jul 22 2010

Den otippade valfrågan tvångssteriliseringar

För ett halvår sedan var vi många som kämpade för att frågan ens skulle uppmärksammas. Idag har debatt i medier och aktiv kampanj från Folkpartiet liberalerna och Liberala ungdomsförbundet lyft fram frågan om den antika könstillhörighetslagstiftningen och de absurda tvångssteriliseringar som fortfarande pågår i Sverige. Det är lätt att undra hur det gick till, men ännu lättare att jubla över utvecklingen.

Den transsexuella modellen Isis från America's Next Top Model

Isis, deltagare i America's Next Top Model och transsexuell

Transpersoner har inte blivit accepterade av samhället på det sätt som homo- och bisexuella har blivit. Istället är attityderna avståndstagande, oförstående och till och med fientliga i många fall. För bara ett halvår sedan såg det ut som att det skulle fortsätta länge till. Utredningen om en ny könstillhörighetslagstiftning låg och samlade damm på socialdepartementet. Inget parti vågade lyfta frågan till ytan. De föreningar som arbetade aktivt med frågan ropade ut i ett mer eller mindre totalt mediemörker.

Så plötsligt kom Morsdagsupproret. I sorg och förtvivlan över att aldrig kunna bli firad som mamma på mors dag skrev Amanda Brihed ett starkt blogginlägg, följt av en debattartikel. Inom kort tid ledde detta till att frågan uppmärksammades, socialministern tvingades svara och allt fler tog bladet från munnen och konstaterade att något måste göras för att förändra transpersoners situation, samt att tvångssteriliseringar en gång för alla måste förpassas till historiens mörka kapitel.

Inte långt därefter blev Folkpartiet liberalerna första parti att aktivt ta ställning i frågan och nu har Liberala ungdomsförbundet anslutit sig med kraft. I det liberala Sverige har många vaknat upp och undrat varför de inte sett, eller inte vågat säga något om, detta tidigare. Det må ha tagit lång tid, men man är fortfarande först ut på banan bland de politiska partierna. När det gäller HBT-frågor är det givetvis inget ovanligt, liberaler har i alla tider varit pådrivande för reformer på HBT-området. Det nya är att även de på vänsterkanten plötsligt insett att det är liberalerna som har störst trovärdighet i dessa frågor. Det är spännande, men samtidigt är det underligt att vänstern så länge kunnat anse sig som ledande på dessa frågor utan att egentligen ta några egna initiativ.

Oavsett vilket så är det underbart att Lex Amanda äntligen är på väg. Det kommer förstås att krävas en ny utredning, eftersom den förra som tillsattes av socialdemokraterna för ett halvt decennium sedan var undermålig redan i sina instruktioner. Det viktiga är dock att något händer och med kravet på förändring från Folkpartiet liberalerna kommer det att krävas att en omvald alliansregering gör något. Kanske tar det alla mandatperiodens fyra år att slutligt driva igenom förändring, men det är det värt. Precis som med den könsneutrala äktenskapslagstiftningen kommer det att vara omöjligt för ett enda värdekonservativt parti att stå emot förändringens vindar.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/22/den-otippade-valfragan-tvangssteriliseringar/

jul 21 2010

Idag serierna, imorgon världslitteraturen?

Lagstiftningen när det gäller barnpornografiskt material har successivt blivit allt hårdare, i sig en utveckling som självklart är bra. Sexuella övergrepp är alltid förkastliga och i synnerhet när offren är extra utsatta och försvarslösa. Samtidigt har detta inneburit en större godtycklighet i bedömningen av vad som kan räknas som barnpornografi, ivrigt påhejat av moralister. Den utvecklingen måste stoppas om den viktiga kampen mot sexuella övergrepp ska behålla all den trovärdighet den borde göra sig förtjänt av.

Mycket har hänt på ett halvt sekel. För många år sedan var barnpornografiskt material relativt vanligt förekommande och var heller inte olagligt. Successivt har lagstiftningen kommit ikapp och förbjudit denna typ av material, i sak något väldigt positivt. Sexuella övergrepp är allvarliga saker som lämnar men för livet och som alltid är förkastliga. Pornografiskt material som dokumenterar övergrepp bör därför alltid vara olagligt men i synnerhet när det gäller barn, eftersom de befinner sig i en extra utsatt situation med få möjligheter att försvara sig. Därutöver måste givetvis de människor som ligger bakom produktionen av detta material eftersökas och stoppas. Sexuella övergrepp är lika illa oavsett om de dokumenteras eller inte.

