aug 04 2010
Då var det dags för Aftonbladets valtest. Inga nyheter egentligen, jag är väldigt liberal och väldigt ekonomiskt höger. Oklar vad de menar med ”progressiv” kontra konservativ dock.
Intressant är att jag tydligen är mest förtjust i Maud Olofsson bland partiledarna, följd av Fredrik Reinfeldt och som trea Jan Björklund.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/08/04/valtester-2010-5/
aug 04 2010
Piratpartiet har presenterat sitt valmanifest i form av tre sjökort för områdena kultur, integritet och kunskap. Även om frågorna sannolikt hamnar i skymundan till förmån för frågor som jobb och skatter, så förtjänar många av deras frågor egentligen att bli avgörande valfrågor. Så länge övriga partier inte tar frågorna på allvar behövs också Piratpartiet i den svenska politiken.
Piratpartiets närvaro i EU-parlamentet har påverkat politikens riktning, även om betydelsen av en ledamots arbete givetvis är begränsad. Vad som däremot inte hänt är att deras opinionssiffror förbättrats när det handlar om riksdagsvalet. Genom att valet allt mer handlar om jobben och synen på skatter och ekonomisk politik, har piratpartiets kärnfrågor hamnat i skymundan och partiet står och stampar i opinionen.
Det är på många sätt synd.
Piratpartiets valmanifest, som presenterades häromdagen, innehåller nämligen många bra idéer. Förvisso finns en hel del orealistiska och rättshaveristiska krav också, men charmen med en parlamentarisk demokrati är att kompromisser tenderar att kunna rensa ut de mest galna kraven. Tur är ju det, med tanke på att vänsterpartiet haft reellt inflytande över svensk politik i tolv år rätt nyligen.
De mer orealistiska kraven finns insprängda här och var. Kravet att personnummer bara får användas i myndighetsutövning och på myndigheters uppdrag är ett exempel. Personnummer är kanske inte nödvändiga för en prenumeration på Kalle Anka, men för exempelvis en bank är personnummer en viktig uppgift. Det finns fler exempel givetvis. Dessa kategoriska krav framstår som ogenomtänkta och rättshaveristiska och riskerar att leda till att partiets legitimitet ifrågasätts. Med tanke på alla de krav som förtjänar uppmärksamhet och som borde ingå i fler partiers program, är det olyckligt.
Viktigast av allt är att integritetsfrågan och rättssäkerheten fortsatt diskuteras och förblir en viktig valfråga. Alldeles för många lagar har på senare år gått över gränsen för vad som är ok i en demokratisk rätsstat. Det stora problemet i det sammanhanget är också att inget av regeringsalternativen erbjuder ett rimligt alternativ när det gäller att, som Piratpartiet uttrycker det ”återupprätta rättsstaten”. Båda kandidaterna till justitieministrar verkar ha ungefär lika mycket respekt för rättssäkerhet som maffiabossar. På ena sidan har vi justitieminister don Thomas Bodström, alias Deckardrottningen, som tagit initiativ till många övervakningslagar, något som lett till myntandet av den föga smickrande termen Bodströmsamhället. På den andra sidan har vi donna Beatrice Ask, alias Tant Gredelin, som bland annat velat skicka kuvert i grälla färger till misstänkta sexköpare – skamstraff utan rättegång. Jag är antagligen inte ensam, ens inom de etablerade riksdagspartierna, om att inte vilja se någondera av dem som justitieminister efter höstens val.
En annan fråga som seglat upp på agendan handlar om barnpornografilagstiftningen. Efter domen mot en översättare av mangaserier har absurditeterna i dagens lagstiftning blivit uppenbara. I kampen mot sexuella övergrepp mot barn har många, speciellt politiker, tappat huvudet. Dessutom används denna kamp som en oantastlig motivering för att införa ännu mer integritetskränkande övervakningslagstiftning. Den trenden verkar äntligen vara på väg att brytas efter de senaste veckornas intensiva debatt i både gamla och nya medier, men det är synd att inget riksdagsparti ännu lyft frågan och krävt en förändring av orimliga lagar. Frågan är nämligen otroligt viktig för rättssäkerheten, även om den inte är den fråga som lockar flest röster i valet. Piratpartiets ställningstagande i frågan är därför välkommet och viktigt.
Piratpartiet står möjligen ensamma i många frågor än så länge. På sikt är det dock omöjligt för de etablerade riksdagspartierna att inte ta tydlig ställning i dessa frågor. När jobbpolitiken blir allt mer likartad mellan regeringsalternativen kommer värderingsfrågorna att bli allt viktigare. Ytterligare en nödvändig utveckling, som tyvärr snarast blir mer avlägsen för tillfället, är fler samarbeten över blockgränserna och utanför regeringssamarbetena. När det gäller värderingsfrågorna går nämligen inte sprickorna mellan blocken utan inom dem. Socialdemokraterna och Moderaterna är ofta inne på samma linjer i många värderingsfrågor, medan Folkpartiet och Miljöpartiet i dessa fall ofta är de såtaste vänner och i opposition mot de två stora drakarna.
