Staten och prästerskapet sitter ännu i samma båt?

Skolverket föreslår att alla världsreligioner ska ha samma ställning i skolans religionsundervisning. Det tycker inte den svenska regeringen och ansvarig minister Jan Björklund (FP). Därför kommer de nu att köra över skolverket och ge kristendomen en särställning i undervisningen.

Symboler för de stora världsreligionerna, placerade runt en bild av jordklotet.Religionsfrihet. En kyrka skild från staten. Neutralitet gentemot livsåskådningar. Ingen diskriminering på grund av religion eller annan trosuppfattning.

Låter orden och fraserna bekanta? De har varit vägledande för sekulariseringen och demokratiseringen av samhället i många år nu. De stammar ur den liberala idétraditionen och liberalerna i Sverige har varit bland de pådrivande i dessa frågor. Nu är det dags att ta steget ut tycker Skolverket och vill ge alla världsreligionerna samma ställning i religionsundervisningen. Då tar det plötsligt stopp.

– På lågstadiet berättar man i december för barnen varför vi firar jul, alla traditioner kring det och hur det gick till i Betlehem. Vid påsk gör man samma sak. Att vi skulle ägna samma uppmärksamhet åt de buddhistiska helgerna, det är inte möjligt, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP).

Frågan är varför vi inte kan det? Vi behöver inte ägna flera heldagar varje läsår till att besöka kyrkor och lära barnen om kristna traditioner och kristen mytologi. Om vi slutar att göra det finns det gott om tid att även lära sig om andra världsreligioners viktigaste helgdagar. Det ingår inte i läroplanen att lära sig om alla kristendomens små helgdagar, då behöver vi inte heller lära oss om varje helgdag i de andra religiösa traditionerna. Däremot är det rimligt att elever lär sig lika mycket om exempelvis Ramadan och Chanukka som om julen. Dessutom är Påsken och judiska Pesach samma högtid i grunden, något som därmed borde läras ut samtidigt.

Argumentationen att kristendomen skulle haft ett så pass stort inflytande historiskt att vi måste fortsätta att ge den ett stort inflytande håller inte heller. Det är rimligt att lära sig vilket inflytande religionen haft historiskt förstås, men det hör historieundervisningen till. I religionsundervisningen är det just religionen som ska behandlas och där ska ingen religion ha särställning som viktigare än någon annan. Undervisningen ska vara neutral. Allt annat vore i praktiken diskriminering.

Jan Björklund borde som förmodat liberal utbildningsminister ha hållit hårt på principen om en sekulär skola och att kyrkan och staten genomlidit sin skilsmässa för flera år sedan. Istället säger Björklund att ”Skolverkets uppfattning är fortfarande att alla de fem stora världsreligionerna ska behandlas lika, och därför kör regeringen nu över myndigheten”. Själva formuleringen i det uttalandet är beklämmande, eftersom det antyder att myndigheter förväntas byta uppfattning när regeringen säger till dem att göra så, något som i mina öron låter som det förbjudna ministerstyret. Dessutom är det skrämmande att en myndighet ska köras över med hänvisning till att de tycker att saker ska behandlas lika istället för att särbehandlas. Det är ovärdigt en minister i allmänhet och en liberal minister i synnerhet att uttala sig på det sättet.

Antingen tror inte Björklund på grundläggande liberala ideal, eller så har Kristdemokraterna på något sätt fått orimligt stort inflytande över läroplanen, förhoppningsvis i utbyte mot att de ger upp en massa andra principer. Oavsett vilket så är regeringen ute på tunn is genom sin inställning. Inte heller går det att hoppas på att riksdagen ska kunna fälla förslaget, för trots att regeringen numera regerar i minoritet så är förslaget precis ett sådant som tilltalar Sverigedemokraterna. Deras vurm för obsoleta traditioner är välkänd. När Björklund kör över Skolverket i denna fråga attraherar han stöd från de väljargrupper som röstar på SD och KD, dvs klassiskt värdekonservativa väljare – i praktiken livsstilsliberalismens värsta fiender. På så sätt fortsätter den trend som pågått länge med en Folkpartiledning som går längre och längre bort från liberala värderingar och istället blir mer och mer konservativt.

