maj 17 2010

Centralstyrning, kampanjapparat och självständighet

Den som följer med i bloggosfären kan inte ha missat rabaldret i samband med att Erik Laakso lämnade det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots. Hans kritik gick ut på att nätverket inte innebar något mervärde för de bloggare som var medlemmar, såvida de inte gick med på att vara lojala partimegafoner, en hejaklack åt Mona Sahlin. Sedan dess har landets politiska bloggare flitigt debatterat partilojalitet kontra självständighet. Idag kom Seved Monke med det senaste inlägget i debatten.

Seved är, liksom jag, medlem av nätverket Liberala bloggare, ett nätverk av bloggare anknutna till Folkpartiet liberalerna och Liberala ungdomsförbundet. Han drar stora växlar just på styrningen av bloggnätverk och att Liberala bloggare inte är centralstyrt. Erik Laakso kommenterar det hela med att Seved har förstått lite fel när det gäller styrningen av Netroots och det håller jag med om. Jag har genom ett par bekanta insyn i hur nätverket fungerar och den centralstyrning som Seved Monke talar om finns egentligen inte. Kritiken från Laakso handlade om något annat, nämligen vilka som fick tillgång till material.

Allt detta må vara som det vill. Det intressanta att kommentera är istället hur Liberala bloggare fungerar. Laakso upplever att nätverket inte ger mervärde för medlemmarna. Det stämmer inte. Genom nätverkets maillista har vi möjlighet att utbyta tankar, få reda på vad andra skriver om och därmed få inspiration, samt ta del av fakta och goda argument från varandra och från partiföreträdare. All denna information skickas till alla i nätverket och inte bara till några utvalda.

Den utökade och tidigare information som skickas från partiet går inte i första hand ut till bloggare utan till personer med förtroendeuppdrag – jag fick till exempel förhandsinformation om utspel och annat så länge jag var andre vice ordförande i LUFs största distrikt men inte efter att jag lämnade det uppdraget. Partiet har därmed inte alls, vad jag förstår, lagt in bloggarna i sin strategi utan informerar snarare sina egna valda företrädare och har dessa sen en blogg så är det rena rama turen. Partiledningen är rädd att dela med sig av information och medieutrymme till partimedlemmar som inte har en egen politisk plattform. Det har jag och många andra kritiserat dem för länge. Samtidigt sker det ett internt påverkansarbete för att det ska bli ändring på detta – de strateger inom partiet som förstår sociala media gör vad de kan för att Partiet ska våga släppa sin kontroll över bloggarna och låta dem fungera i enlighet med de villkor som den sociala mediesfären dikterar.

Bloggnätverk kan ha flera olika funktioner men det som är centralt är att det ger mervärde för medlemmarna. Ett bloggnätverk som enbart går ut på att skapa bloggbävningar och se till att medlemmarna toppar Knuff kommer aldrig att bli framgångsrikt. Dessa nätverk skapar misstro bland omvärlden och ger inte sina medlemmar något egentligt värde. Bloggnätverk som istället är en öppen plattform för bloggare med liknande intressen och åsikter kommer däremot att bli vitala och aktiva. Dessa nätverk, som snarast uppmanar till debatt och utveckling av åsikter, kommer också att få omvärldens respekt.

Jag är en av de mer bångstyriga inom Liberala bloggare och jag skräder inte orden när jag kritiserar partiet. Trots det har jag en god relation till mina bloggkollegor och även till Niki Westerberg som arbetar med sociala medier inom partiet. Jag får ett gott utbyte av att vara med i bloggnätverket och jag har svårt att se att möjliga fördelar i högre grad skulle tilldelas bloggare som ovillkorligt hyllade Folkpartiet liberalerna, än bloggare som dristar sig att kritisera partiets ställningstaganden ibland. Vi är alla medlemmar i samma parti och så länge vi är det är det självklart att vi i grunden delar samma ideologi, även om vi ibland inte har samma åsikt i sakfrågor. Det är samma sak i alla partier och det sunda sättet att hantera det är att låta debatten leva öppet istället för att försöka kväsa den. Därför är Liberala bloggare lika bångstyriga, självständiga och spretiga som liberaler i allmänhet.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/17/centralstyrning-kampanjapparat-och-sjalvstandighet/

maj 12 2010

Friskolorna nästa rödgröna spricka

Sprickorna i den rödgröna fasaden blir fler och fler. Den största sprickan, Förbifart Stockholm, löstes genom att lova en folkomröstning. De flesta frågorna går dock inte att lösa på samma sätt. Den senaste sprickan bland många handlar om friskolor, där socialdemokraterna och vänsterpartiet i Stockholm vill stoppa nyetablering, medan miljöpartiet kategoriskt avvisar alla sådana krav.