Tyvärr får denna viktiga kamp ofta sällskap av moralister som försöker att lägga på extra föreställningar om vad som ska räknas som barnpornografiskt eller på annat sätt förkastligt material. Det gör också att kampen kan få ett löjets skimmer över sig när dessa moralister får härja fritt. I raden av exempel har nu en översättare av tecknade serier fällts för innehav av barnpornografiskt material, då det förekommer nakna personer av ung ålder, obestämt vilken, i material han har laddat ner från internet för att följa utvecklingen inom sitt område. Detta material är helt fiktivt och föreställer på intet sätt verkliga övergrepp eller ens verkliga människor. Det enda som skiljer den typen av material från det som förekommer i böcker som Lolita eller för den delen Bibeln, är att det är bilder och inte text. Det är dock – än så länge – inte förbjudet att läsa någondera av böckerna, men skulle de illustreras skulle det materialet enligt svensk lag vara brottsligt att inneha. Utvecklingen pekar också på att det kommer att bli olagligt att ens se den typen av material, även om man själv inte innehar det. Hur det kan vara motiverat eller ens förenligt med tryck- och yttrandefriheterna är en gåta för mig som en liberalt sinnad människa.

Idag öppnar lagstiftningen för många tolkningar eftersom den förbjuder allt material, oavsett om det är faktiska fotografier eller filmer som visar övergrepp, eller helt fiktiva scener. Dessutom är den exakta åldern inte det viktiga utan material där personen kan antas vara yngre än 18, eller medvetet framställs som ung även om personen i fråga bevisligen är långt över 18, räknas som barnpornografiskt. Lagstiftningens utformning har även lett till det absurda att en tjej som visat sina bröst i en bild på sin blogg åtalats för barnpornografibrott. Hon har sällskap av många pojk- och flickvänner som skickat bilder på sig själva eller mottagit bilder från sin partner där den avbildade personen ännu inte fyllt 18. Där är regeln tydligen att man får göra vad man vill med varandra sexuellt, så länge det inte avbildas på något sätt.

Skarp lagstiftning på området är bra, men någonstans måste det finnas rim och reson om den ska få en hållbar styrka. En lagstiftning som ifrågasätts för att den lämnar för stort tolkningsutrymme och ständigt drabbar oskyldiga tappar snart sin trovärdighet. Därför borde översynen av lagstiftningen på området inte bara handla om en skärpning från innehav till tittande, utan också en lindring av vad som räknas som straffbart material. Annars är risken att moralpaniken sprider sig till andra områden och att återgången till viktorianska värderingar inleds på allvar.

Jag överger idag min nya princip om att försöka ha med en illustration i varje inlägg. Risken är att både jag och alla mina läsare åtalas om jag väljer fel serieteckning från det material som finns på nätet.

Intressant?

Uppdatering: Läs gärna intervjun med översättaren hos Oscar Swartz.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/21/idag-serierna-imorgon-varldslitteraturen/

jul 20 2010

Girighet, okunnighet eller dumhet

Upphovsrättsindustrin skickar ständigt fram sina soldater i kampen om pengar. Nu föreslår Copyswede att mobiltelefoner ska beläggas med speciella avgifter eftersom de kan användas för att lagra piratkopierad musik. Samtidigt visar det sig att intäkterna från Spotify har ökat med 242 procent under årets första halva. Tydligare än så kunde inte skillnaden mellan att tänka nytt och att köra fast i gamla hjulspår illustreras. Det spelar ingen roll om orsaken är girighet, okunnighet eller dumhet – om inte upphovsrättsindustrin ger upp sin hopplösa kamp och börjar tänka nytt kommer de snart att bli omkörda, förlegade och utdöda.