Piratpartiet förtjänar inte några 20 % i riksdagsvalet, helt enkelt för att de är väldigt begränsade i sin politik. Däremot vore det synd om partiet tappade väljarstöd gentemot förra riksdagsvalet. Deras opposition mot rådande utveckligen är nämligen nödvändig för att vända en förfärande utveckling när det gäller rättssäkerhet och personlig integritet. När inga andra partier förstår allvaret måste det finnas en aktiv röst som vägrar vara tyst. Jag skulle definitivt inte ha något emot att Piratpartiet blev vågmästare i riksdagen. Om inte annat skulle de kunna hindra don Bodström och donna Ask från att komma i närheten av justitieministerposten.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/08/04/darfor-behovs-piratpartiet/
aug 02 2010
Kunder som föredrar kort före kontanter jublar. Bankerna hoppas på mindre kontanthantering och fler kortbetalningar minskar också rånrisken. Andra kritiserar och tror att färre handlare kommer att ta kort. Det handlar om det nya förbudet mot att belasta kunder som betalar med kort med en extra avgift.
Kontanterna håller sakta på att fasas ut ur samhället. Allt fler väljer att betala allt mer med kort, även vid mindre köp. På många ställen fungerar det utan problem men på vissa håll har handlarna tagit ut avgifter av sina kunder när de velat betala med kort. Det har irriterat många och nu är det äntligen slut med det. Från och med igår är det nämligen förbjudet enligt lag att ta ut en avgift för kortköp från kunderna. Många jublar men det finns också kritiker som menar att risken är att en del handlare slutar att ta kort och att lagen är ett ingrepp i avtalsfriheten och äganderätten.
Vad som är intressant är att det redan innan var förbjudet för handlare att ta ut kortavgifter, åtminstone när det gäller köp med visakort. I Visas avtal, som alla handlare som tar visakort alltså har skrivit under, framgår tydligt att extra kortavgifter inte får belasta kunder som betalar med visakort. Alla handlare som har tagit ut kortavgifter av kunder med visakort har med andra ord begått avtalsbrott, något som i avtalen ska leda till att deras avtal bryts och de förlorar rätten och möjligheten att ta visakort i sina terminaler. Hur det står till med övriga kortföretag minns jag inte på rak arm, men åtminstone ett par av dem har säkert liknande skrivningar i sina villkor.
Lagen är logisk även utan dessa kunskaper. Det är inte lagligt att ta ut en avgift för att människor ska kunna betala med kontanter, trots att kontanthanteringen är mycket mer kostsam för såväl samhället som företagen. Det är viktigt att lagstiftningen är konsekvent. När allt fler betalar med kort måste det vara samma regler som gäller för både kontanter. Antingen skulle det krävas en lagändring som låter handlare och banker ta betalt för sina kostnader när det gäller kontanthantering, eller så förbjuder man direkta kortavgifter. Det mest logiska är att eventuella merkostnader kommer som ett allmänt påslag på alla priser istället för att de ska läggas på de enskilda transaktionerna.
Som före detta kortspecialist på Swedbank som alltid påpekade för handlare (ofta för döva öron) att det var avtalsbrott att ta ut kortavgifter från kunder, är jag glad över lagen. Det är lätt att bryta ett avtal man kanske aldrig ens läst innan man godkände det, men det är svårare att bryta mot en lag.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/08/02/ny-lag-du-maste-folja-ingangna-avtal/
jul 28 2010
En av Sveriges mest lästa bloggare väljer utan minsta eftertanke att på ett oerhört kränkande sätt outa en transsexuell tjej. Detta är Sverige år 2010 och det är fullständig oacceptabelt.
Tänk dig själv att du är transsexuell. Du lever i ett annat kön än det som står i passet, du är inte helt klar med transitionen men kommer inom kort att tillhöra det kön du redan levt som i flera år och som du identifierar dig som. Så en dag blir du outad som transperson. Allt du byggt upp raseras, ditt liv slås i spillror och du tvingas välja mellan att bli utsatt för hatbrott konstant eller att gå i landsflykt där ingen känner till dig.
Det är verkligheten för många transpersoner i dagens Sverige. Det finns dock två personer som jag känner till som drabbats extra illa. Den ena är min goda vän Amanda Brihed som blev tvångsoutad av tidningen Metro för några år sedan. Den andra har precis blivit outad på ett minst lika kränkande sätt av Sveriges för tillfället mest lästa bloggare Kissie. Hon använder med andra ord sin maktposition för att trycka ner andra och förstöra människors liv – för skojs skull. Vilken sorts människa gör detta?