Egentligen är det inget nytt. Miljöpartiet har länge förespråkat friskolor och är ett parti som i grunden tycker om valfrihet. Det är också därför de har kunnat locka många liberala väljare från Alliansen. Det är därför ingen överraskning att de får vissa problem i samarbetet med framför allt vänsterpartiet. Vänsterpartiet och miljöpartiet skulle i andra länder knappast ha anslutit sig till samma block inom politiken, då deras värderingar är så totalt väsensskilda. Det underlättar inte heller att miljöpartiets väljare ofta står ännu längre bort från vänstern än vad partiet själv gör.

Miljöpartiet har visat sig kunna gå med på många skattehöjningar som de andra partierna föreslår, men när det gäller att minska valfrihet för individerna är det tvärstopp. Det naturliga vore egentligen för miljöpartiet att stå utanför blockpolitiken och samarbeta mer med de liberala partierna när det gäller just valfrihetsfrågor. Alternativet är förstås att vänsterpartiet stängs ute ur samarbetet mellan de rödgröna, något som visade sig praktiskt omöjligt efter socialdemokraternas vänsterfalangs kraftiga protester mot Mona Sahlins försök till just ett samarbete med enbart de gröna.

Blockpolitiken i dess nuvarande form har i praktiken spelat ut sin roll. Trots det fortsätter blocken att stärkas, av taktiska skäl. Egentligen borde samarbeten gå över blockgränserna i mycket större utsträckning. Miljöpartiet har mer gemensamt med Alliansen i valfrihetsfrågor än vad de har med vänsterpartierna. Folkpartiet liberalerna har mycket lite gemensamt med kristdemokraterna när det gäller HBT-frågor och borde egentligen samarbeta med miljöpartiet i dessa frågor. Listan kan göras längre.

Sprickorna finns givetvis i båda blocken. Det som skiljer ut det rödgröna samarbetet är att synen på grundläggande frågor som valfrihet och skatter skiljer sig så kraftigt mellan partierna. Alliansen har en del frågor man inte är ense om, men den ekonomiska politiken och den generella riktningen i vilken man vill ta samhället är i mångt och mycket densamma. Därför är det rödgröna experimentet dömt att misslyckas i längden. Skillnaderna mellan ideologierna som samsas inom blocket är helt enkelt för grundläggande. För Sveriges del är det bara att hoppas att vi slipper få sammanbrottet bevisat i praktiken genom att de rödgröna vinner valet i höst.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/12/friskolorna-nasta-rodgrona-spricka/

maj 12 2010

Strömmen har vänt

För en vecka sedan kom den första opinionsundersökningen som kunnat påverkas av de rödgrönas gemensamma politik. Den visade att Alliansen var i ledning för första gången på ett år. Idag presenteras den andra opinionsundersökningen, denna gång från Novus Opinion. Samma trend som kunde ses i förra opinionsundersökningen är tydlig även denna gång. Alliansen ligger förvisso under, men bara med en procentenhet, en skillnad som är så liten att den inte är statistiskt säkerställd. Det är alltså möjligt att det är Alliansen som har ledningen.

De nya siffrorna är ytterligare ett tecken på att de rödgröna nu tappar mark. Så länge den rödgröna politiken handlade om att kritisera regeringen utan att lägga fram några egna skarpa förslag, gick det bra i opinionen. När väljarna däremot får veta vad de rödgröna tänkt sig om de vinner valet, drar de öronen åt sig. De överger till och med miljöpartiet, det parti som varit ansvarigt för att ta flest väljare från Alliansen, och lämnar nu partiet med sina sämsta siffror på ett år.

