledningen inom ett parti för impopulära beslut?

    Jag håller inte med dig om din sista mening, vilket det här beslutet tydligt visar. Men självfallet ska båda partierna få något tillbaka för den här uppoffringen.

    1. Just i vänsterpartiet finns det ju en ”tradition” av att splittra partiet över frågor. Det är därför inte omöjligt att det kan hända igen om tillräckligt många gräsrötter känner sig överkörda i för dem viktiga frågor.

      Det är fascinerande att som utomstående se hur det rödgröna samarbetet (inte) fungerar. Vi har ju vissa meningsskiljaktigheter i Alliansen också, men det rör inte de mest centrala frågorna. För de rödgröna är det annorlunda, där är det väldigt olika synsätt mellan partierna även i centrala frågor. Jag tror inte att det kommer att fungera i längden.

  2. Visst, men då stämmer det inte som du säger i första svaret att ”vänsterpartisterna bara accepterar att alla andra kommer till korta, inte de själva – trots att de är det minsta partiet i samarbetet. Det innebär klara problem.”

    De kommer ju uppenbarligen till korta, vilket också är rimligt, som jag skrev i mitt blogginlägg.

    1. Fast jag menar inte vänsterpartisterna som i partiledningen. Jag menar vänsterpartisterna som i gräsrötterna och väljarna. Dessutom har partiledningen tidigare tillskansat sig mer makt än partiets storlek motiverar, men det är en annan fråga.

  3. Fast nu var det ju så att de två mest eu-kritiska partierna i konstellationen var det som fick gå med på saker som de normalt sett är emot, vilket fick Birgitta Ohlsson att ändra om vad hon nyligen påstått.

    1. Tja, Birgitta Ohlsson påpekade att det inte fanns någon gemensam EU-politik hos de rödgröna och det stämde då. Nu har det presenterats en gemensam politik och då är det klart att hon måste förhålla sig till det. Men hon har ju rätt i att dokumentet i princip är socialdemokraternas EU-politik med adderat miljöfokus. Det betyder ju att V och MP blivit överkörda på många sätt i denna fråga.

  4. Med den retoriken så är inget parti och ingen konstellation av partier trovärdiga. Någon måste komma till korta i högre el lägre grad vid ett samarbete, oavsett om det gäller politik eller annat.

    1. Visst är det så, men det verkar som att vänsterpartisterna bara accepterar att alla andra kommer till korta, inte de själva – trots att de är det minsta partiet i samarbetet. Det innebär klara problem.

  1. […] Politikbloggar, Bloggkapning, Politiska blogger, Brott, Kriminalitet kunsk k&å marcus andreas per röba-b annarkia arbetarp bop björn-b ilsemarie fredrich kaj knut lasse hampus pamflett paolo […]

  2. […] till verkligheten. Moderat Lotta undrar vad V kommer kräva gengäld för den stora uppoffring? Per Pettersson för ett bra resonemang kring de rödgröna. Radikalen tro att rödgrön enighet är dumhet. Rasmus […]

  3. […] Kent Persson, Mark Klamberg, Per Pettersson This entry was posted in Uncategorized. Bookmark the permalink. ← Nationalism […]

Lämna ett svar till Per PetterssonAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.