Hierarkierna finns i HBT-världen också

Nu är Stockholm Pride över för i år. Vi är många som har varit där och haft trevligt, men det är också många som valt att inte besöka festivalen eller som varit på festivalen och känt sig utanför. Anledningen är de fördomar och hierarkier som finns också i den så kallade HBT-världen. Trots att man genom sin sexuella läggning brutit heteronormen (som var årets tema för festivalen) cementerar man andra föreställningar som stammar från heteronormen i resten av samhället. SvD uppmärksammar detta i en artikel på Idag-sidan.

Framför allt handlar det om hierarkier, vem som är mer värd än någon annan. Enligt SvD:s artikel står de gaykillar som beter sig som heterosexuella män högst upp i hierarkin. De gaykillar som är mest feminina står längst ner. Samma beskrivning har jag hört på många håll. För egen del har jag upplevt en lite annan struktur; jag – som är relativt straight-acting och framför allt gör väldigt o-gay saker som att plugga till civilingenjör, strunta totalt i modevisningar och absolut inte hänga på gayklubbar varje helg – känner ofta att de bögar som faller inom de fördomar som det heterosexuella majoritetssamhället har om homosexuella killar, är de som ser ner på mig och behandlar mig som mindre värd.

Oavsett vilken slags homosexuell kille som står högst upp i hierarkin (för de homosexuella tjejerna är alltid lägre stående, även här slår de heteronormativa värderingarna igenom) så är det olyckligt att det ens är så. Varför ska vi kategorisera och värdera människor olika? Speciellt i HBT-kretsar där man ständigt kämpar för att själv värderas likadant som sina heterosexuella medmänniskor? Det är för mig fullständigt obegripligt och orsakar att många människor väljer att inte delta i den gemenskap som pridefestivaler och andra aktiviteter skulle kunna ge. Känner man sig inte välkommen hittar man inte den gemenskapen.

Jag försöker själv alltid att inte värdera människor olika. Jag kan ogilla olika typer av beteende och olika människors agerande, men jag anser inte att de är mindre värda på grund av det. Däremot finns det många jag inte direkt skulle vilja umgås med. Skillnaden är i människosynen och det är nyckeln till attityderna i vårt samhälle idag. Om vi kunde förändra dessa attityder skulle mänskliga rättigheter för alla snart bli en realitet. Det är bara att hoppas att fler kan börja tänka som jag.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/08/04/hierarkierna-finns-i-hbt-varlden-ocksa/

Stolt men inte nöjd

Stockholm Pride är i full gång och för min del har det självklart blivit en del tid både vid Pride House och i Pride Park. Mesta tiden har tillbringats i Folkpartiet liberalernas tält, där vi i HBT-liberaler representerar det ledande liberala partiet i Sverige. Stockholm Pride blir mer och mer en festival med en speciell målgrupp och mindre en manifestation mot samhället. Sverige har öppnat sig och är på god väg att sluta bry sig om vilken sexuell läggning människor har, precis som vi sakta närmar oss jämställdhet mellan könen och så vidare. Det är bra. Pride-firandet bidrar mer till förbättrade vardagsattityder ju mer inkluderande festivalen blir även för människor som inte själva definierar sig som HBT-personer.

Fortfarande finns en del kvar att göra i Sverige förstås, framför allt gäller detta vardagsattityderna. Det är därför dags att på kommunnivå arbeta aktivare med frågorna, något jag också uttalade mig om i tidningen Nu i veckan. Folkpartiet liberalerna i Stockholm har tagit ett bra första steg genom att anta ett HBT-politiskt program för kommunpolitiken, ett program jag är stolt över att ha varit aktiv i att ta fram.

Tyvärr kan vi ännu inte vara nöjda. Sverige må ha kommit långt men resten av världen ligger långt efter. Jag har tidigare skrivit om Litauens nya lag som ska förbjuda positiv information om bl.a. homosexualitet. Folkpartiet liberalerna uppmärksammade under veckan HBT-personers situation i Iran genom ett seminarium arrangerat av Liberala kvinnor. Det är skrämmande, men egentligen inga nyheter. Homosexuella handlingar bestraffas med döden. Trots det utvisar Sverige HBT-personer till Iran, eftersom vår ambassad där anser att ”det går att leva som HBT-person om man är försiktig”. Problemet med denna information är att den kommer från människor som enbart ser HBT-livet i Iran utifrån ett priviligierat diplomatperspektiv. Det finns ett fåtal klubbar där de med kontakter eller annat skydd kan röra sig, i Teheran i varje fall. En vanlig medborgare som råkar vara HBT-person har inte den möjligheten och riskerar därför ständigt förföljelse, trakasserier eller avrättning. UD borde snarast skaffa sig lite mer verklighetsbaserade fakta och sluta lyssna på vad våra ambassadtjänstemän i Teheran säger. De har faktiskt ingen kontakt med den verklighet som vanliga HBT-personer lever i där.