Sannolikt är den främsta orsaken till svängningen samarbetet med vänsterpartiet. Många socialdemokratiska och miljöpartistiska väljare har lite eller inget till övers för den politik vänsterpartiet driver. De allra flesta kompromisser som vänsterpartiet får igenom i det rödgröna samarbetet kommer därför att ytterligare skrämma bort väljare från de övriga partierna. Strömmen av väljare från Alliansen till de rödgröna minskar också för varje nytt utspel från vänsterpartiet och det verkar som att strömmen nu faktiskt vänt riktning. Många väljare tycker att mycket av det miljöpartiet säger är bra, men många kan inte tänka sig att rösta på dem om det innebär att släppa in vänsterpartiet i en regering.

Det är stor sannolikhet att Alliansen blir omvald i höst, även om valet på intet sätt är avgjort ännu. För att de rödgröna ska slippa bita på naglarna hela vägen in på valnatten finns det egentligen bara en sak för dem att göra: stoppa vänsterpartiets egna utspel eller lova att inte släppa in vänsterpartiet i regeringen. Allting annat kommer sannolikt fortsätta skrämma bort de mittenväljare som både socialdemokraterna och miljöpartiet kämpar så desperat för att vinna.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/12/strommen-har-vant/

maj 11 2010

Vänsterspöket och den goda högern?

Länge har socialdemokraterna och de andra partierna på vänsterkanten kunnat anklaga Alliansens partier för att vilja ont och att ha en hemsk människosyn. Påståendet har inte ifrågasatts och borgerliga väljare och partiföreträdare har accepterat detta faktum och snarast skämtat om sin egen påstådda ondska istället för att försöka ändra bilden. Efter söndagens Agenda ser dock Sanna Rayman att bilden kan vara på väg att förändras. I den allt för korta diskussionen om människosyn konstaterade programledaren att socialdemokraterna och moderaterna i princip verkar hålla med varandra om synen på morötter och piskor.

Det är intressant att ett parti, en sida i blockpolitiken, kunnat demonisera den andra sidan så till den milda grad att denna bild inte ifrågasätts av media. I längden orkar inte ens den demoniserade sidan ifrågasätta bilden utan rycker uppgivet på axlarna och skrattar trött åt eländet. Människor som gick med i ett parti och började engagera sig politiskt för att de hade ideal, ville förbättra världen och skapa en bättre framtid för sina medmänniskor, finner sig plötsligt i att ses som onda och illvilliga. Om man blir bitter och desillusionerad i längden är det inte konstigt, det är snarare ett under att så många fortfarande orkar kämpa för vad de tror är en bättre värld.

Om söndagens Agenda är början till slutet av den ovillkorliga demoniseringen av motståndarsidan så är det sannerligen på tiden. Det är dags att inse att skillnaden i människosyn inte handlar om att vilja gott eller ont. Skillnaden ligger i synen på hur det bästa för människor ska uppås och i synen på individen. Vänstern anser att staten ska omfördela resurserna och i extremfallet också styra produktionsmedel och resurser. Människan anses vara svag och i behov av stöd, speciellt gentemot ”det onda kapitalet”. Högern ser istället människan som i grunden god och stark, att människan inte behöver ett stöd från staten annat än i undantagsfall. Istället för att omfördela resurserna för omfördelandets skull, vill högern låta människor behålla sina egna pengar i första hand istället för att låta dem snurra runt i staten innan de kommer tillbaka som bidrag. Endast när människor är utsatta och i nöd, på grund av sjukdom eller andra omständigheter, ska staten komma till undsättning.

Människosynen, om människor ska ses som offer eller som kapabla individer, är tillsammans med synen på staten det som skiljer ideologierna åt. Viljan att göra det bästa för människor är densamma. Huruvida det görs bäst genom en ständig statlig närvaro i människors liv, eller genom att staten håller sig på avstånd och låter människor styra över sina egna liv och tillgångar i möjligaste mån, är vad som diskuteras. Liberaler har en positiv syn på människan, en tro att de flesta människor faktiskt inte vill sina medmänniskor illa. Socialister tror att alla människor som får makt kommer att missbruka den och att den farligaste formen av makt är den som kommer från att ha mer resurser än någon annan. Därför vill socialister att staten, som de ser som en förlängning av folket, ska kontrollera resurserna. Liberaler ser istället staten som en apparat som stiftar och upprätthåller lagar men som alltid ska granskas och hållas under uppsikt, eftersom staten inte självklart vill folkets bästa utan ofta agerar för sin egen vinnings skull, på folkets bekostnad.

