jul 01 2010
Nu har jag via Andreas Froby hittat ett till valtest, på valkompass.se. Bifogar mitt resultat här och konstaterar att FP ligger bra till men att en kombo av PP och FP, med extremt liberal politik vad gäller såväl livsstil och integritet som ekonomi, är det som passar mig bäst.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/01/valtester-2010-3/
jul 01 2010
Idag skriver jag på Newsmill istället för här på bloggen och konstaterar att det är dags att en gång för alla få slut på tvångssteriliseringarna av transpersoner.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/07/01/dags-for-lex-amanda/
jun 30 2010
Valet rycker allt närmare. Nästa vecka är det Almedalsveckan, den största återkommande politiska händelsen i Sverige. I år är den större än någonsin, i och för sig en trend som stått sig de senaste åren, men valår gör att det blir extra många seminarier och andra händelser under veckan. För inte så länge sen började också de olika mediernas valtester och partikompasser att dyka upp på nätet. Vissa använder samma kompass som skapats av TT, andra gör sina egna.
Gemensamt för alla kompasser är att de bara tar upp rikspolitiken och visst, det skulle vara hart när omöjligt att göra en kompass för varje enskilt kommunval. På många håll skulle skillnaderna dessutom vara så små att en sådan kompass inte skulle vara praktiskt genomförbar.
Så är inte fallet i storstäderna och speciellt Stockholm. I Stockholms stadshus är de politiska partierna mer ideologiska än i de flesta kommunala församlingar. Partierna profilerar sig i olika frågor och på många sätt liknar stadsfullmäktiges möten riksdagens sammanträden. Trots det finns det ingen valkompass som är anpassad efter de lokala frågorna respektive parti driver i staden. På andra håll kan sådana kompasser dyka upp genom lokala medier, men Stockholms drygt 800 000 invånare har inga stora lokaltidningar att läsa. Vi har SvD och DN.
Då de lokala värderingarna kan skilja sig en del från dem som gäller på riksplanet vore det bra för lokaldemokratin i Sveriges i särklass största kommun om det fanns ett lokalt partitest att göra. Många väljare har svårt att veta exakt var de olika partierna står i frågor som skola, omsorg eller stadsbyggnad. Det är dags för ett sådant test.
Den som först kan presentera en fungerande Stockholmskompass kommer att få en chokladask eller liknande av mig. Vem antar utmaningen?
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/06/30/var-ar-stockholmskompassen/
jun 30 2010
För att få byta kön i dagens Sverige måste du vara steril och ogift. När andra moderna länder får höra detta höjer de på ögonbrynen, berättar socialstyrelsens utredare Karin Lindell. Utomlands uppmanas personer som ska avlägsna sina könskörtlar istället att frysa ner ägg eller spermier. Lindells utredning föreslår nu att kraven tas bort, något som borde gjort för länge sedan.
I Sverige råder det fortplantningsförbud för en grupp människor: de transsexuella. I normala fall likställs detta med genetisk utrotning eller folkmord, men när det gäller just denna grupp anses det i Sverige vara fullkomligt normalt och är inskrivet i lagstiftningen. För att byta juridiskt kön måste du i Sverige, enligt lag, ha intyg på att du är steril, du får inte ha fryst ner några könsceller och dessutom måste du vara ogift. Är du transsexuell är du också i praktiken undantagen från adoptioner, även om det inte står svart på vitt i lagstiftningen. Praxis är nämligen sådan att transsexuella nekas adoption och inget överklagande har hörsammats. Det är inte heller ovanligt, att barn till transsexuella omhändertas av socialtjänsten. Det finns även flera fall där transsexuella barn blivit omhändertagna när deras ovanligt förstående föräldrar har låtit dem leva i den könsroll de identifierar sig själva med.
