Den rödgröna röran har presenterat sin bostadspolitiska överenskommelse, vad SvD kallar miljardprogrammet. Det intressantaste målet i den är antagligen det att man vill åstadkomma 40 000 nya bostäder om året till 2016, varav majoriteten ska vara hyresrätter. Varför det bör vara så är oklart, speciellt som många av de områden som byggdes förra gången socialdemokraterna satsade på en massiv utbyggnad av hyresrätter, de så kallade miljonprogrammen, till stor del visat sig vara totala misslyckanden. Som Per Altenberg skriver så är det också en fortsättning på en politik som bygger på statlig reglering, subventioner och starka band till hyresgästföreningen.
Ombildandet av hyresrätter till bostadsrätter ska försvåras så mycket det går, med nya krav på minst 3/4 majoritet på stämmorna och stämmorna ska ledas av en oberoende notarius publicus, hur en sådan nu ska hittas eftersom såväl hyresgästföreningen som kommuner i egenskap av fastighetsägare är diskvalificerade. Antagligen är vänsterns svar ”staten” som vanligt.
Miljökraven skärps, i sig inget dåligt, men genom att man vill införa mer krångel och till exempel helt förbjuda eluppvärmning i nybyggda bostäder, oavsett om den är egenproducerad eller på annat sätt miljövänlig, underlättar man inte direkt byggandet av billiga bostäder. Man kan också undra hur man vid ombyggnation av flerfamiljshus ska kunna installera ”individuell och timvis mätning med eget kostnadsansvar för förbrukningen av varmvatten och el” utan att öka hyresnivån. Vem ska betala? Nej, det här kommer inte leda till det vi behöver – fler bostäder och till priser som människor har råd med. Snarare tvärt om.
Samtidigt finns några ljusningar i programmet. Man vill ändra normerna för studentbostäder och t.ex. helt ändra på vilka parkeringsnormer som ska gälla vid nybyggnation av dessa. Det är välkommet. Just boverkets normer för bostadsbyggande är en av de största bovarna vad gäller att minska bostadsbyggandet. Ytterligare en bra punkt är att de skriver om kooperativa hyresrätter – kooperativ av denna sort är som en slags allmännytta, med den skillnaden att man själv väljer att vara medlem och ha ett bosparande i kooperativet. Det är ett ypperligt exempel på hur civilsamhället kan lösa saker utan att blanda in offentligt, ofta ineffektivt, ägande och förvaltning.
I uppgörelsen skrivs mycket om att man vill ha blandade upplåtelse- och boendeformer för att främja integration. Det låter bra. Det skrivs också att man bör bygga villor och radhus i områden med många hyresrätter. Det är bra. Det känns dock som att de hellre pratar om att bygga hyresrätter i villatäta områden. På något sätt känns det som att de känner sig själva personligt attackerade när vi från liberalt håll vill se till att det finns t.ex. bostadsrätter i de för tillfället hyresrättsdominerade områdena och att de därför måste ”hota” med att bygga hyresrätter i villaområden, där ”de andra” bor. Det luktar mer desperata angrepp än politik som faktiskt är till för att hjälpa människor, även om det säkert skulle kunna leda till mycket bra saker också.
Som kontrast skulle jag, som avslutning, presentera några förslag som inkommit tillLUF Storstockholms årsmöte nu i helgen. Förhoppningsvis går motionerna igenom och blir därmed den nya ståndpunkten för oss unga liberaler i Stockholm. Följande förslag på nya skrivelser föreligger:
- Villkoren för att bevilja bygglov måste drastiskt sänkas. Avslag på bygglov ska endast meddelas då granne eller allmänhet kan utsättas för fara eller betydande olägenheter.
- Skönhetsrådet som remissinstans kan bidra med intressanta synpunkter, men har inget existensberättigande som offentligt finansierad verksamhet. Skönhetsrådet ska därför avskaffas som verksamhet inom Stockholms stad, men kan kvarstå som remissinstans om rådet lever kvar i egen regi.
- Dagens system för tomträttsavgälden måste göras om till att baseras på den markyta som ska bebyggas istället för den färdiga fastighetens bruksyta.
Utöver det finns en motion om att vi ska sluta förespråka marknadshyror, men den motionen yrkar det politiska utskottet avslag till.
Sammanfattningsvis handlar LUF Storstockholms politik om att underlätta för byggande av fastigheter, i synnerhet bostäder. Bort med onödiga byggnormer, bort med långa handläggningstider, bort med överklaganden av bygglov i stor utsträckning – bort med allt krångel och fram för enkelhet. Bort med statlig reglering och kollektivism och fram för frihet och individualitet. Det är så man skapar förutsättningar för att bygga många bostäder.
Läs också Rasmus Jonlund.
Den rödgröna röran har presenterat sin bostadspolitiska överenskommelse, vad SvD kallar miljardprogrammet. Det intressantaste målet i den är antagligen det att man vill åstadkomma 40 000 nya bostäder om året...