Alla ideologier vill skydda människor från det som de identifierar som ont och skadligt. Varken högern eller vänstern vill däremot människorna ont. Det är dags att inse detta, sluta anklaga varandra för att vilja ont och istället diskutera hur vi bäst uppnår ett samhälle där alla individer kan utvecklas och leva i frihet. Partierna kan definitivt kritisera varandras förslag för att försämra snarare än förbättra för människor. Däremot är det dags att sluta hävda att den andra sidan vill ont, för så är det inte och har aldrig varit. Det onda högerspöket kunde lika gärna ha varit ett vänsterspöke, vilket det också är i många länder. För den politiska debattens skull vore det bra att äntligen inse det.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/11/vansterspoket-och-den-goda-hogern/

maj 10 2010

Hur ska unga liberaler rösta?

I höstens val är förstagångsväljarna fler än någonsin tidigare. För att vinna höstens val har det blivit allt viktigare för partierna att tilltala unga människor. Att driva frågor som tilltalar unga och att lyfta fram kandidater har dock varit svårt för många partier, något som blev extra tydligt i EU-valet där miljöpartiet och piratpartiet gick fram just bland unga väljare. Andra partier tappade unga väljare och för Folkpartiet liberalerna var skillnaden i valresultat mellan olika åldersgrupper tydligare än för många andra.

Nu har Folkpartiet liberalerna äntligen vågat tänka lite nytt, på initiativ från Liberala ungdomsförbundet (LUF). Idag presenteras den nya portalen Unga Folkpartiet, en plats för unga politiker att kommunicera med unga väljare och där unga väljare kan få politiken belyst ur sitt eget perspektiv. Alla kandidater som identifierar sig som unga eller vars hjärtefrågor tilltalar i första hand unga väljare, får vara en del av portalen.

Vid första anblick kan det te sig lite underligt att skapa portaler för enskilda väljargrupper. Samtidigt måste vi komma ihåg att nätverk för kvinnor, HBT-personer, religiösa samfund, etniska grupper och så vidare finns på plats inom politiken och arbetar mot sina respektive väljargrupper på olika sätt. Det är därför bara naturligt att lägga upp en portal som samlar unga kandidater, på ett sätt som många ungdomsförbunds ordinarie webbplatser inte är anpassade för. När unga blivit en allt viktigare grupp och dessutom en grupp som allt fler partier glömmer bort, är det ett initiativ av den här sorten som behövs.

Förhoppningsvis kommer portalen att stimulera viktiga frågor som ungdomsarbetslöshet och utbildning men också öka debatten om frågor som rör frihet på internet, personlig integritet och hållbar utveckling. Alla dessa frågor är sådana frågor som partierna måste bli bättre på för att tilltala unga väljare. Vi vet att det blir allt viktigare med värderingsfrågor när människor gör val, medan att den ekonomiska politiken och eventuella värderingar om klasskamp blir mindre viktiga. Därför väljer många unga liberala väljare miljöpartiet, inte för att de har en bra ekonomisk politik utan för att deras värderingar är livsstilsliberala. Det är för många unga viktigare med personlig integritet och en modern syn på människors rätt att leva sina liv som de vill, än att få en procent mer eller mindre i skatt.

De liberala partierna i Sverige har misslyckats med att lyfta ungdomsfrågor och att släppa fram unga kandidater i den utsträckning som behövs för att locka de unga väljarna. Med Unga folkpartiet kan trenden förhoppningsvis brytas. Sverige behöver givetvis liberala värderingar vad gäller upphovsrätt och livsstil, men det vore katastrof för exempelvis ungdomsarbetslösheten och tillväxten om vänsterexperimentet fick makten. Därför måste de liberala partierna arbeta hårt för att återigen bli ett naturligt val för unga liberaler. Idag är det valet inte naturligt.

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/05/10/hur-ska-unga-liberaler-rosta/