Riksdagen debatterar just nu förslaget till förbättringar av FRA-lagen. Ingendera sidan verkar hittills vara rätt ute.
Oppositionen pratar om massavlyssning och vill riva upp hela lagen. Fördelen med detta är givetvis att FRA inte får operatörernas hjälp med att komma åt trafiken i ledningarna. Nackdelen är att vi därmed får en brist på reglering kring vad FRA får göra med kabelbunden trafik. FRA har ”erkänt” att de signalspanat i kabel innan lagen fanns på plats, genom att själva lyssna efter trafik. Visst, det blir ingen filtrering av all trafik på det sättet, men istället kan de använda den trafik som fastnar i näten på fler sätt än de kan med den lag som nu ligger på bordet.
Alliansens företrädare tycker (med något undantag) att lagen nu är tillräckligt säker ut integritetssynpunkt. Det är också fel. Lagen börjar närma sig vad som är acceptabelt, men bra är det definitivt inte. Det krävs ytterligare förbättringar av lagstiftningen och utredningar kring hur FRA behandlat tidigare signalspaningsmaterial.
Talande för hela debatten är hur låg kunskapsnivån tycks vara hos de politiker som borde vara bäst pålästa, nämligen de i försvarsutskottet som alltså har berett ärendet. Oppositionen har bestämt sig för att lagen är dålig och verkar därför inte tycka att de behöver läsa på. Hade de gjort det kanske de hade sett fler öppningar för att vara konstruktiva. Majoriteten tycks generellt bättre pålästa, men kommer trots det fram till att förbättringarna är tillräckliga. Det kan ju förstås vara deras ärliga uppfattning, det måste ju sägas. De borde dock, om de är så pålästa, förstå kritiken och kunna bemöta den – förutsatt att den framförs konstruktivt och inte bara i form av ett oförsonligt krav på att riva upp redan fattade beslut och kasta ut förslaget som nu ligger på bordet.
Sammantaget borde opposition och majoritet sätta sig ner tillsammans för att utreda vad som krävs för att göra lagen rättssäker och minimera integritetsintrången som skapas. Det bör också utredas vilken effekt lagen har på tredje part, t.ex. Norge vars internettrafik till stora delar måste passera Sverige innan den kommer någonstans, tydligen.
Lösningen är alltså inte att riva upp lagen och låta det råda ett oklart rättsläge under tiden som man utreder. Lösningen är att anta den här lagen tills vidare och sen imorgon bitti sätta sig ner och konstruktiv utreda en förbättring med bred förankring i både de politiska leden och det civila samhällets värderingar. Med lite tur kan vi då få en ny, godtagbar lagstiftning redan till våren.
Alldeles för många andra bloggar om detta förstås, men ett par läsvärda bloggare är Calandrella och Mark Klamberg.
