Bombsniffande telefoner?

Läser att amerikanska Department of Homeland Security jobbar på en ny teknik som ska möjliggöra för mobiltelefoner att, genom en ny sensor, känna av farliga material i sin närhet och rapportera detta till den amerikanska staten. Enligt företrädare för departementet är det ytterligare ett sätt att skydda medborgarna mot terrorism. I mina öron låter det som ytterligare en teknik som kan missbrukas som införs med de ”goda avsikterna” att skydda medborgarna mot terrorism. Visst, användaren ska själv kunna välja om man vill använda tekniken eller inte, men om man från en stats sida inför denna teknik tror jag inte att man är så hemskt intresserad av att verkligen låta användarna bestämma det här själva.

Utöver detta är risken stor att det sker en ändamålsglidning. Snart kommer mobiltelefonerna att kunna spåra om det finns någon narkotikaklassad substans i närheten och skicka ett meddelande till polisen, eller spåra andra ämnen som staten av en eller annan anledning är intresserad av och skicka ett meddelande till lämplig statlig myndighet. Det är inte en trevlig utveckling. Staten ska inte ha total kontroll över sina medborgare, eller för den delen andra staters medborgare. Staten är inte en god, snäll, mysig filt som alltid vill andra väl. Staten kan missbruka sin makt och vi bör alltid vara misstänksamma mot stater som vill växa sig större på bekostnad av det civila.

För övrigt verkar tekniken lite överflödig. Antagligen är den ämnad att spåra farliga ämnen på flygplan och liknande, men om man inte kan använda samma sensorer för att spåra ämnena när människor och bagage passerar genom säkerhetskontroller, tror jag inte mobiltelefonerna kommer att tillföra mycket mer än möjligen falsklarm. Tekniken för sensorerna borde kunna användas på mycket bättre sätt än att övervaka medborgarna genom deras egna eller deras grannars mobiltelefoner.

Läs också Amanda Brihed.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/03/12/bombsniffande-telefoner/

Totalkonsumtionen är ointressant

Det nya förslaget till alkohollag öppnar för att unga ska kunna bjudas på alkohol i mindre mängder under kontrollerade former. Givetvis skriker Ungdomens nykterhetsförbund högt och kräver ett stopp, trots att förändringen i lagen bara är från ”enstaka glas” till ”mindre mängd”.

– Det är fel att vuxna ska lära unga att dricka alkohol och att det finns ett utrymme i lagen för det, säger Vidar Aronsson, förbundsordförande för UNF.

– Det är inte att minska totalkonsumtionen, säger Aronsson som vänder sig mot ”luddiga formuleringar” angående vad barn och unga får bjudas på.

Min personliga åsikt är att det är lämpligare att ungdomar lär sig genom vuxna att dricka alkohol under kontrollerade och civiliserade former, än att de experimenterar och stjäl alkohol från föräldrarnas barskåp för att dricka den ute i skogen. Genom att avdramatisera alkoholen och lära ungdomar goda alkoholvanor gör man mycket mer nytta än om man totalförbjuder alkoholen till ungdomarna har fyllt 18 (eller 20, om man nu ska gå på systemåldern). I mitt eget fall, vilket ju förvisso enbart är en enda fallstudie, gjorde denna teknik att jag har fått ett väldigt hälsosamt förhållningssätt till alkohol och har sannolikt besparat mig ett antal ohälsosamma ungdomsfyllor. Alkohol blev aldrig någon upprorsgrej mot vuxenvärlden, istället njöt jag av ett enkelt glas vin till middagen en fredag med mina föräldrar och kände mig delaktig. Kompisarnas supande vid olika tillfällen blev en sak jag kunde se på och ha roligt åt, och tillsammans med, utan att nödvändigtvis själv inta en enda droppe alkohol.

Min direkta invändning mot UNF gäller totalkonsumtionen. UNF säger att det här inte är att minska totalkonsumtionen, jag säger: nej, och? Totalkonsumtionen är egentligen ointressant. Vad som är intressant är på vilket sätt konsumtionen sker. Om man arbetar bed höjda priser och sämre tillgänglighet kommer totalkonsumtionen att minska. Människor som jag, som ser alkohol som något njutningsbart, något man ska låta sig väl smaka av, kommer att skära ner på sin konsumtion av ekonomiska och andra praktiska hänsyn. Människor som har en skadlig alkoholkonsumtion och ett beroende kommer däremot inte att göra det, just eftersom de är beroende. Totalkonsumtionen minskar, alkoholen kommer fortfarande skada och de människor som är beroende kommer att bli ännu mer utslagna då en ännu större del av inkomsten går åt till att uppfylla beroendets krav.

