DN rapporterar på onsdagskvällen att sverigedemokraterna får 7,2 % av väljarsympatierna i en ny opinionsundersökning. Undersökningen har genomförts efter publiceringen av en debattartikel av Jimmie Åkesson, där han pekar ut muslimer som det största hotet mot Sverige idag. Artikeln och den efterföljande debatten, tillsammans med partiets landsdagar, har gjort att sverigedemokraterna har fått uppmärksamhet och därmed ökat stöd, lyder teorin. Det är fullt normalt för partier att få ökat stöd när de uppmärksammas för stora utspel och därmed under en längre tid.
Frågan vi måste ställa oss är huruvida detta är en bestående trend, eller om SD snart glider ner under 4 % igen. Ett SD med ett större stöd än såväl C och KD som V, är något som ingen har räknat med. Det tyder också på ett misslyckande från etablerade partier. Misslyckandet ligger i att man dels inte vågat diskutera med SD, dels att man inte kunnat förklara skillnaden mellan muslimer i allmänhet och islamister. Att islamismen inte är önskvärd råder det ingen tvekan om; radikalism och extremism föder inte något gott, oavsett vad det gäller.
Men muslimer är sällan extrema. En stor del av de så kallade muslimer som bor i Sverige är lika lite muslimer som de flesta av de infödda svenskarna är kristna. Att benämna någon utefter vilket religion som är störst i hemlandet är missvisande. Jag vill definitivt inte kallas för kristen bara för att jag råkar vara döpt och har vuxit upp i ett land där det fanns en kristen statskyrka åtminstone under en del av min uppväxt. Jag är inte troende på något sätt, jag är regelrätt ateist, men inte heller det är något som identifierar mig. Om jag måste välja en etikett, något jag förvisso ogillar, så skulle det bli ”liberal” eller ”europé”. Av alla dessa muslimer som Åkesson pekar ut är det nog inte en majoritet som i första hand skulle identifiera sig med just den etiketten. Många skulle säkert i första hand säga ”läkare”, ”pappa” eller kanske ”artist”.
Sverigedemokraternas politik och åsikter är unkna. Vi ska uppmana människor att flytta dit de vill leva, oavsett om de passerar en eller flera gränser på vägen. En plats där de trivs och känner att de dels kan bidra, dels kan få något positivt tillbaka, det är en plats där alla människor ska få bo. Många flyr förtrycket de utsätts för av religiöst motiverade regimer. Att då välkomna dem med en stämpel som gör dem i första hand till muslimer, när det just är detta de försökt fly undan, är så idiotiskt som det kan bli. Att denna syn i allra högsta grad försvårar integrationen i samhället och spär på segregation och misstro, kan det inte råda några tvivel om.
Sverigedemokraterna är en faktor i svensk demokrati som inte går att ignorera. Det är dags att på allvar ta debatten och våga, inte bara debattera, utan även erkänna att svensk integration har misslyckats på många sätt. Dessa erkännanden och omprövningar av rådande politik, behöver dock inte alls leda till de slutsatser SD drar. Det finns många goda exempel på lyckad integration och mångkulturalism. Att lyfta fram dessa och våga följa dessa exempel är en framgångsväg. Att stämpla ”muslimerna” som ett hot leder enbart till klyftor, misstro och minskad rikedom både kulturellt och ekonomiskt.
Mer hos Amanda Brihed.
DN rapporterar på onsdagskvällen att sverigedemokraterna får 7,2 % av väljarsympatierna i en ny opinionsundersökning. Undersökningen har genomförts efter publiceringen av en debattartikel av Jimmie Åkesson, där han pekar ut...