Travar med tomma CD-skivorEn gång i tiden infördes en kassettavgift i Sverige för att ge ersättning till musikskapare för de förlorade intäkter som de nya kassettbandspelarna innebar. Plötsligt kunde människor hemma kopiera sina LP-skivor till medier som förvisso hade lite sämre kvalitet men som ändå medgav ett behändigt, portabelt format och som inte krävde dyr utrustning för att skriva till. När CD-brännarna kom utökades avgiften till att även gälla tomma CD-skivor – efter sedvanlig fördröjning på lagstiftarsidan. På senare år har det diskuterats att belägga exempelvis bredbandsuppkopplingar med en avgift och nu kräver Copyswede att även mobiltelefoner ska inkluderas i konceptet.

Förslaget är nedlusat med tankefel och felaktiga premisser.

För det första är det självklart rent idiotiskt att än en gång lägga in en specifik teknik i lagstiftningen. Lagstiftning måste alltid – och speciellt på ett område som förändras så pass snabbt som detta – vara teknikneutral för att förhindra nya diskussioner. Principen måste vara allmängiltig och inte vara bunden till en speciell teknik. Hur de exakta lösningen ska se ut måste sannolikt överlämnas till juridisk expertis med goda kunskaper även om teknikområdet.

För det andra är det tveksamt om det är motiverat eller ens rättssäkert och rättvist att belägga samtliga tomma CD-skivor, kassetter eller mobiltelefoner med en avgift av det här slaget. Alldeles för många använder inte tekniken för att göra upphovsrättsintrång, varför ska de då straffas med en extra avgift för det? Varför ska upphovsrättsindustrin få ersättning för att jag köper en skiva för att exempelvis säkerhetskopiera något eller dela med mig av mina semesterbilder till mina föräldrar?

För det tredje visar det sig, i princip samtidigt som Copyswedes krav presenterades, att ökningen av ersättningen från Spotify till artisterna ökat med 242 procent under årets första halvår. Medan upphovsrättsindustrin som vanligt kör på i samma hjulspår som alltid, vinner ny teknik mark och bidrar till att öka intäkterna för upphovsmännen. Upphovsrättsindustrin försvarar sitt eget revir och vinster, medan nya aktörer gör det som upphovsrätten har som enda syfte – att se till att den som skapat något också får ersättning för sitt arbete.

Det är ingen hemlighet att jag tycker att dagens upphovsrättslagstiftning är förlegad. Girighet, från vissa kulturskapare men framför allt från upphovsrättsindustrin som i sig inte skapar någonting, har gjort upphovsrätten till ett monster med skyddstider som är många gånger längre än industrins patent och med ökande krav på övervakning och integritetskränkande åtgärder som naturlig följd. Upphovsrätten ska garantera att ingen kan tjäna pengar på en skapelse utan upphovsmannens eller -kvinnans tillåtelse. Upphovsrätten finns inte till för att hindra fritt flöde av kultur och ett hälsosamt utbyte av kultur mellan människor. Hade upphovsrätten uppstått för ett par tusen år sedan och haft dagens utveckling hade industrin för länge sedan infört ett förbud mot att sjunga, vissla eller nynna på ett verk utan att ersätta upphovsmannen.

Skivbolag, förlag och andra inom upphovsrättsindustrin måste ge upp kampen mot kopiering och istället satsa på nya idéer. Människor kommer att vara villiga att betala för en hel del av den kultur som skapas, på olika sätt och i olika former. De förlorade pengar som industrin ser framför sig med varje potentiell kopia är nästan uteslutande imaginära. De allra flesta piratkopior skulle aldrig ha resulterat i en försäljning om kopieringen varit omöjlig. Pengarna som förlagen tror skulle ha lagts på inköp av skivan eller filmen finns helt inte – de är redan spenderade på hyra eller mat. Kopieringen har inte tagit några större marknadsandelar från industrin, den har enbart bidragit till att fler har fått möjlighet till ökad kulturkonsumtion. Den har dessutom hjälpt mindre kända kulturskapare att nå ut till en publik som därefter börjat konsumera verken även mot betalning.

Genom kopieringen ökar mångfalden inom kulturen och spridningen har nått fler personer och nya delar av världen. Genom nya satsningar som Spotify och andra nyskapande lösningar upprätthålls ersättningen till upphovsmakarna. Den enda förloraren är upphovsrättsindustrin, en industri som i mångt och mycket parasiterar på kreativa människors idéer och skapande.