Antagligen har regeringen, ivrigt påhejade av Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, redan slagit fast sin åsikt i frågan. Det är högst olyckligt och det är bara att hålla tummarna för att kritiken får dem att ändra sig. Alternativet är att det blir en ny läroplan vid nästa maktskifte, något som inte är lämpligt för kontinuiteten i skolan men helt nödvändigt om inte skolan en gång för alla sekulariseras på det sätt som vi har rätt att förvänta oss av en sekulär stat där religion och trosuppfattning är en privatsak. Staten och prästerskapet skaffade sig olika båtar för flera år sedan. Det är dags att de kapar ytterligare en av de sista trossarna som fortfarande håller dem samman.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/10/10/staten-och-prasterskapet-sitter-annu-i-samma-bat/

6 kommentarer

1 ping

Hoppa till kommentarformuläret

    • Ateistisk liberal lärare11 oktober 2010 kl. 14:18
    • Svara

    ”I religionsundervisningen är det just religionen som ska behandlas och där ska ingen religion ha särställning som viktigare än någon annan.”

    Hur menar du? Att alla de tusentals religioner som existerar ska beredas lika mycket plats i undervisningen? Då lär väl islam och kristendom få ungefär en kvarts lektion vardera. Är det inte vettigare att göra en bedömning av vilket kunskapsstoff som är viktigast för att orientera sig i sin omvärld? Då bör kristendom och islam inta särställningar. Det har ingenting med undervisningens neutralitet att göra. Eller tycker du att historieläraren borde vara neutral till vilka epoker som är viktigast att lära ut också? Att den mesolitiska perioden bör få lika mycket tid som den tidigmoderna tiden? Ska samhällsläraren ägna lika mycket tid till att beskriva transhumanism som hon använder till att förklara socialism? Eller är det bara inom religionsämnet det är ett problem?

    1. Ok, kanske skulle varit tydligare med att världsreligionerna bör behandlas lika. Övriga livsåskådningar bör tas upp, förstås, men mer klumpat till olika inriktningar. På samma sätt som ju kristendomens och islams olika grenar klumpas ihop, förstås. Det går inte att gå in i detalj på alla olika inriktningar osv, men det bör vara ett grundkrav att ingen av de stora religionerna särbehandlas.

    • Claes Nyberg11 oktober 2010 kl. 00:48
    • Svara

    Vi behöver fortfarande diskutera religionerna och deras påverkan på samhället och individer för att förstå vår samtid. Det är också viktigt att elever som både har en religiös övertygelse, antingen egen eller i hemmet, och de som inte har det möts och diskuterar kring hur de ser på detta och värderingsfrågor.

    Också viktigt att diskutera sekulariseringen i sig och Sverige som ett sekulärt samhälle. Kontexten kommer också att variera stort beroende på var i landet och med vilken grupp elever diskussionen sker. Det är för att klara av den diskussionen vi har en profession till hjälp. Politiken måste våga vara mindre klåfingrig här.

  1. Antag att man, som du föreslår, flyttar undervisningen om kristendomens påverkan på det svenska samhället till historia. Behöver vi ha någon religionskunskap alls då, eller kan vi ta bort den helt?

    1. Det är en bra fråga. Religionerna behöver man ju ändå känna till, men det är möjligt att det kan stoppas in i samhällskunskapen. Då får man också kopplingen till hur religionen påverkar politik och så vidare i olika länder. Jag har inget färdigt svar på den frågan, men jag har faktiskt funderat över just det.

    • William Jelvin10 oktober 2010 kl. 19:30
    • Svara

    Håller med om att det hör hemma i historieundervisningen!
    Ibland (kanske lite för ofta) känns det som man måste agera oppositionspolitiker i det egna partiet.

  1. […] Staten och prästerskapet, Sds, Expressen, Svd, GP, Dagen, IDG, Expressen, SKOLA, Blogg, C, […]

Lämna ett svar till Per PetterssonAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.