Tvångssteriliseringar av minoriteter sysslade vi med i Sverige fram till 1970-talet. Efter det blev det olagligt och alla som utsatts för det innan förbudet fick rätt till skadestånd från staten. Däremot upphörde inte steriliseringarna och för transsexuella blev det även lag på att de var tvungna att ge upp varje möjlighet till fortplantning för att få rätt att juridiskt byta kön. De som utsatts för tvångssteriliseringar efter att förbudet trätt i kraft får heller ingen ersättning. I den förra statliga utredningen, som skulle modernisera lagstiftningen, var förslaget att kravet skulle bytas ut till ett krav på kastrering, något som är ännu värre och dessutom farligt för speciellt de transsexuella män som då skulle tvingas ta bort hela underlivet inklusive livmodern.
In träder plötsligt Socialstyrelsen, som i alla år varit den instans som kontrollerat att steriliseringarna genomförts. I deras utredning, signerad Karin Lindell, föreslås att båda kraven på sterilisering och att vara ogift helt slopas. Man kunde inte hoppats på bättre nyheter. Karin Lindell säger också till TT att hon hoppas och tror att det kommer att bli en lagändring, något som plötsligt blivit allt mer troligt i och med denna utredning.
Transpersoner behandlas idag som andra klassens medborgare och tillerkänns inte ens alla grundläggande mänskliga rättigheter. Transpersoner har inte rätt att själva välja sina läkare utan blir anvisade någon av det utredningsteam som ansvarar för transitionsprocessen – samtidigt som vårdval är på gång att införas för alla andra i hela Sverige. Detta gäller alltså även efter att transitionen är klar. Inte heller omfattas transpersoner av den vårdgaranti som nu ska skärpas ytterligare. Transpersoner får inte frysa ner sina könsceller för att kunna skaffa barn i framtiden – och har du som transsexuell tjej donerat spermier till en spermabank innan du påbörjar processen är det alltså i praktiken kört redan från början. Transpersoner får inte heller bli psykologer, då de anses för psykiskt sjuka för att få träffa patienter. Trots att det antagligen skulle behövas fler inom psykiatrin som förstod transproblematiken, med tanke på att vissa psykologer tydligen tycker att det är bra behandling att föreslå att en transperson ska ta livet av sig och att psykologen dessutom erbjuder sig att hjälpa till med det.
Det finns alldeles för många andra skrämmande exempel på hur transpersoner behandlas i Sverige. 2010 skulle lika gärna kunnat vara 1910. Eller 1510. Oavsett så är det inte människovärdigt att ett samhälle behandlar en grupp av sina medborgare på detta sätt. Det öppnar också för att andra misshagliga grupper kan utsättas för samma sak, historien är fylld av exempel på detta. Med andra ord är det dags att socialstyrelsens utredning överlämnas till regeringen med en stor röd lapp med ordet ”Brådskande” på. Vi är redan 30 år försenade.
Nu har även Liberala ungdomsförbundet hoppat på tåget.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/06/30/antligen-slut-pa-tvangssteriliseringar-och-tvangsskilsmassor/
jun 30 2010
Vänsterns attityd till europasamarbetet är skeptisk, för att inte säga fientlig. Vänsterpartiet vill utplåna unionen och deras syn på eurosamarbetet är svår att ens beskriva i artiga termer. Samtidigt finns det tydligen en rörelse på vänsterkanten som stödjer tanken om ett enat Europa, inklusive en gemensam valuta. Däremot är deras förslag till förändringar fortfarande ett hot mot en fungerande union.