Argumenten för varför upphovsrätten måste förändras och luckras upp är många och det enda motargumentet är egentligen att det inte längre skulle vara som man alltid har gjort. Det argumentet brukar för min del betyda att det finns extra stor anledning att kritiskt granska hur saker bedrivs i dagsläget, eftersom det sannolikt är dåligt om det är det enda argumentet för bevarande som går att komma på. Så länge det är huvudargumentet kommer det betyda att upphovsrättsindustrina aldrig kommer att övertyga mig och likasinnade om att de har rätt, snarast tvärt om.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/20/girighet-okunnighet-eller-dumhet/

jul 19 2010

Mersmak måste kosta

Polisen utnyttjar allt oftare möjligheten att ta betalt för extra insatser vid exempelvis konserter. Inom sjukvården dyker fler och fler privata kliniker upp där du kan få vård om du betalar ur egen ficka. Vissa anser att det är förkastligt och gör allt de kan för att stoppa det. Ett annat sätt att se på det är att det frigör resurser från den gemensamt finansierade verksamheten och ökar därmed tillgänglighet och service för alla.

Polis, märke på uniform med text och symbol.Går det att köpa poliser? Frågan kan tyckas höra hemma i en utredning om korruption i samhället men det är faktiskt polisförbundets ordförande som ställer frågan. Anledningen är att polisen allt oftare tar betalt av arrangörerna till större kommersiella evenemang, för den ökade bevakning som krävs av polisen i samband med dem. Kritiken känner vi igen från vänstern men då handlar det oftare om att människor med pengar kan köpa sig en vårdplats, något som anses orättvist eftersom man därmed ”går före i kön”. Är det något vi svenskar avskyr så är det ju människor som inte snällt väntar på sin tur med nummerlapp i handen.

Som tur är så stämmer inte den här världsbilden helt överens med verkligheten. I praktiken är polisens möjlighet att ta betalt för bevakningen vid festivaler, konserter och andra evenemang ett sätt att frigöra resurser för sin kärnverksamhet: att dagligdags upprätthålla lag och ordning. Stora evenemang tär ofta hårt på en redan pressad budget och genom att få ersättning för oförutsedda kostnader i form av övertider och extrainkallad personal, kan polisen se till att den dagliga service de ska erbjuda också går att finansiera. På samma sätt frigörs gemensamt finansierade vårdplatser när någon med sina egna, beskattade pengar betalar för en vårdplats på en privat klinik, i Sverige eller utomlands. Varför skulle det vara dåligt att fler kan få tillgång till samhällsservice utan att skattetrycket ökar?

Vad som istället är ett problem är att polisen inte kan, vill eller får ta betalt för all bevakning. Ett sätt att komma undan fakturan från polisen är exempelvis att låta en ideell förening organisera festivalen. I vissa fall kan det vara motiverat, som exempelvis Stockholm Pride som alltid har drivits av samma ideella förening och som aldrig går med vinst – förra året var tvärtom en brakförlust för föreningen. I andra fall tar ideella föreningar över festivaler som tidigare drivits av bolag enbart för att festivalen ska kunna undgå fakturering, något som borde beivras mer än det gör idag.

Ett annat fall där polisen borde kunna ta betalt är vid sportevenemang. Idag slipper fotbollsklubbarna, som drivs som bolag, undan betalningsansvaret för bevakningen. Ursäkten är att det handlar om idrott och inte en jakt på pengar. Känner man till storleken på vissa sponsoravtal och vilka löner som betalas till stjärnspelare går det inte att ifrågasätta det ställningstagandet. Istället är det nog mer med sanningen överensstämmande att polisen är rädd för dålig PR om de skulle börja ta betalt för bevakningen av fotbollsmatcherna.