Jag har aldrig haft mycket till övers för mode- och skvallerbloggarna. Jag menar, jag klarar inte ens av att läsa Aftonbladet och Expressen för att det är för mycket skvaller och för lite nyheter. Trots det kunde jag i min vildaste fantasi aldrig tro att en bloggare som har så många läsare och lyckas hålla sig kvar som en – måhända osund – förebild, skulle kunna sänka sig till denna nivå och med berått mod krossa en människas tillvaro och utsätta henne för livsfara på det sättet som har hänt. Någonstans trodde jag att alla människor hade vissa gränser. Tyvärr har jag under det senaste året fått lära mig att vissa människor är totala idioter rent utsagt – och den som följer den här bloggen vet att jag sällan använder den typen av uttryck – och därför kanske jag inte borde förvånas längre.
Nu har det hur som helst hänt och jag hoppas att det här är början till slutet för Kissie. Jag må inte gilla den genre hon skriver i men det är inte upp till mig att döma vad andra gillar att läsa. När hon använder sin position för att förstöra människors liv har det däremot passerat det anständigas gräns och även i sina egna läsares ögon borde hon förvandlas från bloggstjärna till snabbt fallande stjärna. Det är med sorg jag inser att så antagligen inte kommer att bli fallet. Däremot kan vi konstatera att hon skaffat sig många fiender i den lite mer verkliga världen utanför Stureplan genom sitt tilltag.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/28/transfobi-och-idioti/
jul 28 2010
Detta inlägg är direktbloggat från Folkpartiet liberalernas pressträff i riksdagen. EU-minister Birgitta Ohlsson och jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni presenterar den nya liberala HBT-politiken.
Idag presenteras Folkpartiet liberalernas nya politik för HBT-rättigheter. Förslaget innehåller tio tydliga punkter:
Förslagen är bra och tydliga. Framför allt finns en koppling till mänskliga rättigheter för alla, vilket gör politiken mer relevant än politik som enbart behandlar HBT-personers rättigheter. Dessa rättigheter går inte att behandla utan att koppla dem till övriga minoriteter. Jag hade förstås inte förväntat mig annat än att Folkpartiet liberalerna förstått detta, men det är ändå trevligt att få det på pränt.
Under hela pressträffen pratar Birgitta Ohlsson och Nyamko Sabuni också just om vikten av att alla måste vara lika inför lagen och att alla förtjänar samma respekt och egenmakt i sin vardag. En sanning som EU-ministern för fram och som tål att spridas vidare är att pridefiranden är lackmustester för mänskliga rättigheter. I länder där pridefestivaler stoppas och pridefirare trakasseras brukar också många andra mänskliga rättigheter vara satta på undantag.
Ett av de skarpaste kraven som också gläder mig mest är kravet att transpersoner inte längre ska behöva vara ogifta, steriliserade eller för den delen svenska medborgare för att få rätt att byta kön. Dessa åsikter har egentligen funnits ett tag i partiet efter landsmötesbeslut och andra partier har också antagit samma åsikter. Vad som skiljer är att Folkpartiet liberalerna är först ut med att faktiskt tydligt driva frågorna. Det har saknats i andra partier.
Birgitta Ohlsson presenterar också kravet att bistånd kan ställas in till länder som inte respekterar mänskliga- och HBT-rättigheter. Hon säger också en sak som jag och många andra håller med om, starkt:
Jag vill inte läsa fler ambassadrapporter om att hbt-rättigheter kränks och människor förföljs på grund av sin sexuella läggning i olika länder, samtidigt som det konstateras att det inte är något problem så länge man inte är öppet homosexuell.
Den inställningen gäller bland annat Iran, vilket lett till att HBT-personer utvisats dit trots risk för förföljelse och till och med avrättningar, något som Birgitta Ohlsson tillsammans med mig och många andra protesterat mot.
Många är också oroliga för att förslagen inte ska kunna bli verklighet på grund av allianssamarbete. Det kommer dock antagligen inte bli något problem tror Nyamko Sabuni. Det är inte någon hemlighet att KD inte alltid har kommit lika långt på detta område som vi andra partier, säger hon. Samtidigt konstaterar både hon och Birgitta Ohlsson att vi under mandatperioden har fått igenom många saker trots det. Både de och jag är övertygad om att vi genom samarbete både inom alliansen och i andra konstellationer kan åstadkomma många förändringar.
Som avslutning för blogginlägget frågade jag Birgitta och Nyamko vad de är mest stolt över i det nya programmet.
Föga överraskande är Birgitta mest glad över förslaget att EU-länder som kränker minoriteters rättigheter ska hängas ut och få ekonomiska sanktioner riktade mot sig. Det är ett bra förslag och jag hoppas verkligen att det kan bli verklighet inom en snar framtid.
Nyamko för fram HBT-personers hälsa och framför allt bland unga som det viktigaste i programmet. Bemötandet och kunskapen i vården måste bli bättre och det behöver göras mycket för att stödja alla de HBT-personer som möter problem både i hemmet och skolan. Jag håller med henne om att det antagligen, tillsammans med transpersoners rättigheter, antagligen är den största utmaningen i Sverige i den nära framtiden.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/28/liberal-agenda-for-hbt-rattigheter/