Mycket finns kvar att göra och alla kan faktiskt bidra. Stockholm Pride har nämligen en solidaritetsfond som ska stödja Pridearbete i andra länder. I år går insamlingen till Warsawa Europride 2010. Det blir första gången Europride firas i ett land i Östeuropa. Vi har tidigare skrämmande erfarenheter av pridefestivaler i dessa länder; avföring som kastas på deltagarna, våld mot HBT-personer, myndigheter som gör vad de kan för att förbjuda firandet att genomföras och poliser som inte ingriper mot motdemonstranter. Förhoppningsvis kan Europride skapa tillräckligt mycket uppmärksamhet för att myndigheterna ska ta sitt ansvar på allvar och att man slipper de tråkiga scener som vi tidigare sett i bl.a. Riga. Warsawas pridefirande förra året var i jämförelse med de som firats i grannländerna ganska lugnt, vilket bådar gott.

Jag är stolt över att vi i Sverige kommit så pass långt vad gäller lika rättigheter för alla människor, men jag är inte nöjd förrän vi har en hel värld som faktiskt anser att alla människor har rätt att vara sig själva fullt ut utan att de ska bli förföljda, trakasserade eller till och med avrättade. Sverige är nu ordförandeland i EU, vi har en alliansregering som är den första svenska regering som har öppna HBT-personer i regeringen och vi har genomfört en könsneutral äktenskapslag, trots protester från vissa partier i regeringen. Nu har vi ett gyllene läge att göra stor skillnad på världsscenen genom att arbeta för antidiskrimineringsdirektivet i EU, sluta utvisa HBT-personer till länder som har kriminaliserat HBT-personer oavsett om lagstiftningen används eller ej, samt börja villkora vårt bistånd så det inte går till organisationer eller länder som tillåter diskriminering av HBT-personer.

Jag hoppas att alliansregeringen antar utmaningen.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/31/stolt-men-inte-nojd/

Hax mot bönderna

Henrik Alexandersson angriper EU:s horribla jordbrukspolitik på ett kärnfullt sätt. Man kan inte annat än hålla med honom om allting som han skriver. Det är förkastligt att vi använder EU-pengar till att subventionera vårt jordbruk på det sätt som görs. Europas bönder producerar alldeles för mycket saker som konsumenterna inte vill ha. Mjölkbönderna producerar t.ex. kopiösa mängder smör som inte går åt. Lösningen? EU stödköper smör som sen helt enkelt får slängas på soptippen. Eller möjligen säljs till kraftigt (skatte-) subventionerade priser i fattiga länder, vilket slår ut inhemska bönder och befäster fattigdomen i länderna.

EU:s jordbrukspolitik (CAP) är ohållbar. Den äter upp över 40% av EU:s totala budget (trots det en viss förbättring; för några år sen var den gott och väl över 50%). Det bästa för konsumenter i EU, bönder i EU och innevånare i fattigare länder vore om vi helt avskaffade stödköp och liknande åtgärder samt öppnade våra gränser för frihandel även med länder utanför Europa. Konsumenterna skulle få billigare mat och lägre skatter. Bönderna skulle få börja producera vad som faktiskt efterfrågas och på effektivare sätt – vilket också skulle gynna miljön och klimatet. Innevånare i fattigare länder skulle kunna tjäna pengar på handel och självförsörjning istället för att vara beroende av bistånd.

Det är dags att avskaffa CAP och istället låta bönderna agera på en fri, konkurrensutsatt marknad precis som alla andra producenter. Jag hoppas Hax använder sin anställning hos PP i Europaparlamentet till att agera för förändring.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/23/hax-mot-bonderna/

Ökar inkomstklyftorna snabbare eller långsammare?

Vänsterpartiet har bett Riksdagens utredningstjänst att undersöka hur skillnaden i inkomst förändrats under alliansens tid i regeringsställning. Slutsatsen är att den genomsnittliga inkomstklyftan ökat med ungefär 12 000 kr om året.