Vänsterns och många andras skräck för privat finansierad service parallell med den som ges av samhället hör mer hemma i den svenska avundsjukan än i rimliga ideologiska eller ekonomiska skäl. Jantelagen är stark framför allt inom vänsterrörelsen och ligger antagligen oftare till grund för att kräva stopp och förbud än ren vänsterideologi. I längden är det skadligt för ett samhälle att vara så missunnsamt och det är en gåta att den förlegade jantelagen fortfarande har oss i ett så pass starkt grepp. Istället för att förskräckas över att vissa går före i kön eller att samhällsservice ”kan köpas för pengar” borde vi välkomna initiativ där mersmak utöver det samhället åtagit sig att ge oss faktiskt också kostar. Det är rimligt att polisen kräver betalning för en ökad säkerhetsrisk vid större evenemang. Det är rätt och riktigt att privata initiativ kan erbjuda service mot betalning även när det finns liknande tjänster som är gemensamt finansierade. Förbudsivrarna borde ta av sig janteskygglapparna och inse fördelarna.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/19/mersmak-maste-kosta/

jul 18 2010

Världens värsta Vatikan

Vatikanens känsla för proportioner har aldrig varit speciellt bra. Trots PR-konsulter och andra informationsinsatser har det inte blivit bättre, snarast fortsätter den katolska kyrkans centralmakt att gång på gång förbluffa världen genom sin totala brist på förståelse och empati. Nu är det snart dags för semester och givetvis kan den heliga stolen inte ta ledigt utan att först trampa i klaveret en sista gång.

Sommar, sol och snart semester på kontinenten. Då är det dags att avsluta det sista på jobbet innan några veckors, oftas välförtjänt, ledighet. Inte ens Vatikanen fungerar annorlunda och det är just detta som de nu skyller på efter sitt senaste klavertramp. Dokument som man arbetat med brukar presenteras precis innan ledigheterna, heter det. Inte ens semestertider kan dock ursäkta det sällsynt okänsliga i att samtidigt presentera två dokument där det ena i skarpa ordalag fördömer pedofili och sexuella övergrepp inom kyrkan och det andra talar om prästvigning av kvinnor som ett av de allvarligaste brotten mot den rätta läran.

Påven Benedictus XVIDen katolska kyrkan under ledning av Benedictus XVI har inte direkt gjort sig känd för en modern syn på världen. Snarast har kyrkan blivit mer konservativ. Uttalanden om att kondomer går emot den rätta läran motarbetar det HIV-preventiva arbetet i Afrika och fördömandet av homosexuella handlingar har blivit tydligare. Denna djupt konservativa ådra har dock blivit kraftigt överdriven genom den senaste utvecklingen, när hanteringen av de sexuella övergreppen som skakar kyrkan fick sällskap av ett fördömande av prästvigning av kvinnor, en viktig fråga för de mest konservativa krafterna inom kyrkan men som bara understryker Vatikanens totala brist på förståelse och respekt för moderna värderingar.

Det är ingen hemlighet att Vatikanen anlitar ett stort antal PR-konsulter. Efter en blunder som denna borde de som uppdragsgivare ifrågasätta antingen konsulternas kompetens eller om konsulterna kanske är värda att lyssna på istället för att ignoreras. Presentationen av de två dokumenten kan givetvis inte få annan effekt än att omvärlden får intrycket av att den katolska kyrkan tycker att sexuella övergrepp mot barn och prästvigning av kvinnor är lika allvarliga företeelser. Med tanke på att den ena är accepterad inom de flesta moderna religiösa samfund och dessutom uppmuntrad av samhället, medan den andra är kriminaliserad i de allra flesta hörn av världen, är PR-katastrofen oundviklig.

De starkt konservativa tendenserna i dagens katolska kyrka är oroande. Genom att vara en av världens mest inflytelserika organisationer som fungerar som moralisk kompass för många människor är risken stor att dessa påverkas i negativ riktning varje gång Vatikanen trampar i klaveret. Genom att implicit likställa jämställdhet mellan könen med sexuella övergrepp mot barn riskerar man än en gång att förstöra arbetet med jämställdhet världen över. Dessutom tappar kyrkan ytterligare respekt i ögonen på moderna och liberalt sinnade människor världen över. För en kyrka som uttalat vill få mer inflytande över samhället får denna typ av utspel exakt motsatt effekt.

Antingen lyssnar påven inte på sina rådgivare när det gäller hanteringen av medier, eller så är de inkompetenta eller rädda för att gå emot den påvliga viljan. Oavsett anledningen är resultatet att PR-katastroferna avlöser varandra. Den senaste är bara den mest uppenbara och hittills värsta, en katastrof som även de flesta normala katoliker måste ifrågasätta starkt.

Vatikanens PR-konsulter har inte gjort sig förtjänta av semestern i år.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/18/varldens-varsta-vatikan/