Vi måste, här som på så många andra områden, sluta stirra oss blinda på siffror som ”totalkonsumtion” och istället inta ett kvalitativt synsätt. Vilken konsumtion vill vi minska? Vilken ser vi ingen anledning att minska? Hur får vi bukt med skadlig konsumtion utan att skada/minska övrig konsumtion? Det är dessa frågor som är relevanta att ställa sig, inte hur man minskar konsumtionen, punkt. UNF förespråkar förvisso total nykterhet och kommer väl aldrig att vilja se saker på ett annat sätt än att all konsumtion ska minska. Ansvarsfulla alkoholpolitiska beslutsfattare måste dock förkasta det synsättet.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/03/11/totalkonsumtionen-ar-ointressant/

Riksdagen kallar folkmordet vid dess rätta namn

Riksdagen röstade idag för att erkänna folkmordet på armenier och andra folkgrupper i Osmanska riket 1915. Tack vare att några riksdagsledamöter från alliansen bröt mot den officiella allianshållningen och istället röstade efter sitt eget samvete, gick motionen igenom. Att det inte blir någon omedelbar förändring för världen är självklart, den svenska riksdagen har ingen formell beslutandemakt vad gäller att bedöma folkmord och andra internationella juridiska ärenden. Det är dock en viktig markering som ligger helt i linje med den åsikt som en internationell domstol skulle inta, om fallet någonsin nådde en dylik.

Precis som förväntat överreagerade Turkiet och kallade hem sin ambassadör. Dessutom ställer premiärminister Erdogan in ett planerat besök i Sverige. Varför Turkiet anser att ett folkmord som inträffade innan staten Turkiet ens existerade är så kontroversiellt, kommer jag förmodligen aldrig att förstå. Folkmordet berör inte dagens Turkiet, det är däremot en markering som erkänner att andra folkgrupper blivit behandlade på ett icke acceptabelt sätt i historien. Möjligen kan de koppla detta till frågan om kurderna, men att omvärlden anser att den turkiska behandlingen av kurderna är helt oacceptabel borde väl vara ganska klart vid det här laget.

Oavsett om man anser att riksdagen har någon egentlig kompetens att besluta om huruvida folkmordet var ett folkmord eller ej, så är min ståndpunkt att folkmordet var just det, ett folkmord. Jag tror inte heller att det är något som bestrids kraftigt i något annat land än Turkiet. Varför riksdagen då inte ska kunna uttala som sin mening att det är så det ligger till är obegripligt. Låt våra riksdagsledamöter för en gångs skull få uttala en tydlig åsikt, istället för att bara stifta lagar som ingen kommer förstå vidden av förrän om flera år. De riksdagsledamöter från alliansen som bröt med den officiella allianslinjen har mitt fulla stöd.

Läs också Seved Monke, Annika Beijbom, Mikael Wendt, Peter Soilander, Bawar Ismail, Ulf Schyldt, Amanda Brihed.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/03/11/riksdagen-kallar-folkmordet-vid-dess-ratta-namn/

Cornelis spanade i förväg

Kort notis, eftersom jag för första gången på länge verkligen lyssnat på texten till Cornelis Vreeswijks Ballad om censuren. Det är rätt intressant hur Cornelis redan för 30 år sen eller mer beskrev precis det som har hänt efter att övervakning på massiv skala infördes i Tyskland. Människor där väljer bland annat att inte ringa till sin doktor av rädsla för att dessa privata samtal kan höras av någon annan, efter att övervakning liknande FRA:s signalspaning i kabel infördes. Fast Cornelis hänvisar istället till Ivan den förskräcklige.

Ivan den förskräcklige han var en märklig man.
Han gjorde som han ville gör om det om ni kan.
Han hade vilda vanor han ställde höga krav.
Och den som kritiserade höggs huvud utav.
Och ingen tordes göra nåt för Ivan kunde höra nåt.
Och han var inte god och tas med när han blev sur.
Ivan den förskräcklige var svag för censur.

Trots Cornelis varning jobbar våra folkvalda hårt för att åstadkomma just det samhället som Ivans undersåtar levde i. Det är så sant som det är sagt, att om det är något vi lärt av historien så är det att vi aldrig lär av historien.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/03/11/cornelis-spanade-i-forvag/

Vänd blicken bort och blunda, men skrik inte på censur

SvD rapporterar att regeringen i en lagrådsremiss föreslår att möjligheten att klippa i vuxenfilmer ska avskaffas. Däremot kommer åldersgränserna att finnas kvar för filmer. Statens biografbyrå avskaffas därmed och fastställandet av åldersgränser läggs på en ny myndighet med ansvar för mediefrågor relaterade till barn och ungdomar. Som SvD skriver så kommer filmcensuren kunna avskaffas 2011, 100 år efter att den infördes i Sverige.

Eftersom censur är dåligt i en demokrati, så är beslutet bra. Yttrandefrihet kräver ju också att censur inte förekommer, om man vill att yttrandefriheten ska vara helt äkta rakt igenom. Visst, vi kommer att få se och höra sånt vi inte vill, men det är priset vi betalar för att själva ha rätt att säga sådant som andra inte vill höra. Nu är det bara att hoppas att integritetskränkande övervakning stoppas i så stor utsträckning som möjligt, så vi inte belägger oss själva med självcensur av rädsla för vad FRA med flera kan tänkas lyssna på.

En annan som inte gillade censur var Cornelis Vreeswijk.

Intressant?

Permalänk till denna artikel: https://perpettersson.eu/2010/03/11/vand-blicken-bort-och-blunda-men-skrik-inte-pa-censur/