I finanskrisen spår har många tidigare europavänner distansierat sig från framför allt euron. Varken Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin har velat visa stöd för euron, sannolikt av rädsla för kortsiktiga svängningar i opinionen. Sin vana trogen har däremot Folkpartiet liberalerna fortsatt att vara tydliga med sitt krav på en ny folkomröstning om medlemskap i EMU. Detta faktum får ett antal europavänliga vänsterdebattörer att i en debattartikel konstatera att de numera är eniga enbart med Jan Björklund, något som antagligen är en väldigt underlig känsla för dem. Å andra sidan konsterar de sedan raskt att det är det enda de är överens om. Hemska tanke om någon på andra sidan blockgränsen faktiskt kunde ha rätt om mer än en sak…
Det är överraskande men uppfriskande att dessa vänsterdebattrörer ansluter sig till den europeiska rörelsen. De håller med om det som vi länge har konstaterat och argumenterat för, nämligen att euron är ett projekt som både stärker freden och ekonomin i Europa. Tyvärr är de fortfarande färgade av en misstro mot att en fri ekonomi faktiskt kan fungera och lägger därför fram ett antal förslag som skulle underminera den grund som krävs för att valutasamarbetet och den inre marknaden ska kunna fungera i praktiken. Deras föreslagna tobinskatt på valutaöverföringar skulle minska handeln och därmed den ekonomiska utvecklingen i Europa. Förslaget att öka offentliga investeringar som svar på ökad arbetslöshet är en kortsiktig lösning som driver upp de offentliga skulderna. Deras krav på ”en lägsta skattenivå i de nationella skattesystemen för högavlönade, förmögenhets-, bolags-, kapital-, mervärdes- och miljöskatter” skulle skrämma bort investerare och kapital och göra Europa till ett bakvatten i den globala ekonomin.
Europasamarbetet är bra och Sverige bör snarast gå med även i EMU, därom är vi överens. För att det ska fungera går det dock inte att anta de andra kraven som förs fram i debattartikeln. I vänsterns föreslagna europaparadis skulle européerna få bekosta gratis utbildning till människor från både Europa och övriga världen, men sedan se frukterna av utbildningen hamna i andra länder där det lönar sig att utbilda sig och att arbeta, länder där det finns god tillgång på riskkapital som kan förverkliga företagsdrömmarna som människor har. De européer som inte själva kunnat skaffa sig en högre utbildning eller av olika anledningar inte kunnat flytta, skulle därmed få betala dyrt för den övriga världens välstånd. Deras egen ekonomiska utveckling och därmed levnadsstandard skulle också begränsas av handelsfientliga åtgärder som tobinskatten.
Lösningen är inte mer statlig och överstatlig reglering och kontroll av ekonomin, nya handelsfientliga åtgärder, begränsningar i den fria rörligheten eller fler straffskatter på kompetens och drivkraft. Istället är nyckeln till ett framgångsrikt Europa att vi gemensamt sänker skatterna för att på så sätt öka den ekonomiska tillväxten och därmed skatteintäkterna, öppnar gränserna inom Europa och ut mot omvärlden, stimulerar tillväxt och uppmuntrar människor att förverkliga sina drömmar. Det måste löna sig att anstränga sig, det måste löna sig att skaffa sig en utbildning och det måste finnas goda anledningar för människor att förvalta sitt kapital inom Europas gränser.
Vi måste en gång för alla slå fast att skatter finns till för att gemensamt finansiera nödvändig offentlig verksamhet, inte för att utjämna inkomstskillnader.
Om vi straffar dem som tjänar pengar på att vara duktiga och kompetenta uppnår vi inte höjd levnadsstandard för alla människor. Tvärtom så är nyckeln till ekonomisk utveckling – en hållbar sådan – att vi låter människor lyckas och att de får behålla en nästan lika stor del av sin kaka som dem som inte tjänar lika mycket. Människor motiveras av belöningar av olika slag. Straff har aldrig fungerat som motivationshöjare och kommer aldrig att göra det heller.
Europasamarbetet och euron har många fördelar, för alla Europas invånare. Några i vänstern har insett detta. Nu återstår bara att övertyga resten av vänstern om det, samt att få hela vänsterblocket att inse att alla tjänar på att vi inte bestraffar utbildning, prestation och kompetens.
Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/06/30/lite-ratt-resten-rott/