57% av skattesänkningarna har gått till män och 43% till kvinnor, har utredningen kommit fram till. Ganska bra resultat skulle jag säga, man brukar väl, om jag minns rätt, säga att om fördelningen i representation ligger mellan 60-40 och 50-50 så är det jämställt. Men visst, det hade ju varit roligare om det varit exakt 50-50. Tyvärr har vi strukturer sedan tidigare som lönediskriminerar kvinnor och eftersom skattesänkningarna inte gynnar eller missgynnar på grund av kön utan enbart tar hänsyn till inkomst, är det klart att det leder till att kvinnor får en lite mindre bit av kakan. Förhoppningsvis jobbar vi alla på att förändra strukturerna i samhället. (Intressant är att notera att den rikaste tiondelen i samhället består till 76% av män, men att det trots det inte är en större del av skattesänkningarna som går till män – ett bevis så gott som något på att skattesänkningarna framför allt går till vanliga människor och inte till de rika, vilket vänstern brukar påstå.)

Vänsterpartiet skyller inkomstklyftans ökning på att man gjort förändringar i välfärdssystemet. Självklart är vänsterns lösning lagreglerad rätt till heltid och kraftigt ökade ersättningsnivåer – lösningen på alla världens problem enligt dem. Jag håller inte med. Förändring av attityder och strukturer i samhället är den enda lösningen och då är det mycket annat som krävs – dock inte något av vänsterns bidragssystem. Dessutom är jag väldigt fundersam på hur det skulle se ut om man undersökte inkomstskillnaderna under de vänsterstyrda mandatperioderna. Kan man se att inkomstklyftorna ökat snabbare under alliansens styre, eller skulle man se att vänsterns politik ökade klyftorna ännu snabbare? Det framgår ingenstans i artikeln, troligen för att vänstern vet att svaret inte är smickrande för deras politik. Så nu väntar jag på att RUT får i uppdrag att ta fram siffror även på detta.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/22/okar-inkomstklyftorna-snabbare-eller-langsammare/

Höghastighetståg ja tack – men hur?

Ett antal kommunalpolitiker gick igår ut på SvD Brännpunkt för att propagera för höghastighetståg. Lotta Edholm ställde sig bakom detta på sin blogg och nu har även miljöpartiet hakat på. Men miljöpartiet antar en lite annorlunda ståndpunkt; de vill bygga över två av E4:s fyra körfält med järnvägsspår för att på så sätt snabba på processen. Det är ju inte heller en nackdel, enligt dem, att man därmed gör om motorvägen till en tvåfilig landsväg. Man behöver ju liksom inte bilar i dagens Sverige eftersom ”godset fraktas bättre med båt. Vi har 52 svenska hamnar”, tycker MP:s Karin Svensson Smith.

Alltså, ursäkta MP, men det är mer än gods som går på dessa vägar. Det är en viktig trafikled även för privattrafik. Visst, fossildrivna bilar är dåliga för klimatet, men fler och fler bilar går på alternativa bränslen. Att börja bygga bort vägar för att dagens bilar är dåliga, bara för att sen återuppbygga vägarna när bilarna är miljövänliga (för det är precis vad som kommer att hända, det vet vi allesammans – människor vill ha möjligheten att själva bestämma vilka sträckor de vill resa) är ett otroligt slöseri med resurser. Vägarna kommer att behövas även i framtiden, vad vi måste göra är att bli av med fossila bränslen som drivmedel i bilarna.

Bättre då att dra spåren längs med E4 för att minimera ingreppen i landskapet och underlätta planprocessen. Att det skulle försvinna så mycket åkerjord att vi skulle hota livsmedelsförsörjningen i världen, som Svensson Smith använder som argument mot denna sträckning, är inte trovärdigt. Sverige bidrar inte till världens matförsörjning på något märkbart sätt. Lösningen på livsmedelsunderskottet är inte att vi behåller någon hektar mer åkermark utan att vi hjälper bönder att odla mer mark och att odla effektivare på plats i de länder där maten behövs.

Nej, bygg en höghastighetsbana, eller kanske ett par, genom Sverige enligt modellen Europabanan. Det tjänar vi alla på, inklusive miljön, även när vi inte bygger bort våra vägar.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2009/07/22/hoghastighetstag-ja-tack-men-hur/